Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

lagen om könsstympning

Skriftlig fråga 2001/02:19 av René, Inger (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-09-21
Anmäld
2001-09-25
Besvarad
2001-09-26

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 21 september

Fråga 2001/02:19

 av Inger René (m) till justitieminister Thomas Bodström om lagen om könsstympning

För snart 14 dagar sedan ställde jag en fråga till justitieministern om vilka åtgärder han avser vidta för att se till att lagen om könsstympning efterlevs. Den 19 september fick jag ett svar av barn- och familjeministern som i allt delar min uppfattning att könsstympning är ett brott, att det är kränkande och att det är ett ingrepp på barns hälsa. I svaret redovisas vidare att Sverige sedan länge har en lagstiftning på området, att den vid två tillfällen skärpts och att det främst är en uppgift för rättsväsendets myndigheter att tillämpa lagen. Slutligen framhåller barn- och ungdomsministern att: "Vi måste fordra att gällande lagstiftning följs framför allt därför att den kränkning dessa barn utsätts för är så allvarlig."

Sammanfattningsvis:

  • riksdagen har stiftat lagar när det gäller könsstympning,
  • överträdelser sker och
  • det är en uppgift för rättsvårdande myndigheter att tillämpa lagarna.

Jag fick inte svar på min fråga vilka åtgärder justitieministern avser vidta för att beivra brotten och eftersom dessa brott, som alltså "är en allvarlig kränkning av barn och ingrepp på barns hälsa", försiggår trots lagen.

Därför upprepar jag min fråga:

Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för att beivra dessa brott?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:19 besvarad av justitieminister Thomas Bodström

den 26 september

Svar på fråga 2001/02:19 om lagen om könsstympning

Justitieminister Thomas Bodström

Inger René har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att beivra brott mot lagen om könsstympning. Barn- och familjeministern besvarade den 19 september fyra riksdagsfrågor om kvinnlig könsstympning. Av barn- och familjeministerns svar framgår att kvinnlig könsstympning sedan år 1982 är förbjudet och straffbart enligt en särskild svensk lag och att man numera i Sverige kan straffas för att ha utfört eller låtit utföra könsstympning utomlands även om man gjort det i ett land som tillåter det.

Jag vill liksom barn- och familjeministern understryka att könsstympning är ett synnerligen allvarligt brott och att det innebär en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Det är ett ingrepp såväl på den kroppsliga integriteten som på rätten till hälsa. Könsstympning är mot bakgrund av detta en sedvänja som måste bekämpas. FN:s barnkonvention ålägger alla stater att vidta effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa.

Att bekämpa våldsbrott riktade mot kvinnor och barn är en prioriterad uppgift för polisen. Könsstympning är våld och riktar sig oftast mot unga flickor. Det är självklart att polisen ska bekämpa denna brottslighet.

Det bästa sättet att bekämpa brott är att förebygga dem. Att förebygga brott hör till polisens grundläggande uppgifter. Det förebyggande arbetet är särskilt viktigt för brottstyper där mörkertalet är stort såsom fallet är när våld mot kvinnor eller barn utövas av någon som har en nära relation till offret. De berörda flickorna befinner sig i en mycket utsatt position.

Men det brottsförebyggande arbetet är inte en fråga bara för polisen eller rättsväsendet utan för hela samhället. Relevant och saklig information om könsstympning och dess negativa konsekvenser för offret måste spridas nationellt och globalt. Ett sådant arbete bedrivs också och exempel på det framgår av det svar som barn- och familjeministern lämnade den 19 september.

På Socialstyrelsens initiativ deltar bl.a. Rikspolisstyrelsen också i ett samarbete i syfte att bl.a. utveckla metoder som kan användas för att upptäcka och utreda brott om kvinnlig könsstympning.

Generellt arbete riktat mot våld mot barn har betydelse även för den här brottsligheten och dess offer. Polisen och åklagarväsendet har påbörjat ett arbete för att ytterligare utveckla sin verksamhet som rör barn, bl.a. genom ökade satsningar på utbildning i bekämpning av familjevåld. För att ge poliser en god allmän kompetens att utreda och handlägga ärenden där barn är inblandade har t.ex. undervisningen i bekämpning av familjevåld under grundutbildningen förlängts och utökats med undervisning om barnkonventionen.

Jag kommer att fortsätta att följa utvecklingen av rättsväsendets arbete när det gäller denna brottstyp.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.