lag om personligt betalningsansvar för styrelseledamöter i idrottsföreningar

Skriftlig fråga 1999/2000:13 av Sandlin, Lena (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-09-21
Anmäld
1999-09-28
Besvarad
1999-10-08

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 20 september

Fråga 1999/2000:13

av Lena Sandlin (s) till statsrådet Ulrica Messing om lag om personligt betalningsansvar för styrelseledamöter i idrottsföreningar

År 1997 antogs en lag om personligt betalningsansvar, som kan åläggas företrädare för juridisk person (t.ex. styrelseledamot i en idrottsförening) som inte betalar skatter och avgifter senast vid den ordinarie förfallodagen.

Denna relativt nya lag innebär att den som ingår i styrelsen för en idrottsförening eller ekonomisk förening kan riskera att få sin privatekonomi raserad. Om föreningen drar på sig skatteskulder som inte betalas i tid kan ledamöterna åläggas ett personligt betalningsansvar och även bli föremål för rättsliga åtgärder.

Jag menar att det inte är rimligt att människor som lägger ned ett stort engagemang och ideellt arbete för t.ex. en idrottsförening, dessutom ska riskera att bli betalningsansvariga för föreningens eventuella skatteskulder. Risken är stor att vi i framtiden inte kommer att kunna rekrytera ledamöter till våra idrottsföreningars styrelser. Vem vill riskera sin privatekonomi på det sättet? Vi kan i dag redan se exempel på idrottsföreningar som har mycket svårt att rekrytera ledamöter till sina styrelser. Den svenska folkrörelseidrotten, såväl bredd som elit, står inför stora problem om detta får fortgå.

Jag vill fråga statsrådet Messing, vår idrottsminister, vad hon avser att vidta för åtgärder för att komma till rätta med detta problem.

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:13 besvarad av statsrådet Ulrica Messing

den 7 oktober

Svar på fråga 1999/2000:13 om lag om personligt betalningsansvar för styrelseledamöter i idrottsföreningar

Statsrådet Ulrica Messing

Lena Sandlin har frågat mig vilka åtgärder som jag avser att vidta för att styrelseledamöter i en idrottsförening inte ska riskera att bli personligen betalningsansvariga för föreningens eventuella skatteskulder.

Lena Sandlin säger att det inte är rimligt att den som lägger ned ett stort engagemang och ideellt arbete för en idrottsförening ska riskera att bli betalningsansvarig för föreningens skatteskulder. Lena Sandlin säger vidare att det redan i dag finns exempel på idrottsföreningar som har mycket svårt att rekrytera ledamöter till sina styrelser.

Fr.o.m. 1998 tillämpas en ny lag, skattebetalningslagen, vid uppbörd av skatter och avgifter. Den ersätter den tidigare uppbördslagen. Den nya lagen innehåller, i likhet med den gamla, bl.a. bestämmelser om s.k. företrädaransvar. En ändring i förhållande till de äldre bestämmelserna är att förutsättningarna för ett företrädaransvar bygger på objektiva grunder i stället för subjektiva.

Företrädaransvar blir inte aktuellt om det har vidtagits sådana åtgärder som krävs för att få till stånd en samlad avveckling av den juridiska personens skulder med hänsyn till samtliga borgenärers intressen. I lagens förarbeten framhålls emellertid att de nya reglerna ska ses som ett förtydligande och inte ska anses innebära någon ändring i sak i förhållande till vad som tidigare gällt. Skulle det visa sig att skattebetalningslagens regler om företrädaransvar leder till särskilt stora problem för företrädare i idrottsföreningar bör bestämmelserna omprövas.

Jag vill understryka att idrottsrörelsens möjligheter till egenfinansiering av sin verksamhet har en mycket stor betydelse. Endast genom att själv skapa sin ekonomiska bas kan idrottsrörelsens självständighet och oberoende säkerställas. Det är också angeläget att idrottsrörelsen har möjligheter att få intäkter från flera olika håll. Idrotten får därför inte riskera att bli beroende av intäkter från enbart privat näringsliv eller kommersiell verksamhet. Förutsebarhet och långsiktighet bör gälla i så stor utsträckning som möjligt i fråga om förutsättningarna för egenfinansiering.

Den ideella föreningens ställning är en angelägen fråga som kräver klarlägganden i syfte att skapa en ökad förutsebarhet för ideella föreningar med viss ekonomisk omslutning samt för att stödja ideellt arbete och engagemang, såväl inom idrotten som inom den ideella sektorn i övrigt.

Jag anser vidare att det finns behov att kartlägga betydelsen av och problemen med det förhållandet att det i dag saknas en särskild lagstiftning om associationsformen ideell förening. Även ett eventuellt behov av en sådan lagstiftning bör övervägas. Inom kort kommer en arbetsgrupp inom Regeringskansliet att presentera en rapport som bl.a. behandlar dessa frågor.

Frågan om beskattningen av ideella föreningar är för närvarande föremål för överväganden inom Finansdepartementet i anledning av Stiftelse- och föreningsskattekommitténs betänkande (SOU 1995:63) Översyn av skattereglerna för stiftelser och ideella föreningar.

Avslutningsvis vill jag även påpeka att en särskild utredare har tillkallats med uppgift att se över de begrepp i mervärdesskattelagen som reglerar frågor om skattskyldighet och yrkesmässig verksamhet. Av direktiven till denna utredning framgår att i likhet med nuvarande regler bör sådan verksamhet som bedrivs utan vinstintresse av ideella föreningar kunna ges en positiv särbehandling skattemässigt.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.