kycklinguppfödning
Skriftlig fråga 2000/01:642 av Lindvall, Gudrun (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-02-07
- Anmäld
- 2001-02-13
- Besvarad
- 2001-02-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:642
av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruksminister Margareta Winberg om kycklinguppfödningÄntligen en rejäl översyn av kycklinguppfödningen! Rapporten, som just publicerats, visar hur oacceptabel denna produktion är. Under motionstiden i höstas skrev jag en motion med rubrik Kyckling @ en kortlivad plågad stackare. Mp har sedan lyft frågan i debatt i kammaren.
I Sverige föds 65 miljoner kycklingar upp för slakt varje år. De växer från en liten nykläckt individ på ca 100 gram till en slaktkyckling på 1,5 kilo på den dryga månaden de lever, något som tog tre månader för 20 år sedan. De har ont i kropp och skelett, många kan inte röra sig, andra har frätskador på fötterna, åter andra hjärt- och leverskador. I undersökningen är hälften av kycklingarna sjuka. Den avel som bedrivits har ensidigt gynnat snabb tillväxt. En effekt förutom plågan för slaktkycklingarna är att föräldradjuren blir så tunga och orörliga att de får svältas för att klara parningen. Hur deras medicinska status är kan man bara gissa.
I 29 § djurskyddsförordningen står att avel inte får ha en sådan inriktning att den kan påverka djurens naturliga beteenden eller medföra lidande för djuren. Dagens slaktkycklingar är som nötrasen belgisk blå. Varför förbjuds sådan hönsraser inte eller kommer det förbudet nu efter larmrapporten?
Jag vill fråga jordbruksministern:
Avser ministern förbjuda avel och användning av slakthönsraser, som har de veterinärmedicinska problem, som dagens slaktkycklingar?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:642 besvarad av jordbruksminister Margareta Winberg
Svar på fråga 2000/01:642 om kycklinguppfödning
Jordbruksminister Margareta Winberg
Gudrun Lindvall har frågat mig om jag avser att förbjuda avel och användning av slakthönsraser, som har de veterinärmedicinska problem, som dagens slaktkycklingar har.
I Sverige finns ingen kommersiell avel av slaktkyckling. Produktion av slaktkyckling går till så att daggamla kycklingar från Storbritannien importeras som s.k. grandparents, dessa producerar föräldradjuren till de slaktkycklingar som vi sedan konsumerar.
Gällande EG-regelverk innebär att levande djur fritt kan föras mellan medlemsländerna. Sverige har ingen möjlighet att förhindra att kycklingar från andra EU-länder förs in till landet.
Jag är medveten om att aveln skapat problem i uppfödningen av slaktkycklingar. Sverige har dock bland de hårdaste reglerna för slaktkycklinguppfödning i världen och dessa regler ska naturligtvis följas. De allra flesta svenska uppfödarna är dessutom anslutna till ett frivilligt omsorgsprogram. Detta innebär bl.a. att det vid varje kycklingslakteri finns en ansvarig veterinär som kontrollerar fothälsan hos de kycklingar som slaktas. Om fothälsan är dålig eller om veterinären upptäcker något annat att anmärka på ska det anmälas till en s.k. rikslikare som åker ut till besättningen i fråga och kontrollerar och ger råd och anvisningar. I denna kvalitetskontroll ingår också att rikslikaren besiktigar och kontrollerar skötseln av djuren och stallets funktion. En slaktkycklingbesättning får i genomsnitt ett besök per år av rikslikaren. Arbetet med att förbättra fothälsan får anses framgångsrikt.
För att komma till rätta med avelsproblemen, som ju är internationella, krävs bra gemenskapsregler inom EU. Kommissionen antog i mars 2000 en rapport från Vetenskapliga kommittén för djurs hälsa och välfärd. Denna rapport behandlar bl.a. hur uppfödning av slaktkyckling sker i dag och vilka välfärdsproblem som finns i samband med detta samt rekommendationer till förbättringar.
Vid möte med EU:s jordbruksministrar i november 2000 efterfrågade jag gemenskapsregler för skydd av slaktkyckling. Jag anser att kommissionen snabbt bör utarbeta förslag till sådana regler och jag avser att verka för att så sker.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.