kvinnors rehabilitering
Skriftlig fråga 1999/2000:658 av Gunnarsson, Rolf (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-03-07
- Anmäld
- 2000-03-14
- Besvarad
- 2000-03-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:658
av Rolf Gunnarsson (m) till statsrådet Ingela Thalén om kvinnors rehabiliteringOm man tar del av forskningen kring långtidssjukskrivna kvinnor, och möjligheterna för dessa kvinnor att få rehabilitering, visar det sig att kvinnor har svårare att få rehabilitering än vad män har.
Kostnaden för kvinnors rehabilitering är i allmänhet lägre än vad som gäller för män. Forskningen anger också att männen lättare får specialinsatser och dessutom att dessa insatser kommer in i bilden tidigare än vad som gäller för kvinnorna.
Enligt min mening måste det vara exakt samma möjligheter för kvinnor att snabbt få den rehabilitering som behövs för att komma tillbaka i arbetslivet.
Det är också viktigt att försäkringskassorna får de resurser som behövs för att lägga upp individuella planer för en resultatgivande rehabilitering. Allt för att minska antalet förtidspensionerade.
Med anledning av ovanstående undrar jag vilka åtgärder statsrådet ämnar vidta för att förbättra rehabiliteringsmöjligheterna för kvinnor.
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:658 besvarad av statsrådet Ingela Thalén
Svar på fråga 1999/2000:658 om kvinnors rehabilitering
Statsrådet Ingela Thalén
Rolf Gunnarsson har frågat mig om vilka åtgärder jag ämnar vidta för att förbättra rehabiliteringsmöjligheterna för kvinnor.
När det gäller de faktiska förhållandena vill jag säga följande. Kvinnor har en högre sjukskrivningsfrekvens än män. Av årsredovisningen för socialförsäkringen år 1999 framgår att fördelningen av de arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster som kassorna år 1999 köpte till kvinnor (drygt 10 000) respektive män (ca 7 000) överensstämmer väl med relationen sjukskrivna kvinnor (ca 60 %) och sjukskrivna män (ca 40 %). Andelen sjukskrivna som fick del av rehabiliteringsåtgärder var år 1999 således densamma för kvinnor och män. Detta gäller såväl utredningar (ca 58 %) som mer aktiva rehabiliteringsåtgärder (ca 42 %). Statistiken från år 1999 visar dock att kvinnor återfår arbetsförmågan i något mindre utsträckning än män men skillnaden mellan könen har minskat jämfört med tidigare år.
Vad som brister i rehabiliteringen är att bl.a. kön alltför ofta är en skiljande faktor när handläggare gör bedömningar i rehabiliteringsärenden och att kvinnor således erbjuds andra åtgärder än män. Detta är inte bra. Därför fick den nu pågående utredningen om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen (S 1999:08) bl.a. i uppdrag att utforma en plattform för prioriteringar i syfte att säkra en jämlik och rättssäker bedömning av rehabiliteringsärenden oavsett kön, ålder, etnicitet eller bosättningsförhållanden.
Den största orättvisan mellan kvinnor och män finns dock där ohälsan främst genereras @ på arbetsplatserna. Lärare, sjuksköterskor och andra kvinnodominerade yrken inom den offentliga sektorn är kraftigt överrepresenterade bland de långtidssjukskrivna. Forskning visar också att det har skett försämringar i arbetsmiljön bland "välfärdsarbeten" i offentlig sektor och inom den privata service- och tjänstesektorn @ samtidigt som miljön på arbetsplatser som domineras av män har förbättrats.
Ska det ske en verklig förbättring av kvinnors ohälsa måste alltså inte minst de offentliga arbetsgivarna börja ta det här på allvar och vidta nödvändiga åtgärder för att minska riskfaktorerna i de påfrestande yrken som många kvinnor har.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.