Kvinnors rättigheter i Iran

Skriftlig fråga 2005/06:1865 av Hoffmann, Ulla (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-06-20
Besvarad
2006-06-30
Besvarad
2006-07-04
Anmäld
2006-10-02
Svar anmält
2006-10-02

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 20 juni

Fråga 2005/06:1865 av Ulla Hoffmann (v) till utrikesminister Jan Eliasson (s)

Kvinnors rättigheter i Iran

Måndagen den 12 juni 2006 demonstrerade tiotusentals unga som gamla, främst kvinnor, i Teheran mot det islamiska väldet och krävde sina mänskliga rättigheter. Det råder i dag ingen tvekan om att mänskliga rättigheter i teoretiskt avseende även innefattar kvinnor. I praktiken är det emellertid inte alls på det viset någonstans i världen. Demonstrationen i Teheran hade anordnats för andra året i rad av kvinnoorganisationer. Man protesterade mot månggifte och när det gällde vårdnadsfrågor. Demonstrationen slogs ned av kvinnliga poliser och specialstyrkor. Minst 70 kvinnor blev arresterade och misshandlade. Det var inte första gången som kvinnor protesterade mot regimens könsapartheid. Kvinnorna var de första offren för den islamiska regimen och de har alltsedan dess maktövertagande fått föra en ojämn kamp mot kvinnoförtrycket. Sharialagarna har förvandlat kvinnorna till andra rangens människor, halvmänniskor utan rätt att bestämma över sitt eget liv. Lagarna har inskränkt såväl deras rörlighet som delaktighet i samhällslivet. Kvinnor betraktas i alla avseenden som slavar, vilka måste tjäna sin herre. Den obligatoriska slöjan blev symbolen för kvinnors totala underkastelse. Stening är svaret på kärlek utan Guds och prästerskapets samtycke. Men kvinnor i Iran har aldrig accepterat detta. Kampen mot regimens könsapartheid står hela tiden på dagordningen för kvinnorna i Iran. Kampen för mänskliga rättigheter i Iran i dag handlar i högsta grad om kvinnors rättigheter. Den handlar om det iranska samhällets mest förtryckta.

Jag vill fråga utrikesministern:

Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för att stärka de iranska kvinnornas rätt att kämpa för sina mänskliga rättigheter?

Svar på skriftlig fråga 2005/06:1865 besvarad av Jan Eliasson

den 30 juni

Svar på fråga 2005/06:1865 om kvinnors rättigheter i Iran

Utrikesminister Jan Eliasson

Ulla Hoffmann har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att stärka de iranska kvinnornas rätt att kämpa för sina mänskliga rättigheter.

Först vill jag hänvisa till mitt svar på Gudrun Schymans fråga (2005/06:1824) i samma ämne från denna vecka.

Respekten för de mänskliga rättigheterna är en central del av Sveriges utrikespolitik. Kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna måste garanteras och alla former av diskriminering av kvinnor förbjudas @ i Iran liksom i andra länder. Trots vissa förbättringar under senare år kan vi se att det alltjämt förekommer en utbredd rättslig, ekonomisk och social diskriminering av kvinnor i Iran. Detta är inte acceptabelt. Demonstrationen den 12 juni, liksom demonstrationen på den internationella kvinnodagen, visade tydligt att det finns ett missnöje med den bristande respekten för kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna i Iran. Jag är djupt oroad över att demonstranterna vid båda tillfällena utsattes för våld och trakasserier av polisiära myndigheter, vars uppgift är att skydda dem.

Sverige och EU påtalar kontinuerligt den bristande respekten för kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna i Iran. Vi anser att det är av största vikt att Iran ratificerar konventionen mot alla former av diskriminering mot kvinnor och dess tilläggsprotokoll.

Jag kan försäkra Ulla Hoffmann om att vi också fortsättningsvis kommer att följa händelseutvecklingen i Iran noggrant. Inom ramen för såväl EU som FN kommer Sverige att verka för att Iran upprätthåller respekten för de mänskliga rättigheterna.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.