Kvinnors rätt till utbildning
Skriftlig fråga 2020/21:1662 av Sara Gille (SD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2021-02-05
- Överlämnad
- 2021-02-08
- Anmäld
- 2021-02-09
- Svarsdatum
- 2021-02-17
- Sista svarsdatum
- 2021-02-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Utrikesminister Ann Linde (S)
I Sverige har man rätt till utbildning oavsett vad man har för kön. Detta ser tyvärr inte likadant ut i många andra länder, där flickorna inte får samma möjlighet till utbildning som pojkarna. Rätten till utbildning gäller inte för alla. För flickor ser vardagen annorlunda ut än för pojkarna. Flickorna måste hjälpa till i hemmet med allt från hushållssysslor såsom städning, hämtning av vatten, matlagning och att ta hand om de mindre syskonen i familjen. Flickor ses mer som en börda men också som en arbetskraft i många kulturer, där pojkarna prioriteras mer. Detta gör också att kvinnorna har svårare att bryta med de män de gifts bort med, då de är beroende av männens inkomst för sin överlevnad.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Ann Linde följande:
På vilket sätt arbetar ministern och regeringen med att främja och uppmärksamma kvinnors och flickors rätt till utbildning globalt?
Svar på skriftlig fråga 2020/21:1662 besvarad av Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)
Svar på frågorna 2020/21:1661 Könsstympning runt om i världen, 2020/21:1662 Kvinnors rätt till utbildning och 2020/21:1663 Arrangerade äktenskap och tvångsäktenskap runt om i världen, av Sara Gille (SD)
Sara Gille har frågat utrikesminister Ann Linde på vilket sätt hon och regeringen arbetar mot könsstympning runt om i världen och för att hjälpa dem som drabbats, för att främja och uppmärksamma kvinnors och flickors rätt till utbildning globalt och för att stärka kvinnors rätt att välja sin egen partner runt om i världen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågorna. Jag väljer att svara samlat på Sara Gilles frågor.
Jag känner ett stort engagemang för de mer än 200 miljoner flickor och kvinnor som har utsatts, och alla de miljoner som riskerar att utsättas, för könsstympning, för alla de flickor och kvinnor som utsatts för tvångs- eller barnäktenskap, för de mer än 120 miljoner flickor som, fram till 2030, riskerar att giftas bort före sin 18 årsdag, för de 130 miljoner flickor som inte går i skolan, och för de 750 miljoner vuxna som inte är läs- och skrivkunniga, varav två tredjedelar kvinnor.
Covid-19-pandemin har förvärrat situationen ytterligare och de framsteg som gjorts för att uppnå målen i Agenda 2030 riskerar nu att gå tillbaka. Nedstängning av skolor har påverkat 1,6 miljarder skolelever i världen. Det har stora konsekvenser för lärandet men riskerar även leda till att våld, barnarbete, tonårsgraviditeter, könsstympningar, sexuella utnyttjanden och barnäktenskap ökar. Flickor utgör därför en särskilt utsatt grupp som riskerar att inte återvända till skolan. Arbetet med dessa frågor har även försvårats de senaste åren inte minst p.g.a. Mexico City Policy och den tidigare amerikanske administrationens politik på området. Sverige har varit initiativtagare till She Decides och stått emot den press som varit. Nu ser vi ändringar hos USA vilket förhoppningsvis kommer underlätta arbetet.
Gemensamt för dessa frågor är att de omfattas av, eller är nära kopplade till, regeringens feministiska utrikespolitik. Där ingår flickors och kvinnors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna, inklusive frihet från tvångs- eller barnäktenskap, rätt till utbildning samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, som en central del. Under 2020 har vi haft särskilt fokus på kvinnors och flickors ekonomiska egenmakt och rättigheter, där SRHR och flickors rätt till skolgång utgör viktiga faktorer. Detta arbete fortsätter inom ramen för initiativet ”Generation Equality Forum” i ett samarbete mellan UN Women, Frankrike och Mexiko där Sverige leder en av sex jämställdhetskoalitioner, den för ekonomisk jämställdhet.
Internationella regelverk utgör bas och grundförutsättning för genomförande på landnivå. Det politiska motståndet mot SRHR har ökat, inte minst vad gäller tillgång till säker och laglig abort, sex- och samlevnadsundervisning och hbtqi-personers åtnjutande av SRHR. Sverige verkar därför aktivt för att försvara hittills etablerat SRHR-språk samt göra framsteg där det är möjligt. För att nå politisk framgång krävs strategiskt samarbete med likasinnade länder. Vi kan glädja oss åt att vi, genom intensivt arbete i så väl New York som vid våra ambassader i berörda länder, lyckas att mobilisera allt fler länder att uttrycka stöd för SRHR.
Genomförandet kräver resurser och Sverige är en av de största finansiärerna till SRHR, runt 6 procent av vårt totala bistånd går årligen till SRHR-insatser. På landnivå innefattar Sveriges SRHR-bistånd insatser som inkluderar sex- och samlevnadsundervisning, ökad tillgång till preventivmedel och säker abort, ungdomsvänlig service, förebyggande av sexuellt och könsrelaterat våld, förebyggande och behandling av hiv, hbtqi-personers hälsa och rättigheter samt arbete mot barnäktenskap och könsstympning. Det svenska stödet till utbildning bygger på en helhetssyn på lärande, med fokus på att stärka nationella utbildningssystem.
Vid sidan av bilaterala insatser ger Sverige ett stort stöd till multilaterala och internationella organisationer som har en viktig roll för att mobilisera internationellt stöd för både SRHR och utbildning. Vi är en ledande givare och partner till FN:s befolkningsfond (UNFPA), FN:s organisation för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women) och FN:s Barnfond (UNICEF) och det Globala Partnerskapet för Utbildning (GPE). I dessa arbetar man både normativt och operativt med dessa frågor, såväl lokalt, regionalt som globalt.
Sveriges breda arbete för jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter får genomslag i världen, och kommer att fortsätta.
Stockholm den 17 februari 2021
Per Olsson Fridh
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.