kvinnors ekonomiska möjligheter
Skriftlig fråga 2004/05:1686 av Pilsäter, Karin (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-05-23
- Anmäld
- 2005-05-24
- Besvarad
- 2005-05-31
- Svar anmält
- 2005-05-31
- Besvarad
- 2005-06-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 23 maj
Fråga 2004/05:1686
av Karin Pilsäter (fp) till statsrådet Jens Orback om kvinnors ekonomiska möjligheterI rapporten Global gender gap, publicerad av World Economic Forum, söker man mäta kvinnors villkor och positioner på olika områden. Länderna kan därmed jämföras och rankas.
De områden som granskas och mäts är:
1. Economic participation
2. Economic opportunity
3. Political empowerment
4. Educational attainment
5. Health and well-being.
I rapporten rankas Sverige som världens mest jämställda land och får placering nr 1 när kriterierna vägs samman. Avseende Economic opportunity rankas Sverige dock först som nr 12.
Economic opportunity avser kvinnors ekonomiska engagemang och involvering utöver den rena närvaron som anställda. Enligt rapporten beskrivs detta som ett särskilt problem i de utvecklade länderna, där kvinnor ofta har relativt lätt att få anställning, men att kvinnor arbetar i könssegregerade och dåligt betalda yrken. Inom detta kriterium mäts bland annat kvinnors tillträde till högre positioner och avancemang i yrket, längd och ersättning för föräldraledighet, löneskillnader mellan kvinnor och män samt tillgång till barnomsorg. Eftersom föräldraledigheten är generösast i världen och tillgången till barnomsorg så gott som fullständig måste tillträdet till högre positioner och löneskillnaderna vara den påtagliga sänken.
Fråga:
Vilka åtgärder planerar statsrådet för att förbättra kvinnors ekonomiska möjligheter, kvinnors möjligheter att vinna tillträde till högre positioner och avancemang inom yrket?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:1686 besvarad av Jens Orback
Svar på fråga 2004/05:1686 om kvinnors ekonomiska möjligheter
Statsrådet Jens Orback
Den fråga som Karin Pilsäter ställt berör flera olika områden inom regeringens arbete. En del av dessa områden har andra statsråd det primära ansvaret för.
Karin Pilsäter refererar till en rapport, Global gender gap, utgiven av World Economic Forum. Inom området Economic opportunity skulle enligt Karin Pilsäter ha mätts "tillträde till högre positioner och avancemang i yrket, längd och ersättning för föräldraledighet, löneskillnader mellan kvinnor och män samt tillgång till barnomsorg". Med utgångspunkt från detta "område" har Sverige hamnat först på tolfte plats i en rankninglista. Karin Pilsäter undrar vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att förbättra kvinnors ekonomiska möjligheter, kvinnors möjligheter att vinna tillträde till högre positioner och avancemang inom yrket.
Efter att ha tagit del av rapporten, kan jag konstatera att kriterierna "tillträde till högre positioner och avancemang inom yrket" samt "löneskillnader mellan kvinnor och män" överhuvudtaget inte mäts inom området Economic opportunity.
Trots det kan det vara på sin plats att redogöra för regeringens insatser för att öka kvinnors ekonomiska möjligheter.
Sverige tillhör de länder, som har den högsta förvärvsfrekvensen i Europa. Fler kvinnor än män har eftergymnasial utbildning. Förutsättningarna för kvinnor att försörja sig och nå högre positioner i samhället är alltså goda.
Jämförelser med andra länder är alltid vanskliga. När det gäller andelen kvinnor på höga poster måste man förutom förvärvsfrekvens också ta hänsyn till bland annat organiseringen av arbetet, vilket bland annat innefattar vad man skulle kunna kalla "chefstäthet". I rapporten Mansdominans i förändring (SOU 2003:16), finns ett avsnitt med internationella jämförelser baserat på statistik från Eurostat 2000. Sammantaget kan man säga att Sverige placerar sig väl när det gäller könsfördelningen bland samtliga chefer, men mindre bra när det gäller andelen kvinnor som är chefer i procent av de sysselsatta (eftersom vi har så hög förvärvsfrekvens bland kvinnor). Det innebär inte att vi är nöjda med den nuvarande situationen, även om påtagliga förbättringar har skett de senaste 15 åren.
Inom den offentliga sektorn, där hälften av de yrkesverksamma kvinnorna i Sverige är anställda, är hälften av cheferna kvinnor, hälften män. Regeringen har från 80-talet och framåt aktivt arbetat inom den sektorn för att ge kvinnor tillträde till ledande positioner och till platser på styrelsenivå. I styrelserna för statliga myndigheter är sammansättningen hälften kvinnor, hälften män och i de statliga bolagen har vi i genomsnitt 40 % kvinnor, 60 % män. När det gäller de högsta chefsposterna för våra myndigheter utgör kvinnorna numera en tredjedel från att endast ha varit 3 % i början av 90-talet.
När det gäller den privata sektorn har regeringen inte samma möjligheter att styra utvecklingen. Här har regeringen med stor otålighet väntat på att näringslivet självt tar ansvar och ser till att all kompetens tas till vara.
Regeringens arbete har på det området hittills huvudsakligen handlat om att uppmuntra och inspirera till en utveckling och att visa på verktyg att förändra situationen. Med det syftet har vi de senaste åren bland annat drivit två stora projekt. I det första, Jämnt på toppen, deltog runt 300 företag och bortåt 1 000 deltagare landet runt: verkställande direktörer, styrelseledamöter och chefskandidater. I det andra, som var ett EU-projekt tillsammans med Estland, Danmark och Grekland, fördjupade vi det metodiska arbetet och inkluderade samtidigt ett antal internationella rekryteringsfirmor i arbetet. JämO kommer att år 2007 följa upp de handlingsplaner för att främja fler kvinnor på ledande poster, som de deltagande företagen har utarbetat.
I flera år har vi också inbjudit näringslivet till de så kallade Nalenkonferenserna om jämställdhet. I samband med remissbehandlingen av rapporten Mansdominans i förändring (SOU 2003:16), arrangerade vi en debatt i Riksdagshuset för näringslivet. Med anledning av rapporten hade vi också två rundabordskonferenser med näringslivet.
Regeringen har alltså inspirerat, uppmuntrat och visat på vägar att gå. Men utvecklingen går alltför långsamt. Jag blir alltmer klar över att det som saknas är den verkliga viljan att förändra. En del företag tar till sig budskapet och ser också affärsmöjligheterna i en jämställd ledning. Andra, tyvärr, fortsätter i gamla banor, där män väljer män just därför att de är män. Och då måste regeringen också överväga andra, mer tvingande, metoder.
Synlighet är ett viktigt vapen i kampen för jämställdhet. Därför måste företagen nu redovisa i årsredovisningen hur könsfördelningen i ledningsgrupp och styrelse ser ut, detta i enlighet med den nya lagstiftning vi införde från 1 januari 2004. I höst ska vi följa upp vilket genomslag denna lag fått.
Om inget annat får fart på utvecklingen får ytterligare lagstiftning övervägas. I dagarna kommer vi därför att överlämna ett uppdrag till en utredare. Enligt uppdragsbeskrivningen ska utredaren lämna förslag på bolagsrättsliga regler som säkerställer att minst 40 % av styrelseledamöterna i stora aktiebolag är av vardera könet. Förutom de fördelar jag nämnde ovan kommer en jämnare könsfördelning i styrelserna att göra kvinnor synliga, göra det till en vana att också leta bland kvinnliga kandidater och på så sätt också medverka till att också kvinnor kan komma i fråga för högre operationella poster.
När det gäller osakliga löneskillnader på grund av kön så vill jag påminna om att jämställdhetslagen har skärpts den 1 januari 2001. Det är ännu för tidigt att säga om denna skärpning har medverkat till att löneskillnaderna mellan kvinnor och män reducerats. Vidare håller regeringen tillsammans med samarbetspartierna på att ta fram en nationell handlingsplan för arbetet att avskaffa osakliga löneskillnader på grund av kön. Handlingsplanen ska behandla flera aspekter: lagstiftning, lönebildning, fördelning av betalt och obetalt arbete, arbetsrätt, utbildning, föräldraansvar med mera.
Jag vill avsluta med att poängtera mäns ansvar för att öka sin del av ansvaret för hem och barn. I ett land som Sverige där i stort sett alla vuxna kvinnor och män yrkesarbetar, är det av avgörande betydelse för deras möjligheter att på lika villkor göra karriär, att kvinnor och män delar på det obetalda arbetet. Det är hög tid att männen ändrar sitt beteende. Det är fortfarande kvinnorna som utför det mesta obetalda arbetet. Det är huvudsakligen kvinnor som deltidsarbetar. Och följaktligen får kvinnor lägre inkomst, färre möjligheter till avancemang och lägre pension. Och barnen har fortfarande inte lika tillgång till mamma och pappa.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.