kvinnors asylskäl
Skriftlig fråga 1999/2000:725 av Hoffmann, Ulla (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-03-22
- Anmäld
- 2000-03-28
- Besvarad
- 2000-03-29
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:725
av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om kvinnors asylskälRegeringen har i budgetpropositionen för 2000 förklarat att den kommer att ge Statens invandrarverk i uppdrag att ta fram riktlinjer för hur kvinnors asylskäl ska bedömas samt att sprida kunskap om dessa riktlinjer bland berörd personal. Riksdagen har vid sin behandling av budgetpropositionen godtagit vad regeringen sålunda föreslagit. Vänsterpartiet välkomnar varmt detta initiativ som innebär att ett krav som partiet framfört i motioner till riksdagen under ett antal år vunnit bifall. Nu är dock situationen sådan att behovet av dessa riktlinjer och denna kunskap är akut. I maj löper de flesta tidsbegränsade uppehållstillstånd ut som utfärdades i samband med den omfattande flykten från Kosovo våren 1999. Invandrarverket gör den uppskattningen att ca 75 % av de som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd från Kosovo kommer att ansöka om permanent skydd. Vi vet både genom det stora projekt som genomförts av bl.a. barn- och ungdomspsykiatrin i Skövde och den rapport om Kosovo som Human Rights Watch publicerade den 21 mars att en betydande del av dessa kvinnor utsatts för gruppvåldtäkter utförda i terroriseringssyfte för att förmå människorna att fly. Det kommer således att ställas mycket höga krav på utredare, tolkar och offentliga biträden för att dessa svåra utredningar ska genomföras på ett bra sätt och under de särskilda hänsynstaganden som krävs.
Mot den bakgrunden vill jag fråga statsrådet Klingvall:
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att asylutredningarna med traumatiserade kvinnor från Kosovo ska utföras av personal som har de särskilda kunskaper och den utbildning som krävs i detta slag av ärenden?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:725 besvarad av statsrådet Maj-Inger Klingvall
Svar på fråga 1999/2000:725 om kvinnors asylskäl
Statsrådet Maj-Inger Klingvall
Ulla Hoffmann har frågat mig vilka åtgärder som regeringen tänker vidta för att asylutredningarna med traumatiserade kvinnor från Kosovo ska utföras av personal som har de särskilda kunskaperna och den utbildning som krävs. Bakgrunden till frågan är att många tillfälliga uppehållstillstånd för kvinnor från Kosovo löper ut under våren 2000. Många av dessa har redan rest hem, men enligt Statens invandrarverks beräkningar förväntas ca 75 % av de personer som nu är kvar i Sverige ansöka om permanent skydd här i landet.
Som Ulla Hoffmann anger i sin fråga har regeringen givit Statens invandrarverk i uppdrag att ta fram riktlinjer för hur kvinnors skyddsbehov bättre ska uppmärksammas samt sprida kunskap om dessa bland berörd personal. Redovisning av uppdraget ska lämnas den 1 mars 2001.
Det är känt att många kvinnor som flytt från Kosovo har varit utsatta för mycket traumatiska upplevelser i sitt hemland. Bland dessa kan finnas de som kommer att betraktas som flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt, vid de individuella bedömningar som med början i vår kommer att göras av deras asylskäl.
Jag delar naturligtvis Ulla Hoffmanns inställning att det är viktigt att asylutredning och mottagande sker på ett bra sätt. Jag vill i detta sammanhang särskilt framhålla att Sverige internationellt drivit dessa frågor. Vid en konferens anordnad av International Centre for Migration Policy (ICMPD) i Wien 1999 lämnade Sverige förslag om riktlinjer för vilka baskunskaper personal ska ha som möter personer som utsatts för kränkande behandling.
När det gäller det praktiska mottagandet i övrigt av de kvinnor som kommit från Kosovo i samband med den humanitära evakueringen av personer därifrån, kan det framhållas att de inte behandlats som en grupp, utan att varje person @ i enlighet med UNHCR:s rekommendationer @ har haft tillgång till individuell hälsoundersökning i samband med inresan i Sverige. Enligt uppgift från Invandrarverket har man vid dessa undersökningar varit mycket lyhörd för det vidare behovet av vård och behandling i varje enskilt fall.
Samtidigt bör sägas att problematiken med att utreda asylärenden avseende kvinnor som har utsatts för svåra kränkningar inte är ny för Invandrarverkets personal. Som bekant fanns det bland de asylsökande kvinnorna från Bosnien-Hercegovina som kom till Sverige under början av 1990-talet många som hade varit utsatta för svåra kränkningar.
Som har anförts i proposition 1996/97:25, Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv, s. 202, föreslog regeringen där under rubriken "Rättssäkerhet" att Statens invandrarverk borde införa regler om att den asylsökande bör höras av en tjänsteman av samma kön. Här anfördes även att en kvinna som varit utsatt för sexuellt våld borde kunna få redogöra för detta för en kvinnlig tjänsteman som har erforderlig utbildning och kompetens för att sköta utredningar av detta slag. Behovet av att tjänstgörande tolk är av samma kön som sökanden borde beaktas. Vid utfärdandet av föreskrifterna borde Invandrarverket fästa avseende vid de rekommendationer som UNHCR:s exekutivkommitté utfärdat.
Dessa rekommendationer från regeringen har lett till att Invandrarverket i sin handbok för handläggning av utlänningsärenden under avsnittet "Kvalitetssäkring i asylprövningen", har angivit en åtgärdslista med punkter som en asylutredare bör beakta under ärendets handläggning. Bland punkterna på denna lista kan nämnas frågan om behov av manlig eller kvinnlig utredare, manlig eller kvinnlig tolk, förhör med personer i kris, anpassning av förhöret till sökandens utbildningsnivå, ålder och kön m.m. Jag påminner här även om att den asylsökande som tilldelas ett offentligt biträde enligt huvudregeln har rätt att välja det biträde, manligt eller kvinnligt, som han eller hon önskar.
Från Invandrarverket har jag erfarit att man inför den förväntade stora arbetsinsatsen avseende ärenden med asylsökande från Kosovo, på personalmöten och på andra sätt internt särskilt kommer att informera om just de aspekter som Ulla Hoffmann nämner i sin fråga.
Jag vill i sammanhanget även nämna att de svenska myndigheterna under senare år har varit aktiva för att öka sina kunskaper avseende innehållet i internationella konventioner inom området för mänskliga rättigheter. Detta har bl.a. lett till att under 1999 anställda vid såväl Statens invandrarverk som vid Utlänningsnämnden vid flera tillfällen genomgått utbildning i tortyrfrågor under medverkan av bl.a. representanter för Röda korset och med expertis på kvinnofrågor och tortyrfrågor närvarande.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.