Kvinnojourer inom biståndet
Skriftlig fråga 2006/07:359 av Hägg, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-12-14
- Inlämnad
- 2006-12-14
- Besvarad
- 2006-12-20
- Svar anmält
- 2006-12-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 14 december
Fråga
2006/07:359 Kvinnojourer inom biståndet
av Carina Hägg (s)
till statsrådet Gunilla Carlsson (m)
Kvinnojourer kan organisera och utforma sin verksamhet olika beroende på behov och det omgivande samhället. Kvinnojourer behövs dock i alla samhällen. Kvinnojourer kan ha dubbel verkan i samarbetsländer, dels genom den hjälp de ger till enskilda kvinnor och barn, dels genom de erfarenheter samhället vinner genom den kunskapsuppbyggnad som följer av kvinnojourer.
Kvinnojourer får i dag stöd inom ramen för projektbidrag till enskilda organisationer. Men därutöver är stödet för att säkra kvinnors mänskliga rättigheter vagt inom biståndet. En politiskt starkare styrning och uppmärksamhet till stöd för uppbyggnad av kvinnojourer inom ramen för biståndssamarbetet efterfrågas. En särskild kompetens på Sida till stöd för arbetet är önskvärd.
Min fråga till statsrådet Gunilla Carlsson är om hon avser att fatta beslut för att stödja en uppbyggnad av kvinnojourer inom ramen för utvecklingsbiståndet.
Svar på skriftlig fråga 2006/07:359 besvarad av Statsrådet Gunilla Carlsson
Svar på fråga
2006/07:359 Kvinnojourer inom biståndet
Statsrådet Gunilla Carlsson
Carina Hägg har frågat mig om jag avser att fatta beslut för att stödja en uppbyggnad av kvinnojourer inom ramen för utvecklingsbiståndet.
Varje människas rätt till säkerhet och frihet från våld och övergrepp är grundläggande i en demokratisk samhällsutveckling. En förstärkning av kvinnors och barns villkor när det gäller deras möjligheter att leva i trygghet och säkerhet är centralt i regeringens jämställdhetsarbete inom ramen för utvecklingssamarbetet.
Jag håller inte med Carina Häggs påstående att stödet för att säkra kvinnors mänskliga rättigheter är vagt inom biståndet. På UD såväl som på Sida finns särskilda MR-rådgivare som har till uppgift att bland annat arbeta för främjande av kvinnors och flickors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna i utvecklingssamarbetet.
Bekämpningen av könsrelaterat våld är en politisk prioritering. När det gäller kvinnor och barn som blir utsatta för våld inklusive sexuella övergrepp och människohandel ges stöd till kvinnojourer, skyddat boende och liknande verksamhet i flera länder i Öst- och Centraleuropa, Afrika, Asien och Latinamerika. En framgångsrik bekämpning av det könsrelaterade våldet kräver samtidigt breda ansatser och åtgärder på olika nivåer. Arbete genomförs inom ramen för flera olika biståndssektorer och kanaler samt på både kort och på längre sikt. Hit hör insatser för att stärka rättssäkerheten och lagstiftning inklusive juridisk rådgivning, utbildning och yrkesträning för att kvinnor bättre ska kunna skydda sig mot övergrepp och våld. Nämnas kan också hälsovård inklusive sexuell och reproduktiv, psykosocial rådgivning, samt insatser för kvinnors organisering och politiska deltagande. Stöd ges även till kvinnliga nätverk, bilateralt såväl som multilateralt och genom enskilda organisationer. Dialogen och erfarenhets- och kunskapsutbyte mellan de olika aktörerna – inte minst med kvinno- och MR-organisationer samt andra aktörer i det civila samhället är en förutsättning för arbetet.
Den förebyggande verksamheten är också mycket viktig och Sverige stöder bland annat informationskampanjer och olika utbildningar för parlamentariker och andra beslutsfattare, domstolsväsende och jurister, polis och ordningsvakter samt för sjukvårdspersonal.
Mäns roller och medansvar för jämställdhet och för bekämpningen av könsrelaterat och sexuellt våld står i fokus för flera riktade insatser och samarbeten, bland annat med nätverket Men As Partners i Sydafrika.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

