kvinnofridskränkning

Skriftlig fråga 2002/03:645 av Johnsson, Jeppe (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-03-07
Anmäld
2003-03-07
Besvarad
2003-03-12
Besvarad
2003-03-20
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar anmält
2003-03-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 7 mars

Fråga 2002/03:645

av Jeppe Johnsson (m) till justitieminister Thomas Bodström om kvinnofridskränkning

År 1998 infördes brottet grov kvinnofridskränkning i brottsbalken. Straffet ska vara lägst sex månaders och högst tolv månaders fängelse.

BRÅ:s statistik för utdömda straff för grov kvinnofridskränkning för år 2000 visar att endast var tionde anmälan lett till åtal, även om annat åtal väckts i ytterligare 10 %, vanligtvis för misshandel. Av de totalt 70 som dömdes för grov kvinnofridskränkning, dömdes ingen till straff över fyra års fängelse. Medelvärdet för de 70 dömda var 12,6 månader.

Jag hade stora förhoppningar att det nya brottet skulle vara ett bra och verksamt redskap mot män som upprepat trakasserar kvinnor. Syftet med det nya brottet var att åstadkomma en generell uppgradering av straffvärdet för systematiska övergrepp även om varje enskild gärning var för sig inte är att betrakta som allvarlig.

Jag har följt lagens tillämpning på olika sätt och är inte övertygad om att lagstiftarens avsikt med den nya lagen uppfyllts. Detta gäller både antalet fall som leder till fällande dom, och de faktiskt utdömda påföljderna i de fall där anmälan leder till dom.

Avser justitieministern att föreslå ändringar i lagen så att lagstiftarens syfte med lagen uppnås?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:645 besvarad av

den 20 mars

Svar på fråga 2002/03:645 om kvinnofridskränkning

Justitieminister Thomas Bodström

Jeppe Johnsson har frågat mig om jag avser att föreslå ändringar av straffbestämmelsen om grov kvinnofridskränkning så att lagstiftarens syfte med bestämmelsen uppnås.

Bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning fick sin nuvarande lydelse genom en ändring som trädde i kraft den 1 januari 2000. Orsaken till ändringen var framför allt utgången i ett avgörande från Högsta domstolen (NJA 1999 s. 102) där det slogs fast att en gärningsman för att kunna dömas för grov kvinnofridskränkning i praktiken måste ha dömts tidigare för brott mot samma kvinna. Med den tolkningen blev tillämpningsområdet för bestämmelsen snävare än vad lagstiftaren tänkt sig. Genom lagändringen klargjordes därför att någon tidigare dom inte krävs för att domstolen ska kunna döma för grov kvinnofridskränkning.

Som Jeppe Johnsson säkert känner till har Brottsförebyggande rådet (BRÅ) gjort en kartläggning av hur rättsväsendet tillämpat bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning under perioden den 1 juli 1998 @ den 31 december 1999 (BRÅ-rapport 2000:11). Möjligen är det till uppgifterna i den rapporten som Jeppe Johnsson hänför sig i sin fråga. Visserligen framgår det av rapporten att endast relativt få fall av de anmälda kvinnofridsbrotten har lett till åtal (ca 10 %). Förklaringarna härtill kan vara flera. Jag vill dock framhålla att BRÅ:s undersökning gjordes före den ovan beskrivna lagändringen. I detta sammanhang kan också nämnas att det av BRÅ:s statistik för åren 2000 och 2001 framgår att drygt en tredjedel av de anmälda brotten för grov kvinnofridskränkning har lett till åtal.

Bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning är relativt ny och har inte varit i kraft mer än drygt tre år sedan den ändrades. Även om jag inte kan se att det föreligger något omedelbart behov av en översyn tycker jag att det är angeläget att bestämmelser av nu angivet slag utvärderas. Tidpunkten och formerna för en sådan översyn måste dock övervägas närmare.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.