kunskapslyftet och företagandet
Skriftlig fråga 1998/99:172 av Strömbom, Inger (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-12-09
- Anmäld
- 1998-12-14
- Besvarad
- 1998-12-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 9 december
Antalet nystartade företag har minskat med drygt 20 % under perioden september-oktober i år jämfört med föregående år. Den nedgång i nyföretagandet som konstaterats tidigare under året bekräftas således med skärpa.
Analytikerna ger flera skäl till den ökande oviljan att starta eget, däribland konjunkturläget. Men även kunskapslyftet anses minska nyföretagandet. Fler väljer att studera i stället för att starta eget.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga:
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att kunskapslyftet inte skall motverka ansträngningarna att skapa tillväxt och sysselsättning?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:172 besvarad av Statsrådet Ingegerd Wämersson
- Statsrådet Ingegerd Wärnersson
Inger Strömbom har frågat näringsministern vilka åtgärder statsrådet avser vidta för att kunskapslyftet inte skall motverka ansträngningarna att skapa tillväxt och sysselsättning. Frågan ställs mot bakgrund av påståendet att kunskapslyftet anses minska företagandet på grund av att många väljer att studera i stället för att starta eget. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
Det råder i dag en fullständig samstämmighet om att kunskap och kompetens i dag krävs inom i princip alla verksamhetsområden i samhället, detta gäller inte minst inom området företagande, och att dessa krav tenderar att öka. Investering i kunskap är av avgörande betydelse för tillväxt och utveckling både för den enskilde och för samhället. Att de som utgör presumtiva företagare väljer att skaffa sig utbildning och kompetens vittnar om en medvetenhet om att detta är en viktig förutsättning för att starta, driva och utveckla företag. Härvid kommer vuxenutbildningen och kunskapslyftet in som ett instrument för att genom samhällets försorg ge bättre förutsättningar för just utveckling och tillväxt. En av kunskapslyftets målsättningar är att genom utbildning stimulera människor att utveckla entreprenörskap, att ge dem tillfälle att få kunskap inom de ämnesområden som de efterfrågar, att ge dem de redskap som krävs. Många av de ämnesområden/kurser som studeras i vuxenutbildningen/kunskapslyftet återfinns inom sektorn ekonomi, planering, handel, konto och IT. Alltså områden som mer eller mindre utgör förutsättningar för att kunna driva företag.
Jag är övertygad om att ett sätt för samhället att minska risken för att startade småföretag inte skall klara sig i konkurrens och omvärldsförändringar är just att de som driver företag i dag, och då i synnerhet enmans- och fåmansföretag, ges möjligheter att skaffa sig en god och bred kunskapsbas. Detta är speciellt viktigt för dem som planerar att starta företag men även dem som redan driver verksamhet. Vi kan i kommunerna se hur man i de projektledningsgrupper, styrgrupper etc. som etableras i genomförandet av kunskapslyftet, på ett målmedvetet och strategiskt sätt även involverar näringslivet inklusive småföretagen i arbetet med att erbjuda kompetensutveckling för kortutbildade anställda. Detta gynnar inte enbart den enskilde utan även företagens konkurrenskraft och tillväxt i framtiden. Kunskapslyftet samverkar även med arbetsförmedlingarnas arbete med "starta-eget-projekt" och motsvarande och kan även i detta sammanhang erbjuda utbildningar inom områden som utgör nödvändiga förutsättningar för att starta och driva företag.
Sammanfattningsvis vill jag hävda att kunskapslyftet och utbildning över huvud taget i högsta grad utgör ett viktigt instrument för att skapa goda förutsättningar för den enskilde att kunna starta och driva livskraftiga företag och därigenom medverka till samhällets tillväxt och utveckling.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.