kulturpengar
Skriftlig fråga 2004/05:437 av Olsson, Kent (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2004-11-25
- Inlämnad
- 2004-11-25
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2004-12-03
- Svar anmält
- 2004-12-06
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 25 november
Fråga 2004/05:437
av Kent Olsson (m) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om kulturpengarI P1-morgon den 24 november redovisades att flera kulturinstitutioner i Sverige inte redovisar vad deras pengar används till. Totalt är det 1,4 miljarder kronor av skattepengar per år som går till stiftelser, bolag och föreningar. Det rör sig bland annat om representationskostnader, taxiresor med mera som inte redovisas. Det handlar bland annat om Riksteatern, Kungl. Dramatiska Teatern och Svenska Filminstitutet med flera. Det är anmärkningsvärt att dessa institutioner inte vill redovisa vad deras pengar används till. De föredrar tydligen slutenhet före öppenhet.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till kulturministern:
Är kulturministern beredd att verka för större öppenhet hos de kulturinstitutioner som erhåller statliga pengar?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:437 besvarad av Leif Pagrotsky
Svar på frågorna 2004/05:437 om kulturpengar och 452 om offentlig redovisning av det statliga kulturstödet
Utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky
Kent Olsson har frågat mig om jag är beredd att verka för större öppenhet hos de kulturinstitutioner som erhåller statliga pengar. Lennart Kollmats har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att möjliggöra en öppen granskning av vad det statliga kulturstödet används till.
Båda frågorna är ställda mot bakgrund av uppgifter i radioprogrammet P1 Morgon om att vissa kulturinstitutioner inte tillämpar principen om handlingsoffentlighet när det gäller representationskostnader etcetera. Jag väljer därför att svara på båda frågorna samlat.
Enligt gällande lagstiftning gäller regler om allmänna handlingars offentlighet hos myndigheter, riksdagen och beslutande kommunal församling samt hos företag där kommuner eller landsting har ett bestämmande inflytande. Undantagsvis kan handlingsoffentlighet även gälla för statliga aktiebolag, föreningar och stiftelser om dessa utför någon form av myndighetsutövning mot enskilda, till exempel tillståndsprövning. Dessa finns angivna i en särskild bilaga till sekretesslagen.
Offentlighets- och sekretesskommittén har i sitt slutbetänkande Insyn och sekretess (SOU 2004:75) föreslagit att rätten att ta del av allmänna handlingar ska gälla även handlingar hos aktiebolag, ekonomiska föreningar, handelsbolag och stiftelser där staten har ett rättsligt bestämmande inflytande, alltså på samma sätt som nu gäller för de kommunala företagen. Betänkandet remitteras för närvarande och remisstiden går ut den 1 april 2005.
Redan inom den gällande lagstiftningen finns det dock inget som hindrar aktiebolag, föreningar och stiftelser att lämna ut handlingar till allmänheten. Jag är övertygad om att de själva skulle vinna mycket i anseende och förståelse hos den breda allmänheten om de valde ett öppnare förhållningssätt. För mig är det en självklar princip att största möjliga öppenhet ska gälla för offentligt finansierad verksamhet. Jag avser därför att ta upp frågan i de löpande dialoger som Kulturdepartementet har med berörda kulturinstitutioner. Jag avser också pröva om det finns ytterligare möjlighet att öka dessa institutioners öppenhet.
Jag vill slutligen understryka att de statliga bidrag som lämnas till såväl myndigheter som institutioner på kulturområdet självklart åtföljs av noggranna villkor för hur medlen får användas och med tydliga återrapporteringskrav. Rapporteringen i form av årsredovisningar, resultatredovisningar, halvårs- och vissa fall kvartalsrapporter görs till Regeringskansliet (Kulturdepartementet) och är naturligtvis offentliga handlingar med möjlighet för allmänheten att granska.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.