Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

kulturhuvudstäder

Skriftlig fråga 2003/04:559 av Ericson, Lars-Ivar (c)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-01-14
Anmäld
2004-01-20
Besvarad
2004-01-21
Svar anmält
2004-01-22

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 14 januari

Fråga 2003/04:559

 av Lars-Ivar Ericson (c) till kulturminister Marita Ulvskog om kulturhuvudstäder

Traditionen med att utse en europeisk stad till kulturhuvudstad inleddes 1985 med Aten. Sedan dess har 29 städer utsetts. Dessa kulturhuvudstäder har under åren uppmärksammats dåligt i Sverige. Avsikten med att utse kulturhuvudstäder torde vara att sprida kulturrikedom till alla EU-medborgare. Därför borde de olika medlemsländerna tillsammans med utsedda kulturhuvudstäder mera aktivt verka för information om kulturhuvustadsåret.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till kulturministern:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att öka svenska folkets kännedom om 2004 års kulturhuvudstäder Lille och Genua?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:559 besvarad av Marita Ulvskog

den 21 januari

Svar på fråga 2003/04:559 om kulturhuvudstäder

Kulturminister Marita Ulvskog

Lars-Ivar Ericson har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka svenska folkets kännedom om 2004-års kulturhuvudstäder Lille och Genua.

Evenemanget Europeisk kulturhuvudstad är en gemenskapsåtgärd som ingår i EU:s kulturramprogram, Kultur 2000. Syftet är att lyfta fram rikedomen och mångfalden hos Europas kulturer och att bidra till att medborgarna får en ökad kunskap om varandra. Programmet för den utvalda staden ska inte enbart beröra den lokala kulturen och publiken, utan även se kopplingar till andra kulturer samt främja deltagande av konstnärer och publik från andra länder.

Jag håller med Lars-Ivar Ericson om att kulturhuvudstadsevenemanget har ett gott syfte och att det kan bidra till att öka kunskapen om de olika kulturerna i Europa. Jag tror dock att en del av svårigheterna med informationsspridningen har att göra med hur urvalet av kulturhuvudstäderna hittills har hanterats. Exempelvis har antalet städer varierat stort under de senaste åren: Stockholm var ensam kulturhuvudstad 1998, men under millennieåret var det nio kulturhuvudstäder och i år är det två. Dessutom har den geografiska spridningen inte alltid varit optimal. Samma länder har haft flera kulturhuvudstäder under en kort tidsperiod, exempelvis Frankrike, Italien och Belgien.

Från och med 2005 träder en ny ordning i kraft (parlamentets och rådets beslut 1419/1999/EC). En i förväg fastställd lista för åren 2005@2019 bestämmer vilket land som har rätt att nominera en kulturhuvudstad. Först ut är den irländska staden Cork och 2014 är det Sveriges tur. Som en följd av utvidgningen av EU kommer listan att kompletteras så att det från och med 2009 är ett gammalt och ett nytt medlemsland som nominerar varsin stad för varje år.

Med hjälp av den nya ordningen koncentreras uppmärksamheten kring de utvalda städerna och möjligheten till framförhållning i planeringen och informationsspridningen ökar. Ett resultat är att flera svenska städer redan har uttryckt intresse för att bli kulturhuvudstad 2014. Trots den något förvirrande situationen under de senaste åren tror jag heller inte att det svenska folket har så dålig kännedom om evenemanget. Det hör förmodligen till de mest kända av EU:s insatser på kulturområdet och i allmänhet finns det i Sverige ett stort intresse för andra länder och för kulturella aktiviteter. Publiciteten kring Stockholms kulturhuvudstadsår var stor och även andra kulturhuvudstäder har uppmärksammats i svenska medier.

När det gäller den konkreta uppgiften att göra reklam för kulturhuvudstäderna anser jag att detta i första hand inte är en uppgift för regeringen utan för den berörda staden eller medlemsstaten. Det finns tydliga kriterier riktade till den utvalda staden angående planering av program och utvärdering. Särskilt betonas vikten av att nå ut till en bred publik, både avseende ålder, social tillhörighet och geografisk hemvist. Evenemanget ska ges så stor spridning som möjligt med hjälp av till exempel multimedier och information på flera språk. Det är vanligt att ländernas turistbyråer utomlands uppmärksammar evenemanget och på EU-kommissionens hemsida och EU:s speciella kulturportal (http://europa.eu.int/comm/culture/) kan man hitta mycket information. Ett nätverk av tidigare kulturhuvudstäder utbyter information sinsemellan och förmedlar erfarenheter till de kommande städerna.

EU-kommissionen har utlovat att under året lägga fram en utvärdering av kulturhuvudstadsprojektet, vilket kommer att ge medlemsstaterna tillfälle att diskutera frågan vidare.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.