kriminalvårdens omorganisation
Skriftlig fråga 1999/2000:177 av Härstedt, Kent (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-11-09
- Anmäld
- 1999-11-16
- Besvarad
- 1999-11-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:177
av Kent Härstedt (s) till justitieminister Laila Freivalds om kriminalvårdens omorganisationDen 1 januari 1998 genomförde kriminalvården en omorganisation där man slog samman frivården, anstalterna och häktena till kriminalvårdsmyndigheter. Syftet med denna omorganisation var att öka kompetensen, integrationen och vinna stordriftsfördelar. Besparingseffekterna beräknades till 20 miljoner kronor. Enligt beräkningar från SEKO är den nya organisationen 43 miljoner kronor dyrare än den gamla.
Samtidigt med denna organisationsförändring har regering och riksdag ställt krav på kriminalvården som innebär ökade och förändrade arbetsuppgifter, såsom förbättrade insatser rörande narkotikabekämpningen, isolationsbrytande verksamhet på häktena, programverksamheten på anstalterna och bedömningar av klientelet vid permissioner. Riksrevisionsverket har i sin hindersanalys (RRV 99:27) pekat på en rad hinder för ett effektivt resursutnyttjande av kriminalvården, bl.a. att ett omfattande administrativt arbete bedrivs på alla nivåer och att personalen inte får den utbildning som krävs för de förändrade arbetsuppgifterna.
Hur ämnar justitieministern agera för att kriminalvården ska kunna genomföra sina besparingar utan att det drabbar kvaliteten och säkerheten inom kriminalvården?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:177 besvarad av justitieminister Laila Freivalds
Svar på fråga 1999/2000:177 om kriminalvårdens omorganisation
Justitieminister Laila Freivalds
Kent Härstedt har frågat mig hur jag ämnar agera för att kriminalvården ska kunna genomföra sina besparingar utan att det drabbar kvaliteten och säkerheten inom kriminalvården.
Det är mycket viktigt att all statlig verksamhet använder sina begränsade tillgångar till att driva en verksamhet med hög och jämn kvalitet. Särskilt viktigt är det att se över hur resurser används då utvecklingen i samhället ställer krav på nytänkande och förändring. Kriminalvården arbetar därför med att utveckla sin verksamhet för att på bästa sätt använda tillgängliga resurser.
Utveckling av kvalitet och utbildning av personalen är viktiga delar i detta arbete. I regleringsbrevet för innevarande år har Kriminalvårdsstyrelsen regeringens uppdrag att redovisa utvecklingen av kvalitetssäkringssystem och kompetensutveckling. I regleringsbrevet för år 2000 avser regeringen att återkomma med krav på särskild redovisning av utbildningsinsatser riktade till vårdarna.
De neddragningar av anslaget till kriminalvården som genomfördes under åren 1997@1999 skedde bl.a. mot bakgrund av att antalet intagna i anstalt minskade från ca 5 000 till ca 4 000 personer mellan åren 1995 och 1997. Av den information som finns tillgänglig framgår att bemanningen i förhållande till antalet intagna inte minskat för kriminalvården som helhet.
Riksrevisionsverket har, som Kent Härstedt påpekar, lyft fram att det finns en hel del hinder för att resurserna ska kunna användas på det mest optimala sättet inom verksamheten. Regeringen gav i augusti 1999 Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att redovisa sin syn på Riksrevisionsverkets analys (RRV 1999:27). Redovisningen, som kommer att lämnas under december 1999, ska i detta skede främst omfatta åtgärder som berör styrningen av kriminalvården, inte minst behovet av central styrning, organisationen och fängelsestrukturen samt informationsförsörjning och IT-användning.
Min utgångspunkt i det fortsatta arbetet med målformuleringar är att de områden regeringen prioriterade i budgetpropositionen (prop. 1999/2000:1) ska utgöra grunden för kriminalvårdens utvecklingsarbete. Genom väl avvägda prioriteringar bör kriminalvården ha förutsättningar att vidareutveckla sin verksamhet inom de resursramar regeringen föreslagit.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.