Krigsmaterielutredningen
Skriftlig fråga 2004/05:1859 av Nordlund, Harald (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-06-13
- Inlämnad
- 2005-06-13
- Besvarad
- 2005-06-22
- Besvarad
- 2005-06-27
- Svar anmält
- 2005-09-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 13 juni
Fråga 2004/05:1859
av Harald Nordlund (fp) till statsrådet Ulrica Messing om KrigsmaterielutredningenKrigsmaterielutredningen, Krut, som presenterades i februari, har inte föranlett någon intensivare debatt i sakfrågorna. Ändå innehåller utredningen en tydlig och entydig kantring sedan dagens riktlinjer för krigsmaterielexport började gälla 1993. Omvärlden har förändrats och en harmonisering med EU:s regelverk eftersträvas. Bestämmelsen att det neutrala Sverige under en konflikt inte ska exportera till de krigförande staterna har lyfts ut. USA anses som en stat att samarbeta med, motiverat med att vi är beroende av amerikansk teknologi och samarbete på materielområdet.
Inspektionen för strategiska produkter, ISP, är mycket positiv till att Sverige anpassar sitt regelverk till EU:s uppförandekod och att bedömningen rörande exempelvis mänskliga rättigheter grundar sig på ett gemensamt dokument. Huruvida ställningstaganden kring Krut överensstämmer med den av den svenska riksdagen 2003 antagna politiken för global utveckling, PGU, är därmed oklart. Enligt min mening hänger frågor kring demokrati och etik delvis i luften eftersom Krut fokuserar mer på redan utförda förändringar av praxis och regelverk och förbigår grundläggande värderingar och etiska principer.
Min fråga:
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att regelverket för vapenexporten ska förnyas i enlighet med de ställningstaganden som riksdagen gjort i PGU?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:1859 besvarad av Ulrica Messing
den 22 juni
Svar på fråga 2004/05:1859 om Krigsmaterielutredningen
Statsrådet Ulrica Messing
Harald Nordlund har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att regelverket för vapenexporten ska förnyas i enlighet med de ställningstaganden som riksdagen gjort i den av riksdagen antagna politiken för global utveckling (PGU).
Gällande svenska nationella riktlinjer för krigsmaterielexport härrör i sin nuvarande form från lagstiftning 1992 och 1995. Sedan 1998 tillämpar Sverige vidare de riktlinjer för EU-länderna som återges i den så kallade europeiska uppförandekoden från samma år. I regeringens direktiv från 2003 rörande en översyn av krigsmateriellagstiftningen sägs bland annat att det finns goda skäl att nu undersöka möjligheterna att integrera den europeiska kodens kriterier med de nationella svenska riktlinjerna.
I Krigsmaterielutredningens nyligen framlagda betänkande, SOU 2005:9, föreslås också en integrering på visst sätt.
Medlemskapet i EU innebär att Sverige deltar i ett samarbete för fred och hållbar utveckling. Den europeiska koden innehåller ett antal kriterier som ska beaktas innan tillstånd lämnas att exportera krigsmateriel. Kriterium Två innehåller villkor om respekt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt i det slutliga bestämmelselandet. Kriterium Åtta innebär en förpliktelse att beakta huruvida den tilltänkta exporten allvarligt skulle hindra den hållbara utvecklingen i mottagarlandet.
År 2003 beslutade riksdagen, att Sverige ska föra en sammanhållen politik för att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling och att denna politik bör omfatta alla politikområden.
Krigsmaterielutredningens förslag har nyligen varit föremål för remiss och i flera yttranden har påpekats vikten av att ett förnyat svenskt regelverk utformas med beaktande av riksdagens beslut om en sammanhållen svensk politik för global utveckling. I den fortsatta handläggningen av Krigsmaterielutredningens förslag kommer jag att uppmärksamma kopplingarna till riksdagens beslut om en sammanhållen svensk politik för en global utveckling.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.