Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

krigsmaterielexporten till USA

Skriftlig fråga 2002/03:694 av Jóhannesson, Berit (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-03-19
Inlämnad
2003-03-19
Besvarad
2003-03-27
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar anmält
2003-03-27

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 19 mars

Fråga 2002/03:694

 av Berit Jóhannesson (v) till näringsminister Leif Pagrotsky om krigsmaterielexporten till USA

USA och Storbritannien avser att gå till militärt angrepp mot Irak. Detta angrepp är enligt internationell folkrättsexpertis ett uppenbart brott mot såväl FN-stadgan som mot folkrätten. Enligt de riktlinjer för svensk krigsmaterielexport som riksdagen antagit ska Sverige inte exportera krigsmateriel till länder indragna i väpnade konflikter. Om USA och Storbritannien genomför sitt planerade angrepp bryter dessa stater dessutom mot FN-stadgan och folkrätten.

Jag vill fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att leva upp till de svenska reglerna för krigsmaterielexport samt de krav som folkrätten och FN-stadgan ställer?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:694 besvarad av Gunnar Lund

den 27 mars

Svar på fråga 2002/03:694 om krigsmaterielexporten till USA

Statsrådet Gunnar Lund

Berit Jóhannesson har frågat näringsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att leva upp till de svenska reglerna för krigsmaterielexport samt de krav som folkrätten och FN-stadgan ställer. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Enligt gällande lagstiftning är det Inspektionen för strategiska produkter (ISP) som fattar beslut om utförseltillstånd i krigsmaterielärenden. ISP kan överlämna beslutsfrågan till regeringen. Då så inte skett är själva beslutsfrågan inte aktuell för regeringen.

Oavsett vem som fattar exportbeslutet regleras hanteringen av lagstiftning, praxis och de riktlinjer som regeringen lagt fast. En viktig utgångspunkt är det vitala säkerhetspolitiska intresset för ett militärt alliansfritt land som Sverige att omvärlden har tilltro till vår förmåga att kunna anpassa oss till nya hot och risker. För att trygga materielförsörjningen och den egna försvarsförmågan krävs en långsiktig samverkan med andra länder. Denna samverkan bygger på såväl Sveriges trovärdighet som exportör av krigsmateriel som behovet av import från andra länder. En hög leveranssäkerhet är därför av största betydelse för Sveriges försvarsförmåga.

Varje exportaffär ska dock prövas innan ett utförseltillstånd utfärdas. I riktlinjerna för vapenexporten sägs att en balans måste finnas vid varje exporttillfälle mellan våra säkerhets-, försvars- och utrikespolitiska intressen. I en och samma situation kan vissa riktlinjer tala för fortsatt export, medan andra talar emot.

Regeringen, eller ISP, måste väga olika saker mot varandra: Å ena sidan de åtaganden som Sverige har med bland andra USA och Storbritannien för att trygga vår egen framtida materielförsörjning, å andra sidan riktlinjerna för vapenexport som säger att ny export bör vägras till mottagarländer som är eller befaras bli indragna i väpnad konflikt. Man kan inte utesluta den ena eller den andra delen i den bedömningen.

I balansen mellan olika riktlinjer för krigsmaterielexporten har nationens eget intresse förtur. Ytterst måste det handla om att slå vakt om Sveriges långsiktiga säkerhet.

Ett exportstopp riskerar få långtgående försvars- och säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige. För det första skulle vi själva kunna drabbas av leveransstopp i lägen när vårt eget försvar behöver utrustning. För det andra skulle få länder våga lita på kontrakt med svensk industri, vilket skulle omöjliggöra ny export. För det tredje klarar nästan inget enskilt land att tillverka komplexa vapensystem självt. Därför krävs samarbeten också framöver.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.