Krigskirurgi och katastrofmedicin i Linköping

Skriftlig fråga 1996/97:126 av andre vice talman Görel Thurdin (c)

Klar

Händelser

Inlämnad
1996-11-25
Besvarad
1996-12-04

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 25 november

Fråga 1996/97:126 av andre vice talman Görel Thurdin (c) till statsrådet
Pierre Schori om krigskirurgi och katastrofmedicin i Linköping

Under de senaste 20 åren har ett såväl nationellt som internationellt
mycket aktivt forsknings- och utbildningscentrum i traumatologi och
katastrofmedicin byggts upp i samverkan mellan Linköpings universitet.
Universitetssjukhuset, Räddningstjänsten och Linköpings Garnison.

Vid detta centrum har hittills utbildats över 12 000 personer från ca
30 länder. Dessutom sker uppdragsutbildning åt försvaret samt många
landsting som övar sina ledningsgrupper i de undervisnings- och trä-
ningsmodeller som utvecklats och drivs i Linköping.

Sedan drygt ett år tillbaka leds den internationella utbildningen för lä-
rare i katastrofmedicin i WHO:s regi i Geneve av professor Sten Lenn-
quist. Långt framskridna planer finns att kommande år flytta denna ut-
bildning till Linköping, vilket måste ses som mycket positivt för Sveriges
räkning.

Här finns ett speciellt laboratorium som är en unik resurs och attrahe-
rar även internationella forskarstuderande och som ligger på Linköpings
garnisons område. Försvaret medverkar i praktisk utbildning i traumato-
logi och katastrofmedicin genom personal och materiel och detta har
bidragit till det goda resultatet. Genom att garnisonen nu föreslås helt
nedlagd kommer förutsättningarna att förändras mycket kraftigt.

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta med tanke på Sveriges bi-
drag till omfattande katastrofhjälp så att verksamheten skall kunna funge-
ra lika bra även i fortsättningen?

Svar på skriftlig fråga 1996/97:126 besvarad av Socialminister Margot Wallström

den 4 december

Svar på fråga 1996/97:126

Socialminister Margot Wallström

Görel Thurdin har frågat statsrådet Schori vilka åtgärder regeringen
avser att vidta så att nedläggningen av Linköpings garnison inte skall
påverka den utbildningsverksamhet i katastrofmedicin och krigskirurgi
som bedrivs inom garnisonens område. Frågan har överlämnats till mig.

Världshälsoorganisationen (WHO) har tillsammans med bl.a. uni-
versitetet i Geneve utvecklat en internationell kurs i katastrofmedicinsk
beredskap och krishantering. Flera universitet, bl.a. Linköpings universi-
tet, har varit involverade i att utarbeta kursplan och ställa expertis till
förfogande. Kursen har hållits två gånger i Geneve, år 1995 och år 1996.
1997 års kurs kommer att förläggas till Linköping. SIDA har utlovat
bidrag för att finansiera kursdeltagare från utvecklingsländer.

WHO har ambitionen att etablera ett världsomspännande nätverk av
universitet i såväl i- som u-länder i syfte att bygga upp en bättre global
katastrofmedicinsk kompetens. WHO har haft kontakter med Linköpings
universitet i detta avseende.

Regeringen anser att den utbildningsverksamhet som bedrivs i Lin-
köping är mycket värdefull. Det är självfallet bra om den svenska kompe-
tensen inom området för katastrofmedicin ytterligare kan stärkas genom
en internationell verksamhet och att Sverige kan medverka i sådan verk-
samhet. En förutsättning är att det finns en god nationell bas som har de
resurser som krävs, vilket Sverige anses ha. Enligt vad jag har inhämtat
kommer inte nedläggningen av Linköpings garnison att påverka den
kursverksamhet som WHO avser att förlägga till Linköping nästa år. Jag
har också inhämtat att det pågår diskussioner om Östergötlands läns
landsting och Linköpings kommun skulle kunna överta de utbildningslo-
kaler som finns inom garnisonens område. Några åtgärder från regering-
ens sida är inte aktuella.

Intressenter

Frågeställare

andre vice talman Görel Thurdin (c)Centerpartiet

Ställd till

statsrådet Pierre Schori

Besvarad av

Socialminister Margot Wallström

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.