kriget i Kongo-Kinshasa

Skriftlig fråga 2000/01:353 av Oscarsson, Yvonne (v)

den 6 december

Fråga 2000/01:353

av Yvonne Oscarsson (v) till utrikesminister Anna Lindh om kriget i Kongo-Kinshasa

"Det har skett en definitiv försämring i Kongo-Kinshasa bara sedan i maj månad i år. Gatubarnen i Kinshasa är markant flera och människor dör av tämligen banala sjukdomar därför de är försvagade av svält."

Dessa ord kommer från biståndsarbetare i Kongo-Kinshasa. Människor uttrycker ett allt starkare misstroende mot president Kabila samtidigt som man allt tydligare visar sympatier för andra potentiella ledare. Enligt rapporter har den militära närvaron ökat och civilbefolkningen utsätts för alltfler övergrepp och oron är mycket stor. Människor svälter och förstår att den största delen av statsutgifterna går till kriget. I svältens spår grasserar sjukdomar (aids), apati och hopplöshet.

Stora delar av befolkningen känner sig övergivna av omvärlden. Kriget ses inte som ett inbördeskrig. I stället är det Rwanda, Uganda och Burundi, som för krig för att få tillgång till Kongos stora naturtillgångar. Kongoleserna har sett flera FN-ingripanden i konflikter under senare år, bl.a. i Kosovo, samtidigt som de ser att inget görs åt situationen i Kongo. FN har beslutat om 5 000 observatörer i Kongo, men dessa är ännu inte på plats. För fredsivrare i Kongo framstår EU och FN som de enda krafter som kan ingripa till fredens införande och försvar i landet.

Jag vill fråga utrikesministern:

Vilka initiativ avser utrikesministern att vidta i samband med Sveriges ordförandeskap i EU för att få upp situationen i Kongo-Kinshasa på EU:s dagordning?