Krav enligt tortyrkonventionen
Skriftlig fråga 2006/07:287 av Olsson, Lena (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-12-06
- Inlämnad
- 2006-12-06
- Besvarad
- 2006-12-13
- Svar anmält
- 2006-12-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2006/07:287 Krav enligt tortyrkonventionen
av Lena Olsson (v)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Sverige är ett land som i teorin gått i främsta ledet när det gäller försvaret för förbudet mot tortyr. Vår roll som föregångsland är nu ett minne blott. I stället innehar vårt land det föga hedervärda världsrekordet i fällningar i FN:s tortyrkonvention. Efter den rättsvidriga avvisningen av två egyptiska medborgare till utländsk säkerhetstjänst har Sverige fullständigt tappat sitt anseende i denna fråga. En av de avvisade har nu lämnat in krav på skadestånd och uppehållstillstånd till regeringen.
Det finns inga regler i svensk rätt om gottgörelse av tortyroffer, något som bland annat föreskrivs i FN-konventionen mot tortyr. Vänsterpartiet kräver i en motion fullständig implementering av denna och andra konventioner i svensk rätt. Att leva upp till konventionen mot tortyr borde vara en självklarhet och regeringen bör vidta åtgärder.
Min fråga till statsrådet är:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Sverige ska leva upp till de krav om gottgörelse av tortyroffer som ställs av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning?
Svar på skriftlig fråga 2006/07:287 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt
Svar på fråga
2006/07:287 Krav enligt tortyrkonventionen
Utrikesminister Carl Bildt
Lena Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Sverige ska leva upp till de krav om gottgörelse av tortyroffer som ställs av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Jag förmodar att frågan handlar om artikel 14, paragraf 1 i konventionen mot tortyr m.m. Enligt denna bestämmelse ska varje konventionsstat i sitt rättssystem säkerställa att offret för en tortyrhandling erhåller upprättelse och en verkställbar rätt till en rimlig och adekvat gottgörelse, varmed även förstås medel för ett så fullständigt återvinnande av hälsa som möjligt. Om offret skulle avlida till följd av tortyrhandling, ska de personer som han underhåller vara berättigade till gottgörelse.
En förutsättning för att kravet på rätt till möjlighet till gottgörelse ska gälla är, enligt artikel 2, paragraf 1 i konventionen, att tortyrhandlingen i fråga ägt rum på ett territorium som är under statens jurisdiktion. Det betyder för svenskt vidkommande att handlingen ska ha skett här i landet. Det är visserligen riktigt, som Lena Olsson påpekar, att Sverige är det land som fällts flest gånger av FN:s kommitté mot tortyr m.m., som är behörig att ta emot klagomål från enskilda angående påstådda brott mot konventionen. Detta är något som regeringen ser allvarligt på. Samtidigt bör man komma ihåg att samtliga kommitténs fällande beslut mot Sverige primärt handlat om frågan huruvida den enskilde löpt risk att utsättas för tortyr i andra länder efter verkställd avvisning eller utvisning. Sverige har hittills aldrig fällts av denna kommitté för handlingar begångna i Sverige. Således har frågan om gottgörelse enligt konventionen mot tortyr m.m. i praktiken aldrig varit aktuell. En annan sak är att FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna nyligen funnit att Sverige kränkt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter bland annat med avseende på hur de två egyptiska medborgare som nämns i frågan blev behandlade på Bromma flygplats i samband med verkställigheten av avvisningen till Egypten. Frågan om någon form av ersättning ska utgå i detta sammanhang är för närvarande under beredning i Regeringskansliet.
I samband med att konventionen mot tortyr m.m. ratificerades i januari 1986 anförde föredragande statsråd, såvitt avsåg artikel 14, att de svenska reglerna i skadeståndslagen och brottsskadelagen var tillräckliga för att tillmötesgå konventionens krav (prop. 1985/86:17, s. 14 f.) Det är min uppfattning att denna bedömning fortfarande gäller.
Mot bakgrund av ovanstående redogörelse avser jag inte att vidta några åtgärder med avseende på Sveriges förpliktelse enligt artikel 14, paragraf 1, i konventionen mot tortyr m.m.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.