kränkning av mänskliga rättigheter i Pakistan
Skriftlig fråga 1997/98:276 av Klevenås, Lena (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1997-12-17
- Anmäld
- 1998-01-07
- Besvarad
- 1998-01-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Pakistan firar i år sitt 50-årsjubileum som nation men har tyvärr under hela sin historia inte kommit till rätta med de allt gravare kränkningar av de egna medborgarnas mänskliga rättigheter. Inte minst gäller detta de pakistanska kvinnorna.
År 1996 ratificerade Pakistan FN:s konvention mot alla former av diskriminering av kvinnor. Trots detta fortgår diskrimineringen och våldet mot kvinnor på ett helt oacceptabelt sätt. Det är inte bara vanligt med tortyr, politiska mord, godtyckliga arresteringar och "försvinnanden". Kvinnor utsätts dessutom för våldtäkter utan att förövaren straffas. För att ytterligare straffa de kvinnor som har våldtagits anklagas de själva för utomäktenskapligt umgänge. Många kvinnor har t.o.m. våldtagits på polisstationer och vågar ytterst sällan anmäla brottet på grund av att de inte har några förhoppningar om att bli trodda. En pakistansk kvinna kan inte vända sig till polisen för att få hjälp när hon har blivit utsatt för brott.
Vilka åtgärder är den svenska regeringen beredd att vidta till skydd för de pakistanska kvinnornas mänskliga rättigheter?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:276 besvarad av , ()
- Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
Lena Klevenås har frågat vilka åtgärder den svenska regeringen är beredd att vidta till skydd för de pakistanska kvinnornas mänskliga rättigheter.
I ett frågesvar i riksdagen den 19 december 1997 om de mänskliga rättigheterna i Pakistan redovisade jag hur Sverige agerar i denna fråga, såväl i internationella fora som bilateralt. De allmänna överväganden som där återges är relevanta även vad gäller den nu aktuella frågan av Lena Klevenås.
De mänskliga rättigheterna såsom de definieras i FN-stadgan och gällande konventioner gäller lika för kvinnor och män. Pakistan har också ratificerat FN:s konvention om eliminering av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW).
I Pakistan och i flera andra länder är diskriminering av kvinnor vanlig. Våld mot kvinnor är utbrett och lämnas alltför ofta utan åtgärd. Diskriminering av och våld mot kvinnor är helt oförsvarbart varhelst det förekommer. I många kulturer är kvinnans underordnade ställning djupt rotad. Redan från födseln är flickor diskriminerade; flickor är inte sällan oönskade och barnadödligheten är långt högre bland flickor än bland pojkar. Ojämlikheten mellan könen består oftast under resten av livet. Kvinnans tillgång till utbildning och möjlighet till försörjning är betydligt sämre än för mannen och kvinnans frihet är beskuren. Detta framgår av bl.a. UNDP:s rapport om mänsklig utveckling 1997.
Även om en hel del åstadkommits globalt vad gäller jämställdhet mellan kvinnor och män sedan FN:s första världskonferens i Mexiko om kvinnor, återstår mycket att göra. Vid FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 identifierades ett antal problemområden, varav ett är just våld mot kvinnor. I den vid konferensen antagna handlingsplanen ges exempel på åtgärder som kan förbättra kvinnans situation. Bl.a. förordas att nya lagar stiftas och att åtgärder vidtas för att se till att de lagar som finns verkligen efterlevs och självklarheter, såsom att medlemmar ur säkerhetsstyrkor, polis och andra offentliga organ som utsätter kvinnor för våld bestraffas. Vidare innehåller handlingsplanen rekommendationer angående inrättandet av kvinnojourer, tillgång till rättshjälp jämte rådgivning och rehabilitering av dem som begår våld mot kvinnor.
Sverige medverkar i det internationella arbetet med att följa upp och på olika sätt påverka berörda länder att iaktta handlingsplanens rekommendationer. Dessa ansträngningar får störst effekt om de kan ske på ett konstruktivt sätt och helst i samarbete med regeringsföreträdare, myndigheter och berörda institutioner. Jag vill i detta sammanhang påminna om att Sverige sedan 1991 finansierar deltagande av jurister från Pakistan i Raoul Wallenberg-institutets utbildning om mänskliga rättigheter för att motverka olika former av diskriminering. Via Rädda Barnen bidrar Sverige till insatser i Pakistan som bl.a. syftar till att förbättra situationen för flickor. Vi är beredda att även fortsättningsvis stödja insatser som syftar till att förbättra situationen vad gäller kvinnors och flickors mänskliga rättigheter i Pakistan. Detta kan bl.a. ske genom bidrag via Sida till enskilda organisationer som är verksamma inom detta område. Andra angelägna insatser är utbildning av poliser i syfte att förebygga våld mot kvinnor och att öka möjligheterna till skydd och hjälp för kvinnor som utsatts för våld.
I slutet av 1994 beslutade senaten i det pakistanska parlamentet att tillsätta en kommission som skulle se över diskriminerande lagstiftning mot kvinnor. Kommissionens rapport, som innehåller förslag till förbättrad lagstiftning vad gäller kvinnans rättigheter och ställning i samhället, överlämnades till den pakistanska regeringen under hösten 1997. Därmed finns nu underlag för myndigheterna i Pakistan att genomföra åtgärder som tillvaratar kvinnors berättigade krav på icke-diskriminerande behandling och jag förutser att den pakistanska regeringen tar sig an uppgiften att bl.a. modernisera lagstiftningen.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.