Kostnaderna för den framtida slutförvaringen av kärnavfall
Skriftlig fråga 1996/97:101 av Eva Goes (mp)
Klar
- Inlämnad:
- 1996-11-13
- Besvarad:
- 1996-11-20
den 13 november
Fråga 1996/97:101 av Eva Goes (mp) till näringsministern om kostna-
derna för den framtida slutförvaringen av kärnavfall
Statens kärnkraftsinspektion, SKI, föreslår nu att kärnkraftsbolagen
skall betala mindre för att täcka kostnaderna för den framtida slutförva-
ringen av kärnavfall. Från dagens avgift på i genomsnitt ca 1,9 öre per
kilowattimme vill man se en sänkning till i genomsnitt 1,1 öre, uppdelad
på 0,6 öre/kWh för Barsebäck, 1,6 öre/kWh för Forsmark, 0,6 öre/kWh
för Oskarshamn och 1 öre/kWh för Barsebäck.
Utgångspunkten är att varje reaktor under 25 års drift skall tjäna in sin
del av de framtida kostnaderna för att riva reaktorn och slutförvara kär-
navfallet. Att SKI vill sänka avgiften beror dels på att fonderade medel
placerats om till högre ränta, dels på att tidigare påslag för oförutsedda
händelser rensats bort från avgifterna och nu skall täckas av de säkerheter
på 7,6 miljarder kronor för 1997 som SKI samtidigt föreslår att kärn-
kraftsbolagen skall lämna.
Men att motivera en minskning av avgiften med att delar av vad den
avser täcka framdeles finansieras på annat sätt rimmar illa med de ambi-
tioner SKI tidigare haft om att höja avgiften, då den inte ens tidigare
ansetts täcka kostnaderna för kämavfallshanteringen.
Min fråga till näringsministern är därför:
Hur avser regeringen hantera kärnkraftsbolagens avgifter så att med-
len fullt ut täcker kärnavfallets reella kostnader?
Svar på skriftlig fråga 1996/97:101 besvarad av Miljöminister Anna Lindh
den 20 november
Svar på fråga 1996/97:101
Miljöminister Anna Lindh
Eva Goes har frågat näringsministern hur regeringen avser hantera
kärnkraftsbolagens avgifter så att medlen fullt ut täcker kärnavfallets
reella kostnader. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det ankommer
på mig att svara på frågan.
Lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt
kärnbränsle (finansieringslagen) anger tämligen detaljerat hur avgifter
och säkerheter från kärnkraftsbolagen skall beräknas. Systemet med sä-
kerheter är nytt och genomfördes genom en lagändring som trädde i kraft
den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:83, NU10, rskr. 114). Det tillämpas i
praktiken för första gången i samband med regeringens beslut om avgifter
för år 1997. lag vill därför inleda frågesvaret med att kortfattat redogöra
för gällande rätt.
Enligt finansieringslagen skall innehavaren av en kärnkraftsreaktor
årligen, så länge reaktorn är i drift, erlägga en avgift till staten för att
säkerställa att medel finns tillgängliga för att betala kostnader för hante-
ring och slutförvaring av använt kärnbränsle och visst radioaktivt avfall,
avveckling och rivning av reaktoranläggningar och forskning på kämav-
fallsområdet. Medlen används också för att täcka de kostnader som staten
har för tillsyn och kompletterande forskning på kämavfallsområdet. Av-
giften skall vidare täcka de kostnader som reaktorinnehavarna, staten och
kommunerna, har för information till allmänheten. Enligt vad som plane-
rats skall medlen räcka till cirka år 2050. Avgiftsmedlen förvaltas av en
fond benämnd Kärnavfallsfonden. Fondens medel skall placeras på konto
i Riksgäldskontoret. Avkastningen på fondens medel skall enligt finansi-
eringslagen läggas till kapitalet.
Regeringen fastställer avgiften årligen för nästkommande kalenderår.
Avgiften beräknas per kilowattimme och bestäms individuellt för varje
verk. Den årliga avgiften bestäms med ledning av kostnadsberäkningar
som reaktorinnehavama enligt finansieringslagen skall låta upprätta och
sända in till Statens kärnkraftinspektion (SKI). Kostnadsberäkningen
skall innehålla kostnaderna för samtliga åtgärder som kan behövas då
reaktorn drivits i 25 år (intjänandetiden), samt - om drifttiden överstigit
25 år - kostnaden för tillkommande åtgärder varje år därutöver. Medel
som blir över skall betalas tillbaka till reaktorinnehavaren.
Utöver den årliga avgiften skall reaktorinnehavarna dessutom ställa
fullgoda säkerheter för oplanerade händelser i hanteringen av det använda
kärnbränslet och kärnavfallet, som med olika grad av sannolikhet hypo-
tetiskt kan inträffa, och som inte täcks av inbetalade avgiftsmedel. Exem-
pel på sådana händelser är längre driftsstömingar av olika slag, sabotage
etc. Säkerheten skall dels säkerställa fonduppbyggnaden vid en eventuell
avstängning av en reaktor före reaktorns intjänandetid, dels säkerställa
finansieringen vid en eventuell fondbrist efter det att alla reaktorer stängts
av. Enligt propositionen utgör kreditförsäkringar, borgensåtaganden eller
fastighetsinteckningar säkerheter som normalt bör kunna godkännas.
Även andra säkerheter kan dock komma i fråga. Säkerheterna prövas av
regeringen varje år. Om det skulle visa sig vara motiverat kan regeringen
ompröva formen för säkerhet och kräva ny typ av säkerhet, t.ex. realsä-
kerhet i stället för ett borgensåtagande. En fastighet på vilken det bedrivs
kärnteknisk verksamhet får inte utgöra säkerhet.
Skillnaden mellan de nu gällande reglerna och de regler som gällde
före år 1996 är att kostnader för oplanerade händelser ingick i kost-
nadskalkylen för den årliga avgiften enligt den tidigare ordningen. Enligt
de nu gällande reglerna skall kostnaderna för oplanerade händelser i
stället täckas av säkerheter som kraftföretagen ställer till staten. Skälen
till lagändringen var att det dåvarande finansieringssystemet var sårbart
så till vida att det inte förmådde garantera finansieringen av hanteringen
och slutförvaringen av kärnavfallet och rivningen av kärnkraftverken om
dels kärnkraftsproduktionen skulle upphöra före den s.k. intjänandetiden
25 år, dels om oplanerade händelser skulle inträffa efter intjänandetiden
och avgiftsmedel från kärnkraftsproduktionen inte längre tillförs fonden.
SKI har kommit in till regeringen med förslag till avgifter och säker-
hetsbelopp enligt finansieringslagen för år 1997. SKI föreslår att den
årliga avgiften sänks från i genomsnitt 1,09 öre per kWh till i genomsnitt
0,95 öre per kWh. SKI föreslår vidare att säkerhetsbeloppet, som avser
kostnader om kärnkraftsproduktionen skulle upphöra före den s.k. intjä-
nandetiden på 25 år (säkerhetsbelopp I), tas ut med sammanlagt 7 620
miljoner kronor samt att säkerhetsbeloppet som avser oplanerade händel-
ser efter intjänandetiden (säkerhetsbelopp II) inte tas ut under 1997 för att
ge SKI nödvändig tid för beräkningen av säkerhetsbelopp II.
Förslaget har remitterats. Remissvaren skall vara inkomna till Miljö-
departementet senast den 29 november 1996. Regeringen har således
ännu inte tagit ställning till förslaget.