Kosovoalbaner
Skriftlig fråga 1996/97:435 av Eva Goes (mp)
Klar
- Inlämnad:
- 1997-04-02
- Besvarad:
- 1997-04-16
den 2 april
Fråga 1996/97:435 av Eva Goes (mp) till utrikesministern om kosovoal-
baner
Tyskland har börjat avvisa flyktingar från Kosovoalbanien, trots att
serbisk polis väntar på flygplatsen i Prishna, redo att fängsla återvändan-
de flyktingar. Den 21 mars återvände Enver Bardhi till Kosovoalbanien
tillsammans med sin fru, utvisad efter att ha bott i Tyskland sedan 1990.
Han fängslades på flygplatsen och dömdes till 20 månaders fängelse.
Sverige har avtal med f.d. Jugoslavien, så att de som bott här kan
skickas tillbaka. Med anledning av detta vill jag fråga utrikesministern:
Vad avser ministern vidta för åtgärder så att inte samma sak upprepas
för de kosovoalbaner som varit i Sverige i mer än fyra år?
Svar på skriftlig fråga 1996/97:435 besvarad av Statsrådet Pierre Schori
den 16 april
Svar på fråga 1996/97:435
Statsrådet Pierre Schori
Eva Goes har frågat utrikesministern vad regeringen avser att vidta
för åtgärder för att förhindra att avvisning av kosovoalbaner leder till att
personer fängslas vid ankomst. Arbetet inom regeringen är så fördelat att
det är jag som skall svara på frågan.
I stort kan jag upprepa delar av det interpellationssvar som jag lämna-
de till Eva Goes den 11 mars 1997. Under konflikten som ledde till f.d.
Jugoslaviens upplösning kom runt 69 000 asylsökande från Förbundsre-
publiken Jugoslavien till Sverige, det stora flertalet av dem från Kosovo.
Ungefär 21 000 fick permanent uppehållstillstånd men ett stort antal
ansågs inte ha tillräckliga skäl för uppehållstillstånd i Sverige. Många
tiotusentals avvisades således till Förbundsrepubliken Jugoslavien. Det
finns enligt de beslutsfattande myndigheterna inga fall där personer som
resultat av en avvisning utsatts för förföljelse. Under 1995 blev det
omöjligt för jugoslaviska medborgare som fått avslag på sin asylansökan
att återvända till Förbundsrepubliken Jugoslavien på grund av myndighe-
ternas ovilja att ta emot dem. Därför är det principiellt viktigt att nå en
överenskommelse med Förbundsrepubliken Jugoslavien som innebär att
landet återtar de egna medborgarna. Det är en folkrättslig förpliktelse att
ta emot sina egna medborgare. Sverige har förhandlat med Förbundsre-
publiken Jugoslavien i mer än ett och ett halvt år om ett återtagandeavtal
som bekräftar denna förpliktelse. Vi har nått enighet om innehållet i av-
talstexten. Det är min förhoppning att avtalet skall kunna undertecknas
inom kort. Vi bestämmer naturligtvis själva om vi önskar utnyttja ett
sådant avtal i det enskilda fallet. Jag vill betona att avtalet avser jugosla-
viska medborgare i allmänhet och inte enbart kosovoalbaner.
Jag kan naturligtvis inte kommentera det enskilda ärende som Eva
Goes refererar till. Emellertid är det som alltid en grundläggande ut-
gångspunkt att verkställande myndighet i avvisningsärenden i varje en-
skilt fall har att ta hänsyn till om det föreligger s.k. verkställighetshinder
enligt utlänningslagen. Sådant hinder utgörs bl.a. av om personen i fråga
vid ett återsändande skulle riskera att utsättas för förföljelse i asylrättslig
bemärkelse. Jag vill betona att regeringen i samband med det stundande
återtagandeavtalet mellan Sverige och Förbundsrepubliken Jugoslavien
mycket noga studerar situationen i Kosovo. Vidare kommer vi att studera
hur det gått med avvisningar från andra västeuropeiska länder bl.a. ge-
nom rapportering från våra ambassader.
Eva Goes hänvisar även till den omständigheten att många kosovoal-
baner vistats i Sverige under lång tid. Jag är medveten om detta och för-
står att det inneburit svårt lidande för dem som inte kunnat få en lösning
på sin situation på grund av omständigheter som de naturligtvis inte själ-
va råder över. Men, som jag tidigare skrev, huvudorsaken till detta är att
Förbundsrepubliken Jugoslavien fört en politik som inneburit att landets
egna medborgare inte tagits emot. Denna politik har inneburit att skäl för
beviljande av uppehållstillstånd på humanitär grund har uppstått för vissa
av de många som tvingats vänta. Både Utlänningsnämnden och regering-
en har nyligen tagit ställning till praxisbildande beslut i detta samman-
hang. Regeringen har också beslutat om en förordning som innebär att
personer som oförskyllt fått vänta i över två år på att verkställighet av
avvisningsbeslut kunnat genomföras, kan ansöka om bidrag på upp till
30 000 kr per familj. Detta skall ses som ett stöd för att underlätta för
dem som återsänds att åter finna sig till rätta i sitt forna hemland.