Kosova
Skriftlig fråga 1996/97:703 av Eva Goes (mp)
Klar
- Inlämnad:
- 1997-07-18
- Besvarad:
- 1997-08-12
den 18 juli
Fråga 1996/97:703 av Eva Goes (mp) till utrikesministern om Kosova
I samband med sjuårsdagen av att Kosova fråntogs sitt självstyre har
våldet i Kosova trappats upp. Det är tydligt att kosovaalbanerna utsätts
för psykologisk terror från regimen. Genom olika inskränkningar i deras
möjligheter att leva och verka slås deras självtillit i spillror. Regionen
sugs ut ekonomiskt, från 1990 till 1995 rör det sig om belopp i storleks-
ordningen 14 miljarder USD. Näringslivet såväl som privatpersoner har
plundrats, med resultat att 70 % av kosovaalbanerna i dag är arbetslösa
och 60 % lever under existensminimum.
Relationerna mellan Albanien och Makedonien har blivit allt sämre i
takt med att albanerna erfar hur brödrafolket behandlas. President Rugo-
va har träffat Italiens utrikesminister Lamberto Dino och försvarsminister
Beniamino Andreata för att diskutera möjligheten till en fredlig lösning.
Rugova framhöll att slutmålet måste vara att Kosova kan bli en själv-
ständig stat, och Italiens utrikesminister utlovade stöd i olika former. Att
det snabbt och på ett internationellt plan måste komma en lösning är
tydligt. Rugovas arbete att med fredliga metoder försöka få till stånd en
lösning hotas i och med att folket blir alltmer pressat. När som helst kan
gnistan komma som utlöser ett fruktansvärt blodbad.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesministern:
Avser ministern i EU eller i annat internationellt forum stödja Koso-
vas krav på självständighet?
Svar på skriftlig fråga 1996/97:703 besvarad av Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
den 12 augusti
Svar på fråga 1996/97:703
Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
Eva Goes har frågat mig om jag avser att i EU eller annat internatio-
nellt forum stödja Kosovos krav på självständighet.
Jag vill först erinra om att den svenska regeringen har erkänt alla de
f.d. jugoslaviska staterna inom deras nuvarande gränser, och det gäller
även Förbundsrepubliken Jugoslavien dit Kosovo hör. Att dra nya grän-
ser för att lösa de återstående problemen i regionen skulle riskera, av den
nära historien att döma, att skapa mer lidande än välbefinnande. Svaret på
den direkta frågan är alltså nej.
Jag delar frågeställarens åsikt om det allvarliga och bekymmersamma
i den jugoslaviska statsledningens bristande vilja att ingå i konstruktiva
samtal med kosovoalbanerna om deras situation, vad avser självbestäm-
mande, mänskliga rättigheter och social och ekonomisk utveckling.
Grannlandet Makedonien har gjort uppriktiga försök att hitta lösningar på
sina etniska problem med samförstånd och kompromisser, och med stöd
av bl.a. FN och OSSE. Det internationella samfundet ställer samma krav
på Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Sveriges regering verkar, tillsammans med de andra EU-staterna, för
att Kosovo skall beviljas en långtgående autonomi inom Förbundsrepub-
liken Jugoslavien. Det är omöjligt att tänka sig att detta land skall integre-
ras i Europa utan att det beviljat Kosovos invånare fulla mänskliga fri-
och rättigheter och ett självstyre som ger dem en möjlighet att själva råda
över sin tillvaro. I EU:s strategi och regionala ansats för länderna i Syd-
östeuropa lyfts lösningen av Kosovofrågan fram som ett specifikt krav för
att Förbundsrepubliken Jugoslavien skall tillåtas närma sig EU och det
europeiska samarbetet.
Regeringen kommer således att fortsätta att verka för ett långtgående
självstyre för Kosovo.