könsstympning
Skriftlig fråga 1998/99:288 av Hoffmann, Ulla (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-01-27
- Anmäld
- 1999-02-02
- Besvarad
- 1999-02-03
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 27 januari
I Somalia är 90-100 % av flickorna könsstympade. Barnkonventionen stadgar i artikel 24 punkt 3 att konventionsstaterna skall vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. Med traditionella sedvänjor avses i första hand könsstympning.
Könsstympning strider mot artikel 3 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och även mot artikel 3 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Den sistnämnda artikeln är absolut till sin karaktär och saknar undantag.
Det finns nu i Sverige ca 1 000 personer från Somalia med tidsbegränsade uppehållstillstånd. Många av dessa tillstånd löper ut i dagarna.
Jag vill mot den bakgrunden fråga statsrådet Schori:
Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att undanröja risken att avvisningsbeslut kan komma att fattas i vissa av dessa fall där risk finns att flickor blir könsstympade vid återkomsten till Somalia?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:288 besvarad av Statsrådet Pierre Schori
- Statsrådet Pierre Schori
den 3 februari
Ulla Hoffmann har frågat mig vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att undanröja risken att avvisningsbeslut kan komma att fattas där risk finns att flickor blir könsstympade vid återkomsten till Somalia.
FN:s konvention om barnets rättigheter har tillkommit för att stärka barns rättigheter i världen, att ge barn egna självständiga rättigheter och att ge barn fullt människovärde. Som Ulla Hoffmann påpekat ålägger Barnkonventionens artikel 24.3 staterna att vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. Med "traditionella sedvänjor" avses i första hand omskärelse, eller könsstympning som det svenska begreppet nu lyder, av flickor. Med "effektiva åtgärder" avser konventionen lagstiftning som förbjuder sådana sedvänjor samt informationskampanjer som syftar till att skapa medvetenhet om sedernas negativa konsekvenser för barnets fysiska och psykiska hälsa.
Ytterligare en artikel i barnkonventionen som är relevant i sammanhanget är artikel 37(a) som säger att inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling.
Kvinnlig könsstympning är således en fråga som handlar om mänskliga rättigheter, barnets rättigheter och är också en hälsofråga för kvinnor och barn.
Kvinnlig könsstympning är förbjuden och straffbar i Sverige genom lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Förbudet gäller oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte. Sedan lagen infördes har såvitt känt är inget fall av könsstympning förts till åtal i Sverige.
För att kunna lagföra ett brott i Sverige som har begåtts utomlands, krävs normalt att gärningen är straffbar även där den begicks - den s.k. dubbla straffbarhetens princip. Frågan om att ta bort kravet på dubbel straffbarhet för den som utfört eller medverkat till könsstympning utomlands bereds inom Socialdepartementet. En departementspromemoria har utarbetats, Könsstympning - borttagande av kravet på dubbel straffbarhet (Ds 1999:3) och proposition planeras att lämnas till riksdagen den 10 mars 1999. Avsikten är att det skall bli straffbart för en person som är bosatt i Sverige att utföra eller medverka till könsstympning som utförs i ett annat land oberoende av om stympningen är straffbar i det landet eller inte.
Socialstyrelsen har i samarbete med invandrarförvaltningen i Göteborgs kommun under åren 1993 till 1996 bedrivit ett pilotprojekt, Hälsofrämjande åtgärder för kvinnor och barn: Förebyggande av kvinnlig könsstympning. Projektet har visat att det går att förändra attityder till könsstympning, även om det tar tid. I september 1998 uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen att vidareutveckla och sprida metoder för att förebygga könsstympning av flickor och kvinnor och därvid initiera projekt i detta syfte. Information och utbildning om sedvänjans skadliga konsekvenser samt om förbudet i den svenska lagstiftningen bör därför både nå ut till de människor som kommer från länder där könsstympning praktiseras och till personalgrupper inom bl.a. flyktingmottagandet. Uppdraget skall redovisas senast den 1 september år 2001. Arbetet med att förhindra könsstympning handlar i stor utsträckning om att förändra inställningen till denna sedvänja. Uppdraget till Socialstyrelsen är ett led i detta arbete.
Återkommande till frågan om avvisning av somaliska flickor som riskerar könsstympning vill jag inledningsvis ge upplysningar om Utlänningsnämndens praxis. Utlänningsnämnden tog praxisbildande s.k. stornämndsbeslut den 29 mars 1997 rörande barn från Togo. Nämnden fann i besluten att en risk för tvångsmässigt utförd könsstympning kan utgöra grund för uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt enligt utlänningslagen. Då det inte kunde uteslutas att flickorna skulle komma att utsättas för könsstympning vid ett återvändande till hemlandet förelåg en risk för förföljelse på grund av kön. Invandrarverket följer Utlänningsnämndens praxis i ärenden där risk för könsstympning finns.
Prövningen av enskilda ärenden görs av Invandrarverket och Utlänningsnämnden. Regeringen har bara möjlighet att pröva enskilda ärenden eller att förändra praxis om Statens invandrarverk eller Utlänningsnämnden överlämnar ärenden till regeringen för avgörande.
Svaret på frågan är alltså att regeringen med uppmärksamhet följer och redan vidtar åtgärder för att förhindra att flickor könsstympas.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.