Konsekvenser av övergödningsutredningens förslag för hästnäringen

Skriftlig fråga 2019/20:2032 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

till Statsrådet Jennie Nilsson (S)

I den övergödningsutredning som presenterades tidigare i år är svensk hästnäring i blickfånget. Utredningen ger förslag i syfte att styra upp hästnäringen för att minska läckage av fosfor. Till exempel föreslås att endast två till tre hästar ska få vistas per hektar i rast- och beteshagar. Hagar får inte till mer än till 20 procent vara helt eller delvis upptrampade, och hagar får inte placeras vid diken, vattendrag eller närmare än tio meter från sjöar. Hagarna ska dessutom bara få användas i tio år.

Förslaget till åtgärder från utredningen innebär ett bakslag mot hästnäringen. Vid intervjuer med ridskolor har det visat sig att avsaknaden av ekonomiska resurser är den vanligaste orsaken till att åtgärder inte kunde genomföras.

Det behövs också kunskapsspridning om förslag till åtgärder som är genomförbara.

Om regeringen skulle genomföra ett förslag om att begränsa antalet hästar per hektar så är inte detta ett bra alternativ. Då skulle till exempel flera ridskolor på grund av avsaknad av mark få lägga ned sina verksamheter för att frågan om fosforläckage skulle lösas.

Det som skulle hjälpa är att satsa på kunskapsspridning om olika åtgärder som att grusa upp den plats i hagen där hästarna får hö/hösilage, ha kantzon med gräs, täcka den mark där hästen gödslar med träflis.

Ridsporten sysselsätter många och har stor betydelse som den tredje största sporten för unga. Inte minst tjejer är engagerade inom denna näring. Ridsporten är också fantastisk såväl för personer med funktionsvariationer som för rehabilitering.

Frågan om öppna landskap och biologisk mångfald finns även med i projekt inom näringen, med gott resultat.

Med anledning av vad som anförs ovan önskar jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:

Avser statsrådet att genomföra utredningens förslag trots den omfattande kritiken mot dessa förslag?