könsdiskriminerande reklam
Skriftlig fråga 1999/2000:349 av Larsson, Ewa (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-12-09
- Anmäld
- 1999-12-14
- Besvarad
- 1999-12-21
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:349
av Ewa Larsson (mp) till jordbruksminister Margareta Winberg om könsdiskriminerande reklamRedan i mycket tidig ålder matas flickor och pojkar med den moderna pornografins bisarra uppfattning om kvinnors sexualitet. Forskning visar exempelvis på att veckotidningar som riktar sig till flickor i de yngre tonåren blir alltmer utseende- och sexfixerade. Flickorna som försöker leva upp till dessa sjuka ideal tar ofta skada, både fysiskt och psykiskt. Hälften av Stockholms ungdomsmottagningar uppgav, hösten 1998, att alltfler flickor kommer till dem med sår och infektioner på könsorgan och i ändtarm. Resultatet av att flickor i allt större utsträckning utsätts för krav på avancerad sex. Det har visat sig att många flickor har mycket svårt att värja sig och säga nej. Uppenbart är att något måste göras för att stärka dessa unga kvinnors självförtroenden.
Könsdiskriminerande reklam stärker den stereotypa kvinnobilden och förvårar arbetet för ökad jämställdhet, som Sveriges riksdag beslutat om. I ett av världens mest jämställda länder borde något göras för att upphäva denna dubbelmoral. Ett steg i rätt riktning skulle kunna vara att, liksom gjorts i Norge och på Island, lagstifta mot könsdiskriminerande reklam.
Hur avser ministern verka för att motarbeta den stereotypa bilden av kvinnors sexualitet som förmedlas av massmedier och i den könsdiskriminerande reklamen?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:349 besvarad av jordbruksminister Margareta Winberg
Svar på fråga 1999/2000:349 om könsdiskriminerande reklam
Jordbruksminister Margareta Winberg
Ewa Larsson har frågat mig hur jag avser att verka för att motarbeta den stereotypa bilden av kvinnors sexualitet som förmedlas av massmedierna och i den könsdiskriminerande reklamen.
Först och främst vill jag understryka att jag helt delar Ewa Larssons uppfattning att det är viktigt att varken flickor eller pojkar, kvinnor eller män beskrivs på ett könsdiskriminerande sätt i medier och i reklam. En rad insatser som regeringen har gjort på senare år har haft som syfte att motverka detta.
Vid regeringens konferens i februari, Motbilder @ dialog mellan unga och vuxna om kärlek och ansvar, belystes många fakta samt metoder för hur vi kan motverka den snedvridna syn på kön och sexualitet som sprids bland våra ungdomar. För att fortsätta dialogen mellan unga och vuxna på temat sex och samlevnad har fjorton länsstyrelser sökt och fått medel för att anordna konferenser på detta tema. Vidare görs insatser av Jämställdhetsombudsmannen, Skolverket och Ungdomsstyrelsen m.fl. myndigheter och organisationer som genom opinionsbildning och upplysning ska motverka olika former av könsdiskriminering.
Det är också viktigt att vi vuxna, både kvinnor och män kan visa på positiva förebilder så att unga slipper söka svar på sina frågor via veckotidningar som är utseende- och sexfixerade, porrfilmer, Internetsidor och könsfixerad reklam.
Jag delar också helt uppfattningen att könsdiskriminerande reklam stärker den stereotypa kvinnobilden och försvårar arbetet för ökad jämställdhet. Denna typ av reklam kan grovt räknat ta sig uttryck på två sätt, dels i en utformning som är rent kränkande och diskriminerande, dels i en utformning som är utpräglat schabloniserande utan att vara diskriminerande men där reklamen direkt konserverar en otidsenlig syn på könsrollerna och där det ena könet framställs på ett nedvärderande sätt.
Frågan om eventuellt ingripande med lag mot könsdiskriminerande reklam har utretts och diskuterats vid flertal tillfällen. Senast riksdagen hade frågan till behandling för fem år sedan konstaterade riksdagen att det för lagstiftning med förbud mot diskriminerande reklam krävs grundlagsändring. Vidare måste lagstiftning framstå som det enda alternativet till att komma till rätta med problemen. Den diskriminerande reklamen måste vidare förekomma i sådan omfattning och vara av sådan art att inskränkningar i tryckfriheten och yttrandefriheten oundgängligen är påkallade (LU 1994/95:16 s. 27 f.).
Lagstiftning kan följaktligen endast bli aktuell för att reglera den diskriminerande, kränkande reklamen. Ett lagstadgat förbud kan därför angripa problemet endast delvis, eftersom den rent schabloniserande reklamen inte kan angripas med stöd av lagstiftning.
De självregleringsåtgärder på området som främst står i fokus bedrivs av Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam (ERK). I Konsumentverkets rapport från januari 1997 framhålls att näringslivets egenåtgärder är av stor betydelse för att åstadkomma en god etisk standard på reklam. Det är därför, anförs det vidare i rapporten, viktigt att den verksamhet som bedrivs av i första hand ERK fortsätter och att egenåtgärderna på området är effektiva. Verket, som lämnade ett antal förslag till förbättringar av egenåtgärdssystemen, konstaterade att ERK gör en god insats.
Mot denna bakgrund har jag för närvarande inte för avsikt att föreslå någon förändrad lagstiftning men jag kommer att noga följa ERK:s arbete och dess effekter.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.