konkurslagen
Skriftlig fråga 2000/01:1017 av Johnsson, Jeppe (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-04-06
- Besvarad
- 2001-04-11
- Anmäld
- 2001-04-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:1017
av Jeppe Johnsson (m) till justitieminister Thomas Bodström om konkurslagenDen svenska konkurslagstiftningen har brister. Med jämna mellanrum kan man läsa om någon som köpt och betalat en kapitalvara, men inte hunnit hämta ut den innan det säljande företaget gått i konkurs. Därmed är varan inte längre köparens, utan konkursboets. I andra sammanhang gäller principen att det är bättre att en skyldig går fri än att en oskyldig döms. Detta gäller dock ej dem som oskyldigt drabbas vid konkurser.
För en tid sedan gick gruvföretaget Terra Mining i konkurs. I avtalet med markägarna ingick att gruvföretaget, i samband med brytning av den kalk som inneslöt guldmalmen, skulle lägga upp densamma på upplag för att markägarna på egen bekostnad skulle forsla bort den. Efter konkursen gäller att markägarna inte längre får transportera sin kalk från upplaget.
Det är så uppenbart att konkurslagstiftningen på ett otillbörligt sätt kan drabba tredje man och t.o.m. inskränka äganderätten.
Vad avser justitieministern vidta för åtgärder för att inte tredje man drabbas otillbörligt vid konkurser?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:1017 besvarad av justitieminister Thomas Bodström
Svar på fråga 2000/01:1017 om konkurslagen
Justitieminister Thomas Bodström
Jeppe Johnsson har frågat näringsministern vilka åtgärder denne avser att vidta för att tredje man inte ska drabbas otillbörligt vid konkurser på så sätt att han inte får ut varor som han har betalat för. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Jeppe Johnssons fråga gäller under vilka förutsättningar en köpare ska vara skyddad mot säljarens borgenärer om säljaren går i konkurs. I svensk rätt gäller här sedan länge traditionsprincipen. Som princip gäller sålunda att det inte är tillräckligt att ett köpeavtal har ingåtts, utan köparen måste dessutom ha fått egendomen i sin besittning.
Alternativet till traditionskravet skulle vara att låta en köpare få skydd mot säljarens borgenärer redan genom avtalet. Ett av de främsta skälen mot en sådan ordning är att den ökar möjligheterna att konstruera överlåtelser som inte har ägt rum, till förfång för borgenärerna. Traditionsprincipen motverkar sådana skenavtal. Ett annat skäl är att man slipper den ofta svåra gränsdragningen mellan pantsättning och överlåtelse. Även andra skäl talar för att behålla traditionskravet, som är en grundprincip i svensk rätt.
När det gäller konsumentköp har argumenten för ett krav på tradition inte samma tyngd. Privatpersoner har sämre kännedom om att det krävs tradition och kan därför lätt göra rättsförluster. Dessutom torde riskerna för skenavtal mellan en näringsidkare och en privatperson vara ytterst små. Utredningen om konsumenträttsliga frågor föreslår att köp enligt konsumentköplagen ska gälla mot säljarens borgenärer i och med avtalet om avtalet avser en bestämd vara (SOU 1995:11). Jag avser att under året föreslå regeringen att besluta en proposition på grundval av det förslaget. Det är däremot inte aktuellt att föreslå att man lämnar traditionsprincipen vid andra avtal.
Till sist vill jag tillägga att det ligger i konkursinstitutets natur att tredje man drabbas, ofta helt utan egen förskyllan. Insolvenslagstiftningen måste se till att bördorna av konkurser fördelas på ett rimligt sätt mellan olika berörda.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.