konflikten mellan skydd av skogsmark och kulturmiljövården

Skriftlig fråga 1999/2000:1319 av Ringman, Agneta (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-08-15
Besvarad
2000-08-29
Anmäld
2000-09-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 15 augusti

Fråga 1999/2000:1319

av Agneta Ringman (s) till kulturminister Marita Ulvskog om konflikten mellan skydd av skogsmark och kulturmiljövården

Det pågår för närvarande ett ambitiöst arbete i Sverige att skydda skogar med höga naturvärden. För att säkerställa biologisk mångfald är det nödvändigt att det arbetet ges fortsatt ekonomiskt stöd. Det finns dock ett problem som inte har uppmärksammats tillräckligt. Det gäller den konflikt som lätt uppstår mellan skyddet av skogar och kulturmiljövården. Problemet kan illustreras med situationen på Öland. Under perioden 2000@2002 kommer ett femtontal nya skogsreservat att bildas. Skyddet innebär att skogarna i stort sett lämnas orörda. Man har då förbisett att många av de nya skogsreservaten på Öland också har höga kulturmiljövärden. Här finns i ett internationellt perspektiv unika lämningar från den äldre järnålderns bondekultur. För att dessa unika lämningar ska kunna bevaras och göras tillgängliga för allmänheten kan de inte, som de skyddade skogarna, lämnas orörda. Det krävs i stället aktiva insatser. Men till det saknas ekonomiska resurser. Jag anser att det nu är hög tid att uppmärksamma den konflikt mellan två olika intressen som jag här har pekat på. Också kulturmiljövården måste få ökade ekonomiska resurser. Det är nödvändigt med en bättre samordning mellan Kultur- och Miljödepartementen för att minska konflikten mellan miljö- och kulturintressena.

Jag vill fråga vilka åtgärder kulturministern är beredd att vidta för att minska den typ av intressekonflikter jag här har redovisat.

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1319 besvarad av kulturminister Marita Ulvskog

den 29 augusti

Svar på fråga 1999/2000:1319 om konflikten mellan skydd av skogsmark och kulturmiljövården

Kulturminister Marita Ulvskog

Agneta Ringman har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att minska intressekonflikterna vid skydd av natur- och kulturvärden i skogarna.

Som Agneta Ringman mycket riktigt påpekar har kulturmiljövården och naturvården i vissa fall skilda utgångspunkter för sin verksamhet, vilket ibland leder till intressekonflikter. Men dessa intressen sammanfaller minst lika ofta och de senaste åren har en tydlig utveckling mot tätare samordning mellan kulturmiljö- och naturvård skett, främst inom den fysiska planeringen och vården av odlingslandskapet. Regeringen har i regleringsbrevet för år 1999 begärt att Riksantikvarieämbetet (RAÄ) särskilt ska redogöra för vilka initiativ som tagits för att ytterligare öka samordningen och även resultatet av dessa åtgärder. Av myndighetens redovisning framkommer att en rad steg i positiv riktning tagits den senaste tiden, bl.a. som en följd av RAÄ:s deltagande i miljömålsarbetet.

Regeringen har redan i 1998 års skogspolitiska proposition (prop. 1997/98:158) uppmärksammat att en helhetssyn på skogens natur- och kulturmiljövärden är en förutsättning för att nå framgång i det fortsatta arbetet för att bevara och främja skogens miljövärden. Detta förutsätter en nära samverkan mellan naturvården, kulturmiljövården samt skogsvårdsorganisationen bl.a. i framtagandet av olika underlag för bevarandearbetet.

Ett utvecklat samarbete på central nivå mellan Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet är en förutsättning för att detta ska fungera i praktiken, särskilt nu när stora skogsområden avsätts som reservat. Jag vill också betona vikten av att kulturmiljö- och naturmiljöarbetet inom länsstyrelserna samordnas på ett bra sätt, bl.a. när det gäller att utforma skötselplaner för reservaten.

Vad gäller resursbehovet för de centrala verkens och länsstyrelsernas insatser inom bl.a. naturvård och kulturmiljövård är detta något som just nu behandlas inom ramen för miljömålsarbetet.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.