kompensation till lantbruksföretag vid breddning av vägar

Skriftlig fråga 1999/2000:1044 av Hagström, Caroline (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-05-29
Anmäld
2000-06-06
Besvarad
2000-06-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 29 maj

Fråga 1999/2000:1044

av Caroline Hagström (kd) till näringsminister Björn Rosengren om kompensation till lantbruksföretag vid breddning av vägar

Att det svenska vägnätet restaureras och att vissa landsvägar breddas till motorväg är ur många synvinklar utmärkt och något som vi kristdemokrater länge arbetat för.

Detta kan dock för vissa lantbrukare innebära att mark tas i anspråk för vägändamål. En del lantbrukare äger och brukar i dag en markareal som ligger på marginalen för att få vinst i företaget. När Vägverket, enligt expropriationslagen, köper den mark som behövs för att t.ex. bredda en väg ska markägaren enligt lag få ekonomisk ersättning som motsvarar det marknadsmässiga priset. Men vissa markägare skulle i stället behöva få ersättningsmark för att få verksamheten att gå ihop. Detta har visat sig vara ett önskemål som staten i en del fall har haft svårt att tillfredsställa.

Inte minst med tanke på det mål som riksdagen fastställt när det gäller den biologiska mångfalden som Sveriges lantbrukare bidrar till är min fråga:

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att lantbrukare, med arealer som ligger på marginalen för att överleva ekonomiskt, även fortsättningsvis ska få förutsättningar att bedriva sin näringsverksamhet i den ovan beskrivna situationen?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1044 besvarad av näringsminister Björn Rosengren

den 16 juni

Svar på fråga 1999/2000:1044 om kompensation till lantbruksföretag vid breddning av vägar

Näringsminister Björn Rosengren

Caroline Hagström har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att lantbrukare, med arealer som ligger på marginalen för att överleva ekonomiskt, även fortsättningsvis ska få förutsättningar att bedriva näringsverksamhet. Frågan är ställd mot bakgrund av att vissa fastighetsägare vid förlust av mark i samband med vägbreddningar i stället för ekonomisk kompensation skulle behöva få ersättningsmark.

Först skulle jag vilja tillrättalägga några fakta. Vid vägbreddning brukar Vägverket vanligtvis inte köpa mark enligt expropriationslagen utan löser den med vägrätt enligt väglagen. Vägrätt är en nyttjanderätt som belastar upplåtande fastighet så länge marken behövs som vägområde för allmän väg. Äganderätten kvarstår hos fastighetsägaren och någon ändring av fastighetsgränserna sker alltså inte. Däremot följer väglagens ersättningsregler de som gäller enligt expropriationslagen. När del av fastighet tas i anspråk med vägrätt ska fastighetsägaren ha intrångsersättning, motsvarande minskningen av hela fastighetens marknadsvärde, samt ersättning för annan skada.

I samband med vägbyggande är det ibland möjligt att genom markbyten mildra de skador på fastighetsindelning och brukande som vägen medför. Det finns dock inte någon möjlighet för Vägverket att tvångsvis ta mark från en fastighetsägare för att ge till en annan. Någon måste vara villig att sälja om Vägverket ska kunna medverka till kompensation i form av ersättningsmark. Vägverket ska heller inte vara en fastighetsförvaltande myndighet som har kompensationsmark "i lager".

Ersättning i form av mark är något som de allra flesta fastighetsägare föredrar. Det kan lätt uppstå diskussion om vem som är i störst behov av ersättningsmark. Eftersom Vägverket agerar på eget ansvar utifrån gällande lagstiftning vad gäller markåtkomst för vägbyggnad så finner jag för närvarande ingen anledning att vidta några åtgärder i frågan.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.