Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

kommersiell sexuell exploatering av barn i Sverige

Skriftlig fråga 2002/03:990 av Runegrund, Rosita (kd)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-05-23
Inlämnad
2003-05-23
Besvarad
2003-05-28
Svar anmält
2003-05-28

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 23 maj

Fråga 2002/03:990

 av Rosita Runegrund (kd) till statsrådet Berit Andnor om kommersiell sexuell exploatering av barn i Sverige

När regeringen offentliggjorde sin första nationella handlingsplan mot kommersiell sexuell exploatering av barn 1998, ansåg regeringen att "Sverige är ett land där kommersiell sexuell exploatering av barn förekommer i mycket ringa omfattning. Under de senaste åren har problemet begränsats till ett fåtal beslag av barnpornografi och en mycket begränsad tonårsprostitution". ECPAT Sverige hade fått indikationer som pekade åt ett helt annat håll. År 2001 presenterade ECPAT Sverige sin studie om barnsexhandel i Sverige. I denna studie fann ECPAT Sverige minst 400 barn som är eller har varit inblandade i barnsexhandel i Sverige. En anledning till att ECPAT Sverige gjorde denna studie var att få regeringen att göra en fullskalig inventering av förekomsten av barnsexhandel i Sverige. I februari 2002 tillsatte regeringen Arbetsgruppen för kunskap om sexuell exploatering av barn i Sverige (KoSEB). Tyvärr gör inte denna arbetsgrupp, som nu är en utredning, en inventering av förekomsten av barnsexhandel i Sverige, utan om vilken kunskap som finns.

För att kunna komma fram till hur man bäst hanterar ett problem som detta och vilka åtgärder som måste sättas in, måste man veta omfattningen av problemet.

Avser statsrådet att ta reda på omfattningen av problemet av kommersiell sexuell exploatering av barn?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:990 besvarad av Berit Andnor

den 28 maj

Svar på fråga 2002/03:990 om kommersiell sexuell exploatering av barn i Sverige

Statsrådet Berit Andnor

Rosita Runegrund har frågat mig om jag avser att ta reda på omfattningen av problemet kommersiell sexuell exploatering av barn i Sverige.

Frågor om sexuell exploatering av barn har hög prioritet för regeringen. Det råder ingen som helst tvekan om att det förekommer sexuell exploatering av barn i vårt land och det finns väl ingen som inte är beredd att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att de barn som kommer till myndigheternas kännedom ska tas om hand på ett så bra sätt som möjligt.

Som ett led i förberedelserna för den andra världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn i Yokohama i december 2001 inbjöd dåvarande barnminister Ingela Thalén i november 2001 till en hearing på temat Är det möjligt att få veta @ Hur många barn är utsatta för sexuell exploatering och hur tas dessa barn om hand? Jag vill instämma i det Ingela Thalén då konstaterade, nämligen @ och jag citerar ur den sammanfattning av hearingen som finns tillgänglig på Socialdepartementets hemsida @ att "varje barn som utsätts för sexuell exploatering är ett barn för mycket". Det är svårt att få fram exakta siffror på hur många barn det rör sig om eftersom sexuell exploatering av barn är något som oftast sker i det fördolda och omgärdas av mycket hemlighetsmakeri.

Den arbetsgrupp som tillsattes i februari 2002 har nu omvandlats till en kommitté (S 2003:54). Uppdraget är detsamma och jag vet att kommittén i sitt kartläggningsarbete gör flera saker.

För det första har BRÅ i uppdrag att gå igenom alla anmälda barnpornografibrott och domar, alla anmälda brott och domar som rör människohandel där offret är under 18 år, alla anmälda brott och domar som rör förförelse av ungdom under de senaste tio åren samt alla anmälda brott och domar som rör koppleri under de senaste tio åren.

För det andra kommer utredningen att ha tillgång till uppgifter från ett forskningsprojekt där bland annat ungdomars egna erfarenheter av sexuell exploatering efterfrågas.

För det tredje har rundabordssamtal ägt rum på tre platser i Sverige för att identifiera de grupper av barn som riskerar att bli sexuellt exploaterade. Vid dessa samtal har yrkesgrupper som möter barn i olika situationer varit representerade, bland annat personal från skolan, ungdomsmottagningar, socialtjänsten, hälso- och sjukvården och tullen, samt poliser, åklagare, advokater och representanter från frivilligorganisationer.

Därtill finns olika nätverk knutna till utredningen som har möjlighet att påverka det arbete som utredningen bedriver. Dessa nätverk består av experter, frivilligorganisationer, myndigheter och parlamentariker. I nätverket för parlamentariker ingår frågeställaren själv.

Allt detta syftar till att förbättra kunskapsläget inom berörda områden så vi blir bättre på att identifiera de barn som utsätts eller riskerar utsättas för sexuell exploatering, att medverka till att de får god hjälp att bearbeta det de varit med om och att vårt rättssystem blir bättre på att hantera brotten det är fråga om. Dessa åtgärder är för mig viktigare än att veta exakt hur många barn det är fråga om och de kan säkerligen bidra till att vi lyckas upptäcka och förhindra den exploatering som pågår.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.