Koldioxidutsläppen på Arlanda
Skriftlig fråga 2008/09:8 av Örnfjäder, Krister (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-09-17
- Anmäld
- 2008-09-22
- Besvarad
- 2008-09-24
- Svar anmält
- 2008-09-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2008/09:8 Koldioxidutsläppen på Arlanda
av Krister Örnfjäder (s)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Arlanda flygplats riskerar att stängas om inte utsläppen av koldixid sänks till 1990 års nivåer senast år 2011. De ökade utsläppsnivåerna beror till stor del på att bil- och busstrafiken ut till Arlanda har ökat mycket de senaste åren. Minskas antalet resenärer som använder sig av bil eller buss så kommer även utsläppen av koldioxid att minska betydligt.
Ett mer miljövänligt sätt att transportera sig ut till Arlanda är att använda sig av de järnvägsförbindelser som finns. Snabbtågstrafiken på Arlandabanan ägs i dag av ett enskilt företag som har monopol på trafiken vilket försvårar möjligheterna att utöka trafiken då prisnivåerna är förhållandevis höga. SJ och den lokala tågtrafiken som trafikerar Arlanda måste betala en särskild avgift för varje passagerare som stiger av. För samhället får avtalet därför mycket negativa konsekvenser. Genom att utöka tågtrafiken till och från Arlanda skulle utsläppen av koldioxid kunna minskas.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att järnvägen ut till Arlanda ska kunna bidra till att minska utsläppen av koldioxid?
Svar på skriftlig fråga 2008/09:8 besvarad av Statsrådet Åsa Torstensson
Svar på fråga
2008/09:8 Koldioxidutsläppen på Arlanda
Statsrådet Åsa Torstensson
Krister Örnfjäder har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att järnvägen till Arlanda ska kunna bidra till att minska utsläppen av koldioxid.
Jag delar frågeställarens uppfattning att det är angeläget att främja ett ökat resande med kollektivtrafik till och från Arlanda flygplats och järnvägstrafiken är i detta sammanhang av stor betydelse. När tillståndsprövning gjordes för en tredje rullbana sattes ett utsläppstak för mark- och lufttransporter till och från flygplatsen. Taket innebär att utsläppen av koldioxid inte får överstiga 1990 års nivå.
I går togs ett viktigt steg då ett letter of intent undertecknades mellan elva inblandade aktörer vilka förbinder sig att samarbeta för att se till att nödvändiga omställningar kommer till stånd. Det konstaterades bland annat att det kommer att krävas kraftiga överflyttningar från bil till buss och järnväg och en ökad användning av miljöanpassade fordon. Senast den 30 september ska Luftfartsverket också presentera en handlingsplan för hur verket avser att agera för att uppnå villkoren för utsläpp, utan att behöva avvisa flygtrafik.
Det är det statliga bolaget A-Banan Projekt AB som äger Arlandabanan. Flygpendeltrafiken mellan Stockholms Central och Arlanda flygplats bedrivs av det privata bolaget A-Train AB, under namnet Arlanda Express. Det avtal som ingicks när projektet påbörjades innebär att A-Train AB ska upplåta trafikeringsrätter på Arlandabanan till andra operatörer, vilket också skett. Diskussioner pågår mellan A-Banan Projekt AB och A-Train AB om upplåtandet av trafikeringsrätter och om formerna för framtida ersättning till A-Train AB. Jag följer med intresse dessa diskussioner.
En gemensam förstudie har också initierats för att utröna möjligheterna att utöka tågtrafiken till och från Arlanda flygplats. Bland annat tittar man på möjligheten att låta vissa tåg stanna även på stationer norr och söder om Stockholm Central. Studien genomförs i dialog med övriga aktörer som berörs, såsom Luftfartsverket, Banverket, SJ, Stockholms Lokaltrafik och Upplands lokaltrafik och beräknas vara klar under första kvartalet 2009.
Med de initiativ som här redovisats finns nu goda förutsättningar för inblandade parter att åstadkomma en minskning av de klimatbelastande utsläppen från marktransport till och från Arlanda flygplats.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.