Klassning av "biprodukt"

Skriftlig fråga 2020/21:2857 av Betty Malmberg (M)

till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

I samband med större konstruktionsarbeten utvinns mycket stenmaterial som kan behöva lagras temporärt i väntan på att återbrukas. Vid pågående tunnelbanebygge i Stockholm riskerar kostnaderna för att hantera stenmaterialet att raka i höjden eftersom det har klassats som avfall och därmed sorterar under avfallslagstiftningen. Det innebär krav på många och långa transporter samt att materialet riskerar att beläggas med åtskilliga miljarder kronor i avfallsskatt. Detta trots att det är tänkt att återbrukas senare i byggprocessen som är ett resultat av Stockholm och Sverigeförhandlingen, där utbyggnad av bostäder och infrastruktur är i symbios. Det är inte rimligt vare sig för miljön eller för samhällsekonomin. Enligt uppgift väntas avfallsklassificeringen, med tillhörande temporär lagring av bergkrosset från tunnelbanebygget, att i värsta fall fördyra projektet med hela 23 miljarder kronor. Trots att behovet av samma material kommer att uppstå i den fortsatta byggprocessen av bostäder. Till detta kommer risken för ökade utsläpp med cirka en halv miljon ton koldioxid. Detta kan inte vara försvarbart. 

I sitt svar på en tidigare fråga (2020/21:2549) från undertecknad påtalar miljö- och klimatministern att denne är väl medveten om problemet och att Naturvårdsverket därför har fått i uppdrag ”att göra en bred översyn av hanteringen av schaktmassor och annat naturligt förekommande material som kan användas för anläggningsändamål. I uppdraget ingår bland annat att föreslå vilka åtgärder som kan vara lämpliga att vidta för att åstadkomma en förbättrad, kostnadseffektiv hantering av massorna samt att lämna nödvändiga författningsförslag.”

Detta låter bra men enligt uppgift har Naturvårdsverket inte uppfattat att det inbegriper ett uppdrag att också se över huruvida det innefattar att temporärt lagrade, och icke förorenade, bergmaterial åter skulle kunna klassas som ”biprodukt” så som fungerat väl under lång tid. Det har tidigare varit praxis, vilket också mark- och miljödomstolen slagit fast i de så kallade förbifartsdomarna.

Det är därför viktigt att även detta ses över. Om så inte sker väntas problemet kvarstå och riskerar därför att kraftigt komma att påverka utsläpps- och kostnadsbilden även för kommande infrastrukturprojekt. Infrastrukturprojekt som ofta projekteras med just klimatförbättringar som grund. Något måste därför göras snarast.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:

Avser ministern att lämna ett tilläggsuppdrag till Naturvårdsverket med intentionen att se över huruvida tidigare praxis, det vill säga att stenmaterial från denna typ av projekt ska klassas som biprodukt, kan tillämpas?