Kirunasvenskarnas öden
Skriftlig fråga 2000/01:90 av Hägg, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-10-19
- Anmäld
- 2000-10-24
- Besvarad
- 2000-11-06
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:90
av Carina Hägg (s) till vice statsminister Lena Hjelm-Wallén om kirunasvenskarnas ödenBortemot 10 000 nordiska emigranter lär ha värvats av Stalins utsända i USA och Kanada. Även boende i Sverige lockades till Sovjetunionen. Skälen kunde variera men gemensamt är att värvare tjänade pengar på emigranterna. En del av kirunasvenskarna återvände, andra valde att stanna och åter andra gick svåra öden till mötes. Än i dag uppfattas det som känsligt att tala om de som försvann och slutade sina dagar i Stalins massgravar. Utrikesminister Anna Lindh har klargjort att det ännu inte gjorts någon uppföljning av vad som hände de kirunasvenskar som valde att stanna i Sovjetunionen. Detta mörka inslag i vår historia, vilket ännu kastar långa skuggor över såväl människors privata liv som politiken, måste fram i ljuset. Jag har försökt följa denna fråga och har skakats av de fakta som nu lagts fram av Kaa Eneberg i boken Tvingade till Tystnad. Där stiger bilden fram av en mer omfattande och ödesdiger utvandring än vad som tidigare varit känt. Samtidigt har kommunist- och vänsterpartiet fortsatt sin tystnad liksom de har fortsatt att avfärda de som velat berätta om terror och umbäranden i Sovjetunionen. Ändå deltog kommunistpartiet aktivt i de värvningskampanjer som kom att leda till öden likt makarna Otto och Aili Fors och sonen Julius. Ett trettiotal personer finns dokumenterade som avrättade andra sändes till fångläger och barn till barnhem. Fler har som makarna Fors under senare år rehabiliterats av Ryssland. Denna så mörka del i den svenska kommunismens historia måste klarläggas. För detta har vi ett gemensamt politiskt ansvar.
Min fråga till regeringen är om vice statsministern vidtagit någon åtgärd för att få frågan om kirunasvenskarnas öden klarlagd.
Svar på skriftlig fråga 2000/01:90 besvarad av vice statsminister Lena Hjelm-Wallén
Svar på fråga 2000/01:90 om kirunasvenskarnas öden
Vice statsminister Lena Hjelm-Wallén
Carina Hägg frågar om jag vidtagit någon åtgärd för att få de s.k. kirunasvenskarnas öden klarlagda. Frågan är delvis att betrakta som en uppföljning av en tidigare fråga, ställd av Carina Hägg, och besvarad av utrikesminister Anna Lindh.
Kirunasvenskarna utgjordes av hundratalet människor som under 1930-talet utvandrade från Malmfälten till Sovjetunionen. För detta ändamål fanns även ett resebidrag från Kiruna kommun att tillgå. Flertalet av de som lämnade landet återvände emellertid till Sverige redan efter en kortare tid. Ett tjugotal personer samt deras barn stannade dock kvar och blev samtliga sovjetiska medborgare. Dessa personer gick skiftande öden till mötes varav några uppmärksammas av journalisten Kaa Eneberg i boken Tvingade till tystnad. Somliga drabbades av Stalins utrensningar i slutet av 30-talet och hamnade bl.a. i fångläger. Frågan om kirunasvenskarna har nu åter aktualiserats framför allt genom att anhöriga vittnat om de olidliga upplevelser deras släktingar gick till mötes.
Den svenska regeringen har i flera omgångar agerat för att personer som önskade utvandra och återförenas med släkt och vänner i Sverige fått ansöka i vederbörlig ordning. Detta redogörs för av utrikesministern i hennes svar på Carina Häggs tidigare fråga. I korthet bör framhållas att redan i januari 1956 kunde de första personerna lämna Sovjetunionen och under de närmaste två åren återvände de allra flesta som så önskade. Så sent som i början av 1990-talet återvände den sista av de kirunasvenskar, som anmält önskemål om att få återvända. Ingen av de kirunasvenskar som i dag finns kvar i Ryssland har, såvitt regeringen känner till, nekats utresa.
Historien om kirunasvenskarnas öden är viktig. Även om kommunismen är på utdöende är den, och förbrytelser i dess namn, i högsta grad en del av 1900-talshistorien. Jag anser det angeläget att skapa klarhet i situationen för de svenskar som stannade kvar i det dåvarande Sovjetunionen. Denna uppgift ligger i första hand på forskningsvärlden, där finns kunnandet och kompetensen. I detta sammanhang vill jag framhålla de sammanlagt 9 miljoner kronor, fördelade över en treårsperiod, som regeringen anslagit till forskningsprogram om kommunismens brott. Medlen förvaltas av Forskningsrådet för humanistik och samhällsvetenskap. Genom detta förfarande skapas praktiska förutsättningar för vetenskapsmän och forskare att ansöka om ekonomiska medel för sina uppslag till forskning. Utlysningen av medlen är öppen för alla och föreskriver inte heller bestämda temata.
På detta sätt ges möjlighet att, bland många andra uppslag, studera offren för politisk terror i skilda stater och regioner, inte minst under Sovjettiden. Detta är ett betydelsefullt sätt att kasta ljus över centrala historiska skeenden. Genom att bereda möjlighet att undersöka och dokumentera övergrepp i det förgångna ökar vi vår insikt i brott utförda i totalitära lärors namn. Den metoden är också i slutändan sannolikt den bästa vi har för att söka vaccinera oss mot framtida illdåd.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.