kartläggning av komplementära och alternativmedicinska behandlingsformer
Skriftlig fråga 1999/2000:967 av Ekendahl, Maud (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-05-18
- Anmäld
- 2000-05-23
- Besvarad
- 2000-05-24
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:967
av Maud Ekendahl (m) till socialminister Lars Engqvist om kartläggning av komplementära och alternativmedicinska behandlingsformerKomplementära och alternativmedicinska behandlingsformer tar allt fastare former vid sidan av den traditionella skolmedicinen. Alltfler sjuka människor uppsöker mer och mer dessa behandlingsutövare som sitt första alternativ i stället för yrkesutövare inom hälso- och sjukvården.
Det har förflutit mer än tio år sedan Alternativmedicinkommittén behandlade olika frågeställningar kring alternativmedicinsk verksamhet.
Vad vet vi i dag om dessa behandlingsformer? Hur många är utövarna? Vilka behandlingsformer erbjuder man patienterna? Vilken risknivå kan föreligga för patienter som söker dessa utövare? Många frågor bör klarläggas.
Det är angeläget att genomföra en kartläggning av senare års forskning, alternativbehandlarnas utbildning och omfattning samt patienternas erfarenheter.
Vilka åtgärder avser socialministern vidtaga för att en kartläggning av komplementära och alternativmedicinska behandlingsformer kommer till stånd?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:967 besvarad av socialminister Lars Engqvist
den 24 maj
Svar på fråga 1999/2000:967 om kartläggning av komplementära och alternativmedicinska behandlingsformer
Socialminister Lars Engqvist
Maud Ekendahl har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att en kartläggning av komplementär- och alternativmedicinska behandlingsformer kommer till stånd.
Jag vill inledningsvis peka på att det sedan en tid pågår en utveckling där den traditionella hälso- och sjukvården visar ett ökande intresse för att skaffa sig kunskaper om alternativa behandlingsformer. Medvetenheten ökar om att många människor söker sig till dessa behandlingsformer, ofta i kombination med att de vänder sig till den vanliga hälso- och sjukvården. För ett bra omhändertagande av dessa patienter krävs kunskaper och en öppen attityd hos hälso- och sjukvårdspersonalen. Därför är det positivt att hälso- och sjukvårdspersonal i ökad utsträckning får undervisning om alternativmedicin i sin grundutbildning. Inom forskningen på detta område har också ett samarbete vuxit fram mellan hälso- och sjukvården och den alternativa medicinen.
Samtidigt som jag ser positivt på denna utveckling mot en större öppenhet och förbättrad dialog vill jag betona vikten av att höga kvalitetskrav ställs på de komplementära och alternativa behandlingsformerna och att uppföljning sker inom dessa likaväl som inom den etablerade hälso- och sjukvården. Detta förutsätter en systematisk vetenskaplig dokumentation av de alternativa behandlingsmetoderna och jag har intrycket att den insikten också i huvudsak finns bland dem som utövar alternativmedicin.
För närvarande anser jag inte att det föreligger behov av att regeringen tar initiativ till någon särskild kartläggning av komplementära och alternativa behandlingsformer. Däremot följs området fortlöpande, både i Socialdepartementet och inom Socialstyrelsen.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.