kampen mot hiv/aids i Sydafrika

Skriftlig fråga 2003/04:1050 av Ohlsson, Birgitta (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-04-05
Anmäld
2004-04-13
Besvarad
2004-04-15
Svar anmält
2004-04-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 5 april

Fråga 2003/04:1050

av Birgitta Ohlsson (fp) till statsrådet Carin Jämtin om kampen mot hiv/aids i Sydafrika

Det är i år tio år sedan apartheidsystemet i Sydafrika avskaffades och en författning infördes som garanterade landets alla invånare demokratiska rättigheter. Trots detta står landet i dag inför gigantiska sociala och ekonomiska problem som fattigdom, arbetslöshet och hiv/aids. Den sittande presidenten Thabo Mbeki har starkt ifrågasatts och kritiserats för sin ovilja att erkänna aidskatastrofen och det medicinska sambandet mellan hiv och aids. Först i november 2003, efter en lång period av externa och interna påtryckningar, beslutade regeringen att bromsmediciner skulle delas ut till landets många hivsmittade och aidssjuka. Mer än var fjärde vuxen sydafrikan, eller över fem miljoner människor, är smittade av hiv, vilket är flera än i något annat land i hela världen. Det är sålunda bråttom att se till att regeringens aidskampanj kommer i full gång och att medicinerna når ut till alla delar av landet. Under senare tid har dock kritik riktats mot regeringen från sydafrikanska frivilligorganisationer för bristande politisk vilja och för att medicinerna hittills bara nått ett begränsat antal smittade i ett fåtal regioner.

Med anledning av det ovan sagda vill jag ställa följande fråga:

Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta, i EU eller i andra internationella sammanhang, för att upprätthålla det externa trycket på den sydafrikanska regeringen, så att den statliga bekämpningsplanen genomförs snabbt och effektivt?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:1050 besvarad av Carin Jämtin

den 15 april

Svar på fråga 2003/04:1050 om kampen mot hiv/aids i Sydafrika

Statsrådet Carin Jämtin

Birgitta Ohlsson har frågat mig om vilka åtgärder jag tänker vidta, i EU eller i andra internationella sammanhang, för att upprätthålla det externa trycket på den sydafrikanska regeringen, så att den statliga bekämpningsplanen mot hiv/aids genomförs snabbt och effektivt.

Låt mig först konstatera att den växande hiv/aids-epidemin utgör det allvarligaste hotet mot samhällsstruktur, tillväxt och utveckling i Sydafrika. Antalet hiv/aids-positiva uppgår till närmare 5 miljoner personer. Det innebär att mer än var tionde av världens drygt 40 miljoner hivpositiva och aidssjuka bor i Sydafrika. I stort sett varje sydafrikan är i dag på det personliga planet direkt berörd av denna epidemi.

Den sydafrikanska regeringens reaktioner på hiv/aids-epidemin har länge kännetecknats av tvekan och ifrågasättande, vilket väckt kritik både inom landet och internationellt. Denna tvekan har lett till en inaktivitet och osäkerhet som bidragit till stora personliga tragedier och samhällsekonomiska förluster. En positiv kursändring ägde dock rum under slutet av förra året då den sydafrikanska regeringen fattade beslut om en bred handlingsplan för förebyggande, vård och behandling av hiv/aids, inklusive distribution av gratis bromsmediciner för landets hivpositiva och aidssjuka. Den sydafrikanska regeringens beslut innebär ett omfattande politiskt och ekonomiskt åtagande. Finansiella resurser för att genomföra planen har avsatts i statsbudgeten. Sverige och även andra givare, inklusive EU, står beredda att bidra med kompletterande resurser. Planen måste ses som en av de mest ambitiösa som tagits fram för hiv/aids-bekämpning. Genomförandet av den har dock kommit att försenas, vilket har lett till oro hos de hivsmittade och samhället i stort.

Hiv/aids-frågan står i centrum i den intensiva dialog Sverige har med Sydafrika. Frågan diskuterades ingående i samband med den binationella kommissionens möte i Stockholm i höstas då även ett särskilt seminarium om hiv/aids arrangerades för ett utbyte mellan politiker och experter från de bägge länderna. I det särskilda Hälsoforum som bildats mellan Sverige och Sydafrika utgör hiv/aids ett centralt tema. Syfte är bland annat att politiskt stödja arbetet med denna fråga samt underlätta långsiktigt samarbete mellan myndigheter i Sverige och Sydafrika. Det senaste Hälsoforummötet hölls nu i mars. Sveriges särskilde hiv/aids-ambassadör besökte i november 2003 Sydafrika och hade samtal med såväl företrädare för det offentliga Sydafrika som civila samhället. I samtal vi nu kommer föra i samband med att Sydafrika firar tioårsjubileum av demokratins införande kommer vi att välkomna handlingsplanen samtidigt som vi understryker vikten av att den genomförs snabbt och effektivt.

Insatser för att bekämpa hiv/aids-epidemin utgör en viktig del i det svenska utvecklingssamarbetet med Sydafrika. Vi är nu inne i slutfasen i arbetet med att fastställa en strategi för utvecklingssamarbetet med Sydafrika för den kommande femårsperioden och i denna kommer hiv/aids-frågan att inta en central roll. Frågan kommer här att belysas i ett brett perspektiv innebärande både samarbete kring det förebyggande arbetet som vård och behandling.

Omfattningen av hiv/aids-epidemin i Sydafrika och den ambitiösa handlingsplan som regeringen presenterat gör att kraftfulla insatser krävs av en lång rad aktörer. Här är EU, Världsbanken, FN-systemet, den globala fonden för hiv/aids, tuberkulos och malaria, samt andra multilaterala aktörer viktiga. Genom dessa aktörer förs en aktiv dialog på såväl policyplanet som vad gäller det tekniska genomförandet av projekt och program samtidigt som finansiellt stöd ges till genomförandet av programmen.

Det är nu angeläget att den sydafrikanska nationella handlingsplanen genomförs utan dröjsmål men också att alla moment i planen @ förebyggande, vård och behandling @ till fullo beaktas för att nå ett effektivt resultat. Sverige kommer att fortsatt agera kraftfullt, såväl i vårt bilaterala samarbete som i relevanta multilaterala forum för att dessa frågor beaktas väl.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.