Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kairokonferensens mål

Skriftlig fråga 2001/02:737 av Hoffmann, Ulla (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-02-14
Anmäld
2002-02-19
Besvarad
2002-02-21

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 14 februari

Fråga 2001/02:737

 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Jan O Karlsson om Kairokonferensens mål

På Kairokonferensen beslutade världens länder att 4 % av biståndet ska avsättas för arbete med sexuell och reproduktiv hälsa. Enligt uppgift är det endast ett EU-land som uppfyller detta mål och det är Holland. Sverige uppnår inte målet att avsätta 4 % av biståndet till sexuell och reproduktiv hälsa. I detta sammanhang går det inte att hänvisa till ekonomiska skäl eller budgettak eftersom det i denna fråga handlar om 4 % av det som ligger under utgiftstaket.

Min fråga till statsrådet Jan O Karlsson är:

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att Sverige ska uppfylla Kairokonferensens mål om att 4 % av det svenska biståndet ska vikas för sexuell och reproduktiv hälsa?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:737 besvarad av statsrådet Jan O Karlsson

den 21 februari

Svar på fråga 2001/02:737 om Kairokonferensens mål

Statsrådet Jan O Karlsson

Ulla Hoffmann har frågat mig om vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att Sverige ska uppfylla Kairokonferensens mål om att 4 % av biståndet ska vikas för sexuell och reproduktiv hälsa.

Rekommendationerna från FN:s befolkningskonferens 1994 i Kairo och dess uppföljningskonferens 1999 (Kairo + 5) vad gäller resurser, betonade vikten av att länder ökar sina bidrag till insatser som rör befolkningsfrågor, inklusive reproduktiv hälsa. Vidare uppmanades givarländer att nå biståndsmålet på 0,7 % av BNP, vilket Sverige redan har uppnått.

Inför Kairo + 5 arrangerade FN:s befolkningsfond (UNFPA) ett forum i Haag 1999. Slutsatserna, som inte är bindande, uppmuntrade givarländer att avsätta minst 4 % av sitt bistånd till befolkningsfrågor, inklusive reproduktiv hälsa.

I det pågående arbetet mot fattigdom och att minska mödradödligheten, betraktar Sverige sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som en ovärderlig del av lösningen. Inom ramen för detta arbete bidrar Sverige såväl bilateralt som multilateralt med finansiella resurser så att ett stort antal insatser i samarbetsländer, regionalt och globalt kan genomföras.

År 2000 uppgick Sveriges finansiella stöd till insatser kopplade till befolkningsfrågor, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa samt hiv/aids, till omkring 670 miljoner kronor. Detta motsvarar ungefär 4 % av det totala biståndet.

Det är särskilt viktigt i dag att Sverige slår vakt om Kairoprogrammet och fortsätter att ge stöd till länder och FN-organisationer så att programmet kan fullföljas. Vi får inte ge efter för de länder som förespråkar en mer restriktiv syn på frågorna kring reproduktiv hälsa.

Sverige är drivande när det gäller att lyfta fram frågor kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. I dialogen med Sveriges samarbetsländer diskuterar vi dessa frågor. En stående punkt på dagordningen är hiv/aids. Att minska spridningen av hiv är avgörande om vi ska uppnå utvecklingsmålen i Millenniedeklarationen. Vi måste lyfta fram positiva erfarenheter och stödja de länder som visat framgång med att hejda spridningen av hiv som t.ex. Uganda och Thailand.

Vi tillhör dessutom de länder som inte räds att i internationella sammanhang diskutera frågor kring sexuell och reproduktiv hälsa, som så många gånger utmanar traditionella värderingar och könsroller. Ett exempel på detta är Sveriges framträdande i juni i fjol under FN:s specialsession om aids och vid förhandlingarna om den deklaration som antogs vid mötet. Vi för dessutom en aktiv dialog med olika FN-organisationer och med andra medlemsländer. Som exempel kan nämnas Sveriges agerande i och vårt politiska stöd till Världshälsoorganisationen (WHO), FN:s befolkningsfond (UNFPA) och FN:s aidsprogram (UNAIDS) som under årens lopp har bidragit till framgångsrika rekommendationer och beslut i dessa frågor.

Jag vill att Sverige även i fortsättningen i olika internationella sammanhang diskuterar dessa känsliga frågor, som t.ex. det folkhälsoproblem osäkra aborter innebär. Länder måste ta sitt ansvar så att ungdomars behov av sexualinformation tillgodoses och att det går att få tag på preventivmedel, särskilt kondomer så att spridningen av hiv kan minska. Våld mot kvinnor, kvinnlig könsstympning, mansrollen och handel med kvinnor och barn är andra frågor som Sverige länge har drivit och som jag vill att vi fortsätter att aktivt lyfta fram i den internationella dialogen.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.