Kairo + 10
Skriftlig fråga 2002/03:270 av Hägg, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2002-12-09
- Inlämnad
- 2002-12-09
- Besvarad
- 2002-12-18
- Svar anmält
- 2002-12-18
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2002/03:270
av Carina Hägg (s) till statsrådet Jan O Karlsson om Kairo+10USA:s president George Bush vill förvägra kvinnor att bestämma över sina egna kroppar. I denna kamp allierar sig Bush med Vatikanen och en del muslimska länder, bland annat Libyen. Målet är att gemensamt hindra en fortsatt utvidgning av skrivningarna kring reproduktiv hälsa. De kvinnor som drabbas hårdast av detta tillhör de fattiga och därmed de mest utsatta.
Nu går man vidare och aviserar att man avser att riva upp viktiga delar av Kairodeklarationen. Denna deklaration antogs vid FN:s internationella befolkningsmöte 1994. President Bush väljer att tala om avhållsamhet och nej till abort i stället för om preventivmedel. EU:s ståndpunkt måste inriktas på att Kairo+10 inte river upp deklarationen. Frågor relaterade till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter måste kunna utvecklas inom FN.
Min fråga är vilka åtgärder statsrådet Jan O Karlsson har vidtagit eller avser att vidta för att texterna i Kairodeklarationen inte ska rivas upp.
Svar på skriftlig fråga 2002/03:270 besvarad av Jan O Karlsson
den 18 december
Svar på fråga 2002/03:270 om Kairo + 10
Statsrådet Jan O Karlsson
Carina Hägg har frågat mig vilka åtgärder jag vidtagit eller avser att vidta för att texterna i Kairoprogrammet inte ska rivas upp.
Det är utomordentligt angeläget att texterna från Kairo om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter kan bibehållas. Jag finner det djupt oroande att USA och en ohelig allians av länder strävar efter att riva upp dem. Det är dock glädjande att vi lyckats uppnå enighet inom EU om försvaret av Kairoprogrammet.
Sverige kommer att fortsätta att slå vakt om Kairoprogrammet och ge stöd till länder och FN-organisationer så att det kan fullföljas. Sverige är ett av de länder som är pådrivande när det gäller att i internationella forum lyfta fram frågor kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive kvinnors rättigheter, våld mot kvinnor och flickor samt jämställdhet mellan kvinnor och män och ungdomars särskilda behov. Regeringen arbetar nu på att få allierade även utanför EU-kretsen för att få till stånd ett så starkt motstånd som möjligt mot de krafter som vill underminera de beslut som fattades i Kairo 1994.
Sedan mitten av 1990-talet arbetar FN:s befolkningsprogram UNFPA med att förankra Kairoprogrammets breda synsätt på frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och öka förståelsen för kopplingen mellan befolkning och utveckling. Organisationen har också bidragit till att avdramatisera dessa frågor i delar av arabvärlden och Afrika. UNFPA har vidare bidragit till att jämställdhet mellan kvinnor och män betraktas som en självklar och viktig del i utvecklingssamarbetet. UNFPA är således en viktig samarbetspartner för Sverige. Sverige ökar därför sitt ekonomiska stöd till UNFPA i år (samtidigt som USA helt dragit in sitt).
Svenska ambassaden i Washington har för amerikanska regeringsföreträdare framhållit Sveriges starka stöd för Kairoprogrammet och uppmanat USA att inte motverka dess genomförande. Vi har också medverkat till en EU-uppvaktning i Washington i samma ärende. I dagarna deltar Sverige i en FN-konferens i Bangkok om Kairoprogrammet. Tillsammans med likasinnade länder verkar vi där med kraft för att bakåtsträvarna inte ska lyckas med att riva upp delar av programmet.
Regeringen agerar också för att påverka den allmänna opinionen. I artiklar i dagspressen har vikten av det internationella arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter lyfts fram. På presskonferensen i samband med lanseringen i Sverige av UNFPA:s årliga befolkningsrapport för ett par veckor sedan redovisades regeringens politik på området.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.