Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

kadmium i potatis

Skriftlig fråga 1999/2000:142 av Lindvall, Gudrun (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-11-01
Besvarad
1999-11-10
Anmäld
1999-11-15

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 31 oktober

Fråga 1999/2000:142

 av Gudrun Lindvall (mp) till jordbruksminister Margareta Winberg om kadmium i potatis

Kadmium är ett allvarligt miljöhot. Den ackumuleras i människokroppen och kan förorsaka skador på njurar och skelett. Människan får i sig kadmium främst via kosten. Potatis och vete står för ca 85 % av intaget.

Vi äter ca 60 kg potatis per år i genomsnitt per person. En forskare har mätt Cd-upptaget i tolv olika potatissorter. Genom att välja sort och odlingsbetingelser varierade det beräknade intaget av kadmium från 1 till 27 kg.

Skillnaderna har flera orsaker. Det naturliga Cd-innehållet i olika jordar, markens pH-värde, användning av Cd-haltiga fosforgödselmedel och dito slam liksom potatissort påverkar. Medan den vanliga sorten Bintje har uppvisat de högsta halterna, som t.o.m. tangerar EU:s generösa gränsvärde 450 mikrogram kadmium/kg ts, innehöll sorten SW Ofelia endast hälften så mycket kadmium som Bintje.

Codex Alamentarius föreslår att gränsvärdet för kadmium i potatis sänks till ca 220 mikrogram per kg ts. En nyligen genomförd hälsostudie beräknar dock att varje kilo ökning i intaget av kadmium med födan skulle öka antalet människor med nedsatt njurfunktion med ca 2 200. Kadmium håller på att bli ett stort hälsoproblem. Tillförseln till jorden måste strypas.

Jag vill fråga ministern:

Vilka åtgärder avser ministern vidta för att minska mängden kadmium, som tillförs jorden så att kadmiumintaget via födan minskas rejält?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:142 besvarad av jordbruksminister Margareta Winberg

den 10 november

Svar på fråga 1999/2000:142 om kadmium i potatis

Jordbruksminister Margareta Winberg

Gudrun Lindvall har frågat mig om vilka åtgärder jag tänker vidta för att minska mängden kadmium som tillförs jorden så att kadmiumintaget via födan minskar rejält.

I propositionen 1997/98:145 Svenska miljömål @ miljöpolitik för ett hållbart Sverige har regeringen angivit riktlinjer för kemikaliepolitiken. Riktlinjerna innebär att nyproducerade varor inom 10@15 år i huvudsak ska vara fria från bl.a. kadmium och att metaller ska användas i sådana tillämpningar att de inte kommer ut i miljön så att miljö och människors hälsa kan komma till skada.

Kadmium förekommer som förorening i fosforgödselmedel i olika mängd beroende på fosforns ursprung. Den totala tillförseln av kadmium till åkermarken har minskat kraftigt sedan 1980-talet, främst beroende på att handelsgödsel med lägre halter används. Den största tillförseln sker nu via luftnedfallet. Kadmium i luften kommer både från inhemska och utländska källor via långväga lufttransport.

I dag regleras användningen av kadmium genom Kemikalieinspektionens föreskrifter om kemiska produkter och biotekniska organismer (1998:8). Kadmium och kadmiumföreningar får t.ex. inte användas som stabilisator eller färgämnen i plastmaterial och normalt inte heller för ytbehandling. Även i batterier används kadmium i minskande grad i Sverige.

Att halterna i handelsgödsel har sänkts beror bl.a. på det svenska förbudet mot saluhållande av gödselmedel med en högre halt än 100 mg kadmium per kilo fosfor. En annan orsak till de sänkta halterna i handelsgödsel är den svenska skatten på kadmium i fosforgödsel.

I anslutningsfördraget till EU fick Sverige möjlighet att under en övergångsperiod på fyra år t.o.m. år 1998 bibehålla sitt saluförbud av gödselmedel med höga kadmiumhalter. Vi har nu tillsammans med Finland och Österrike erhållit en förlängning av detta undantag fram t.o.m. år 2001. Under perioden fram till år 2002 ska kommissionen göra en fördjupad översyn av situationen i gemenskapen avseende hälso- och miljöriskerna till följd av kadmium i gödselmedel samt se över behovet av åtgärder på gemenskapsnivå. Sverige deltar aktivt i det nu pågående kommissionsarbetet. Sverige anser att ett gränsvärde på gemenskapsnivå är ett önskvärt resultat av det nu pågående arbetet. Det pågår också arbete med att utveckla processer för att rena fosfat från kadmium, vilka delvis finansieras med EU-medel.

När det gäller användningen av avloppsslam i jordbruket är det viktigt att slammet håller en så hög kvalitet att detta inte kan få negativa följder för markresursen och miljön i stort. I dag finns det särskilda krav till skydd för miljön och bl.a. gränsvärden för hur mycket metaller som högst får tillföras åkermarken.

Sverige driver inom EU att förbudet mot kadmium bör utökas både vad avser användningen i plast och i batterier. Som ett resultat av förhandlingarna om de svenska undantagen och i avvaktan på den pågående utvärderingen av kadmium inom ramen för existerande ämnesprogrammet får Sverige också fortsatt t.o.m. utgången av år 2002 tillämpa sina strängare begränsningar för användningen av kadmium i plast.

Sammantaget bör dessa åtgärder resultera i att mängden kadmium som tillförs marken minskar.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.