judiska skolan i Göteborg

Skriftlig fråga 2002/03:174 av Sidén, Anita (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-11-22
Anmäld
2002-11-26
Besvarad
2002-11-27
Svar anmält
2002-11-28

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 22 november

Fråga 2002/03:174

av Anita Sidén (m) till utbildningsminister Thomas Östros om judiska skolan i Göteborg

I dagarna tvingas troligen judiska skolan Beit Menachem i Göteborg att stänga.

De upptrappade konflikterna i Mellanöstern har lett till att många judar i Sverige känner att de får klä skott för den israeliska regeringens ageranden. Att i det läget ge sig på rätten för 16 judiska barn att välja skola är olyckligt.

Den 9 oktober konstaterade Skolverket att den judiska skolan inte uppfyller kraven för godkännande av fristående skolor. Skolverket riktar ingen kritik mot skolans innehåll eller verksamhet. I stället stöder man sig på 9 kap. 2 § 4 i skollagen. Där står det att en fristående grundskola ska godkännas om skolan har minst 20 elever. Judiska skolan har nu 16 elever.

Skolverket konstaterar att godkännandet ska återkallas om det inte finns några särskilda skäl att ha färre elever. Representanter för skolan har träffat Skolverket för att presentera sina "särskilda skäl". Att man inte vill redovisa skälen skriftligt ger en ganska tydlig indikation på att det handlar om hot eller hotbilder mot några elever.

Sverige har skrivit på FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, där det framgår att föräldrar har rätt att välja skola åt sina barn. Skolverket har inte visat att Beit Menachem-skolan har några problem vare sig med kvaliteten eller med ekonomin.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att fristående skolor som följer läroplanen, som klarar ekonomin och som inte fått kritik för kvaliteten, får fortsätta sin verksamhet?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:174 besvarad av Thomas Östros

den 27 november

Svar på fråga 2002/03:174 om judiska skolan i Göteborg

Utbildningsminister Thomas Östros

Anita Sidén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att fristående skolor som följer läroplanen, som klarar ekonomin och som inte fått kritik för kvaliteten får fortsätta sin verksamhet.

Som statsråd är jag som bekant förhindrad att kommentera enskilda ärenden. Däremot ger jag gärna min generella syn på frågan.

Jag vill understryka att jag anser att fristående skolor sedan länge är en värdefull del av svenska skolväsendet. Fristående skolor bidrar tillsammans med kommunala skolor till en mångfald inom skolväsendet.

Enligt skollagen (1985:1100) ska en fristående skola godkännas om utbildningen vid skolan ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan ska förmedla. Det krävs också att skolan uppfyller vissa ytterligare krav. Ett av dessa är att skolan har minst 20 elever om det inte finns särskilda skäl för ett lägre elevantal.

Bestämmelsen om minst 20 elever tillkom då några fristående grundskolor i början av 1990-talet endast omfattade tre till fyra elever.

I förarbetena till den nämnda bestämmelsen (prop. 1995/96:200) hänvisas bland annat till läroplanens krav på bland annat möjligheter till samarbete, social fostran och utveckling. Dessutom framförs att en skola med få elever knappast ger ett stabilt ekonomiskt underlag för en verksamhet av mer varaktig karaktär. Vidare anges att Statens skolverk bör få möjlighet att medge undantag från denna regel om det finns särskilda skäl, till exempel för att i lägre årskurser möjliggöra skolgång inom rimligt avstånd från elevernas hem i glesbygd och för skolor av typen behandlingshem eller terapiskola, samt att en nystartad skola behöver en viss tid för uppbyggnad. Detta är skäl som jag anser är rimliga.

Mot den bakgrunden ser jag för närvarande inte något skäl att ta initiativ till en ändring av den regel som anger ett lägsta antal elever i fristående skolor.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.