jordförvärvslagen

Skriftlig fråga 1997/98:198 av Mikaelsson, Maggi (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1997-11-28
Anmäld
1997-12-01
Besvarad
1997-12-04

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1997/98:198 av Maggi Mikaelsson (v) till jordbruksministern om jordförvärvslagen

Avsikten med jordförvärvslagstiftningen är bl.a. att den skall fungera som ett regionalpolitiskt instrument. I förarbetena sägs att utgångspunkten skall vara att antalet boende i glesbygden blir så stort som möjligt. Antingen genom att inflyttning främjas eller genom att förhindra utflyttning från glesbygden.

Effekterna av den nuvarande lagstiftningen har på många sätt visat sig ha motsatt verkan. Trenden är den att ortsbor äger allt mindre del av jord och skog och får allt mindre inflytande över sin egen bygd.

Ett konkret fall prövas just nu i Jämtland; länsstyrelsen vill avstyrka att en kapitalstark utboägare, utan planer på bosättning, får förvärvstillstånd på en skogsfastighet till förmån för en sambruksförening bestående av ortsbor. Länsstyrelsen hänvisar till jordförvärvslagens förarbeten där det framgår att lagen syftar till att stärka en förvärvares möjligheter att erhålla förvärvstillstånd om personen i fråga skall flytta till fastigheten eller redan är bosatt på orten.

Ärenden har prövats av Länsrätten som menar att det inte finns skäl till att neka förvärvstillstånd för den blivande utboägaren till förmån för ortsborna. Det kan nämligen inte visas att vägrat tillstånd "kan få en direkt och påvisbar effekt på sysselsättning eller bosättning i området."

Vad avser ministern att göra för att jordförvärvslagen skall kunna tillämpas såsom det är avsett, dvs. att antalet boende i glesbygden blir så stort som möjligt?

 

Svar på skriftlig fråga 1997/98:198 besvarad av Jordbruksminister Annika Åhnberg

den 4 december

Svar på fråga 1997/98:198

Jordbruksminister Annika Åhnberg

Maggi Mikaelsson har frågat mig vad jag avser göra för att jordför-
värvslagen skall kunna tillämpas så, att antalet boende i glesbygden blir
så stort som möjligt.

Maggi Mikaelsson hänvisar bl.a. till ett konkret fall från Jämtlands län
som för närvarande prövas av berörda myndigheter. Frågeställningen som
Maggi Mikaelsson tar upp gäller vilka som skall få förvärva lantbruksen-
heter.

Den förändring av jordförvärvslagstiftningen som trädde i kraft den
1 juli 1991 har som syfte att genom avreglering och förenklingar stimule-
ra till en ökad omsättning av fastigheter samt förstärka lagstiftningen som
regionalpolitiskt instrument, dvs. bidra till att öka sysselsättning och
bosättning i glesbygd.

Såvitt jag har erfarit har måluppfyllelsen för gjorda bosättningsåta-
ganden, dvs. förvärvare bosatta på annan ort som åtar sig att bosätta sig
på en i glesbygd belägen fastighet, hitintills varit mycket hög, uppskatt-
ningsvis 90 %. I detta sammanhang måste dock betonas att det gjorda
antalet åtaganden är relativt begränsat, 230-250 stycken/år.

Genom att släktförvärven utgör ca 65 % av förvärven av jord- och
skogsbruksfastigheter och eftersom jordförvärv slagen inte omfattar dessa
förvärv har lagstiftningen i sin nuvarande utformning endast begränsade
regionalpolitiska effekter. Enligt min uppfattning är det svårt att med
lagstiftning nå en total regionalpolitisk måluppfyllelse utan att lagstift-
ningen blir orimligt omfattande och ingripande. En sådan lagstiftning
innebär väsentligt ökade kostnader för administration och rättslig pröv-
ning och den kan hämma omsättningen av fastigheter.

Mot bakgrund av det anförda har jag för närvarande inte för avsikt att
föreslå förändringar av jordförvärvslagen. Inom departementet följer vi
emellertid kontinuerligt myndigheternas och domstolarnas tillämpning av
lagstiftningen.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.