Jaktlagens § 28
Skriftlig fråga 2005/06:109 av Brodén, Anita (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-10-12
- Inlämnad
- 2005-10-12
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2005-10-21
- Svar anmält
- 2005-10-25
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 12 oktober
Fråga 2005/06:109 av Anita Brodén (fp) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist (s)
Jaktlagens § 28
Den svenska rovdjurspolitiken har varit föremål för mycket diskussion. Inte minst har krav på en översyn och förändring av § 28 i jaktförordningen förts fram från många håll. Kravet är att få freda sina tamdjur.
Regeringen har nu lagt fram ett förslag som enbart handlar om skydd inom hägn. Djurägare som bedriver fäbodbruk eller jägare med hund inkluderas inte i hägnbestämmelserna.
För att få till stånd en rovdjurspolitik där våra fyra stora rovdjur accepteras i vår fauna krävs ett tydligt regelverk där hänsyn har tagits till berörda på lokal och regional nivå.
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att finna lösningar för skyddet av de tamdjur som inte innefattas i regeringens förslag?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:109 besvarad av Ann-Christin Nykvist
Svar på fråga 2005/06:109 om jaktlagens § 28
Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist
Anita Brodén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att finna lösningar för skyddet av de tamdjur som inte innefattas av regeringens förslag till ändring i § 28 jaktförordningen (1987:905).
Bakgrunden till Anita Brodéns fråga är att det i Jordbruksdepartementet utarbetats en promemoria om skyddsjakt på rovdjur med stöd av 28 § jaktförordningen.
Den rovdjurspolitik som riksdagen har beslutat om innebär att de naturligt förekommande rovdjursarterna ska finnas i livskraftiga bestånd och att de ska kunna sprida sig till för dem naturliga områden. Dessa arter ska finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i den svenska faunan. Samtidigt får inte detta inkräkta på människors försörjning eller på möjligheterna att röra sig fritt i naturen.
Förekomsten av vilda rovdjur i våra skogar är konfliktfylld. Beroende på var du bor och vilken relation du har till naturen finns det i dag stora skillnader mellan människors syn på våra stora rovdjur. Många känner ett starkt engagemang för rovdjurens plats i den svenska naturen. Andra ser det som nödvändigt att hitta sätt att reglera rovdjursstammen så att den inte inkräktar på människors försörjning eller på möjligheten att röra sig fritt i naturen.
Bestämmelsen om skyddsjakt i 28 § jaktförordningen (1987:905) har kritiserats för att den inte i tillräcklig grad beaktar en djurägares intresse av att skydda sina djur mot rovdjursangrepp. Att det finns svårigheter i tolkningen och tillämpningen av bestämmelsen framgår av det så kallade Gräsömålet i Högsta domstolen.
Mot denna bakgrund har Jordbruksdepartementet utarbetat en promemoria om skyddsjakt på rovdjur med stöd av § 28 jaktförordningen. I promemorian föreslås att bestämmelsen ändras så att ett rovdjur får dödas om det är sannolikt att det går till angrepp mot ett tamdjur som befinner sig inom ett inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret. En förutsättning är dock att det inte går att skrämma bort rovdjuret eller på annat lämpligt sätt avvärja angreppet. Bakgrunden till departementets överväganden är följande.
Naturvårdsverket har tidigare föreslagit att det inte ska krävas att tamdjur skadas eller dödas för att skyddsjakt ska få tillgripas. I stället bör det krävas att det först har gjorts försök att avvärja angreppet på annat sätt än genom jakt.
Vid remissbehandlingen av Naturvårdsverkets förslag har det uttryckts farhågor för att en regel om krav på skrämselförsök som förutsättning för skyddsjakt kan komma att medföra bevissvårigheter. Det har framhållits att invändningar om att dödandet av ett rovdjur skett först efter det att försök har gjorts att skrämma djuret i princip inte kommer att kunna motbevisas av åklagare. Bestämmelsen kan också komma att utnyttjas av dem som ägnar sig åt illegal jakt genom de bevisproblem som uppstår om det nu gällande kravet på att ett tamdjur ska ha skadats för att rovdjuret ska få dödas tas bort.
Det går inte att bortse från dessa synpunkter. Jag är därför inte beredd att föreslå en generell utvidgning av möjligheten att bedriva skyddsjakt utan föregående myndighetsbeslut. Situationen är dock en annan i fall där det upptäcks att ett rovdjur har tagit sig in på ett inhägnat område avsett för tamdjursskötsel och det är sannolikt att ett angrepp på tamdjuren förestår, men rovdjuret ännu inte har skadat eller dödat något djur. Här finns inte motsvarande bevisproblem. För dessa fall finns det enligt min mening skäl att föreskriva att rovdjuret får dödas.
Jag har samtidigt stor förståelse för den upprördhet och sorg som drabbade fäbodbrukare och hundägare känner. Den juridiska sakkunskapen måste fortsätta att fundera på hur denna fråga skulle kunna hanteras, utan att skapa en rättsosäker ordning. Arbetet med förebyggande åtgärder måste också drivas vidare. Dessutom måste vi fortsätta att följa utvecklingen när rovdjursstammarna växer.
För mig som jordbruksminister är det en viktig uppgift att värna en levande landsbygd. För att nå detta måste de som lever där och som driver verksamhet där kunna göra detta med rimliga förutsättningar. Rovdjurspolitiken måste givetvis utformas med respekt för detta.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.