Irian Jaya
Skriftlig fråga 1997/98:915 av Goës, Eva (mp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-07-08
- Anmäld
- 1998-07-20
- Besvarad
- 1998-08-07
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Måndagen den 6 juli dödades sju människor och minst 24 människor skadades när polis öppnade eld, på grund av att man hissade en separatistflagga, mot omkring 800 människor vid en demonstration i Irian Jaya. Enligt radiorapporter greps omkring 180 människor under demonstrationen i Biak-området. Biak är beläget på en ö utanför Irian Jayas norra kust. Irian Jaya gränsar till Papua Nya Guinea och är en f.d. nederländsk koloni, men numera en provins i Indonesien omkring 350 mil från Jakarta.
En delegation från den oberoende organisationen Nationella kommissionen för de mänskliga rättigheterna från Jakarta skall enligt uppgift besöka Irian Jaya för att undersöka omständigheterna kring skottlossningen.
Alltsedan 1969, när Irian Jaya formellt införlivades med Indonesien, har upprorstendenser förekommit. Lokalbefolkningen upprörs inte minst av den indonesiska regionalpolitiken, den s.k. transmigrationen. Folk från tätt befolkade områden flyttas till glesbygder. I Irian Jaya ligger bl.a. världens största koppargruva, varför Indonesiens intresse för detta område är stort.
Min fråga till utrikesministern är:
På vilket sätt agerar Sverige på det internationella planet för att lösa det fortsatta polisiära och militära våldet mot befolkningen i Irian Jaya?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:915 besvarad av , ()
- Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
den 6 augusti
Eva Goës har frågat mig på vilket sätt Sverige agerar på det internationella planet för att lösa det fortsatta polisiära och militära våldet mot befolkningen i Irian Jaya.
Bakgrunden till den händelse som Eva Goës beskriver i sin fråga är en rad protester som inleddes i Irian Jaya strax efter Suhartos avgång i maj. Demonstranter, mestadels studenter och aktivister för mänskliga rättigheter, krävde ett tillbakadragande av indonesiska trupper och frigivande av politiska fångar. I början av juli ägde demonstrationer rum, vilka slutade i militärt ingripande med flera dödsfall och skadade.
Sverige har tillsammans med övriga EU-länder, genom EU:s ordförande, direkt till indonesiska myndigheter framfört EU:s oro över situationen i Irian Jaya. Vidare framfördes att EU förväntar sig att militären i fortsättningen visar större återhållsamhet och att våld inte brukas igen. EU betonade vikten av att händelserna utreds ordentligt och uttryckte förhoppningen att de demonstranter som arresterades under protesterna snart kan frisläppas.
Sverige följer noga utvecklingen i Indonesien. En viktig del av det svenska biståndet till Indonesien går till stöd för politiska reformer och mänskliga rättigheter. Sverige ger sedan flera år tillbaka stöd till Nationella kommissionen för de mänskliga rättigheterna (Komnas Ham), som Eva Goës hänvisar till i sin fråga, och som nyligen varit i Irian Jaya just för att utreda militärens ingripande. Resultatet av utredningen kommer enligt uppgift att färdigställas under sista veckan av juli.
Andra insatser från svensk sida till stöd för de mänskliga rättigheterna utgörs av stöd till rättshjälpsorganisationen Indonesian Legal Aid Foundation, som är aktiv för frisläppandet av politiska fångar, samt projekt genomförda i Raoul Wallenberginstitutets regi.
Ett av flera syften med det svenska stödet för mänskliga rättigheter är att förmå de indonesiska myndigheterna att lösa politiska meningsskiljaktigheter genom dialog med berörda grupper och inte genom militärt våld. Denna fråga har efter Suhartos avgång och efter det att president Habibie utlovat politiska reformer på nytt aktualiserats. Sveriges regering kommer, liksom tidigare, att dels bilateralt, dels genom FN och EU verka för en demokratisk utveckling i Indonesien och för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna hos indonesiska myndigheter.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.