invandrarbarn som sänds utomlands

Skriftlig fråga 2003/04:1203 av Tolgfors, Sten (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-05-14
Anmäld
2004-05-18
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2004-05-26
Svar anmält
2004-05-26

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 14 maj

Fråga 2003/04:1203

av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Berit Andnor om invandrarbarn som sänds utomlands

TV 4 har besökt och skildrat verkligheten för svenska barn som mot sin vilja sitter fast i afrikanska länder, utan möjlighet att ta sig hem. Enligt uppgifter från Ekot sänds ca 70 svenska barn varje år till sina familjers forna hemländer för att gå i skola. Här finns en skala av situationer. Alltifrån lägen där barn reser frivilligt till rimlig skolverksamhet, till när barn mot sin vilja skickas till fundamentalistiska läger och förhållanden som aldrig skulle accepteras för andra svenska barn.

Regeringen måste nu stärka berörda invandrarbarns situation. Det krävs en inventering av kunskapen om hur vanligt det är att svenska barn sänds utomlands till sådana situationer, och av vilka omständigheter det är som barnen hamnar i. I dag får journalister göra de undersökningar som borde vara en uppgift för myndigheter att utföra.

Kommunernas socialförvaltningar måste tillfrågas om vad de känner till i frågan och om de medverkar i finansieringen av barns resor, samt vilket ansvar kommunerna då tar för att kontrollera och följa upp den verksamhet barnen hamnar i. Dessutom bör deras syn på lagstiftningens ändamålsenlighet efterhöras.

Är statsrådet nu beredd att inventera kunskapen om hur vanligt det är att svenska barn sänds utomlands, till bland annat hård lägerverksamhet, och de omständigheter barnen hamnar i?

Svar på skriftlig fråga 2003/04:1203 besvarad av Morgan Johansson

den 26 maj

Svar på frågorna 2003/04:1202 om barn med utländsk härkomst och 1203 om invandrarbarn som sänds utomlands

Statsrådet Morgan Johansson

Sten Tolgfors har frågat statsrådet Andnor om hon är beredd att se över och stärka den lagstiftning som är berörd vid barns resor till släktens tidigare hemländer. Vidare har han frågat om hon är beredd att inventera kunskapen om hur vanligt det är att svenska barn sänds utomlands, till bland annat hård lägerverksamhet och de omständigheter barnen hamnar i. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågorna. Jag ger ett gemensamt svar på de två frågorna.

Inledningsvis vill jag säga att jag är både upprörd och bekymrad över att föräldrar väljer att överge sina barn i förhållanden som helt skiljer sig från dem de är vana vid i Sverige. För att ta sig ur dessa förhållanden rymmer de och riskerar att hamna i mycket utsatta situationer.

Såväl utlandsmyndigheterna som myndigheterna i Sverige måste följa gällande regler när det handlar om att hjälpa dessa barn. Det är ett antal olika lagar som kommer i fråga i dessa ärenden. Hur reglerna är utformade har jag redogjort för i mina svar på Sten Tolgfors frågor 2002/03:466, 2002/03:827 och 828. Ett arbete pågår mellan berörda departement för att klarlägga om det finns behov av stärkt lagstiftning inom något av områdena och om andra åtgärder behöver vidtas för att stärka barnets skydd inom det här området.

Ärenden om barn, där kontakten med socialtjänsten aktualiseras av att barnet sökt upp en svensk utlandsmyndighet, är sällan förekommande i kommunerna vilket gör att det finns liten erfarenhet att stödja sig på när ett sådant här ärende dyker upp. Ärendena är dessutom, enligt de uppgifter jag fått från Utrikesdepartementet, ofta komplicerade och de berörda myndigheterna är osäkra på hur ärendena ska handläggas. Detta resulterar i sin tur i långa handläggningstider. Därför kommer jag att ge Socialstyrelsen i uppdrag att med utgångspunkt i gällande regler ta fram rekommendationer för hur den här typen av ärenden ska handläggas och sprida dem till kommunerna.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.