Initiativ med anledning av EU-parlamentets Östersjörapport och Ices rådgivning inför kvotsättningen 2027

Skriftlig fråga 2025/26:872 av Linnéa Wickman (S)

till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)

Nyligen togs glädjande beslut i EU-parlamentet, som ställde sig bakom de mest långtgående åtgärderna någonsin för att rädda fiskbestånd och ekosystem i Östersjön. Bland dessa kan nämnas stopp för trålfiske för fiskmjölsproduktion, vilket om det förverkligas i praktiken skulle innebära att det storskaliga industrifisket skulle pausas och det hårda fisketrycket minska kraftigt. Det skulle ge svaga fiskbestånd i akut läge, som strömmingen, en chans till återhämtning. Det är också positivt att en bättre förvaltning av skarven ingår i rapporten.

En annan del berör hur Ices rådgivning behöver utvecklas, förbättras och ändra princip. I stället för att som i dag utgå ifrån MSY, maximalt hållbart uttag, som trots sitt namn visat sig inte ge ett hållbart resultat och som inte tar hänsyn till storlekssammansättningen, föreslås att rådgivningen ska innehålla säkerhetsmarginaler och ta hänsyn till hur hela ekosystemet och andra arter i havet påverkas av storleken på kvoterna och enskilda fiskbestånd. Automatiska åtgärder ska sättas in i de fall där bestånd faller under kritiska nivåer.

Efter EU-parlamentets stöd är det nu upp till EU-kommissionen och EU:s medlemsstater att agera för att förslagen ska bli verklighet. Eftersom medlemsstaterna beslutar om storleken på fiskekvoterna som sätts i höst krävs ett arbete gentemot EU-kommissionen så att den nya inriktningen för fiskeripolitiken kommer på plats snabbt, samtidigt som Sveriges regering agerar aktivt inför kommande kvotsättning då de nuvarande och ohållbara principerna fortfarande råder. Ett exempel på detta är Ices rådgivning till EU-kommissionen för nivåerna på fiskekvoter 2027, som skulle innebära kraftigt höjda kvoter för strömming i Bottenhavet, Bottenviken och centrala Östersjön. Det vore allvarligt om dessa nivåer blev verklighet när behovet är att pausa det storskaliga industrifisket helt för att skapa livskraftiga bestånd och stärka det småskaliga kustfisket som bidrar till matfisk på våra tallrikar.

En nyckelfråga för att nå framgång i skyddet av Östersjön och dess fiskbestånd är fler samtal med Finland för att hitta en väg framåt där gemensamma åtgärder för Östersjön kommer på plats. Merparten av strömmingsfisket i Bottenhavet sker av finska fartyg som har det största uttaget sedan många år tillbaka. Här behövs fler initiativ inför höstens kvotförhandlingar och arbetet framöver. Exempelvis är det fortsatt angeläget att få på plats det fredningsområde i södra Bottenhavet som länge efterfrågats från producentorganisationer som Kustfiskarna Bottenhavet och samtliga länsstyrelser längs med Norrlandskusten. Det här är särskilt viktigt eftersom den tillfälligt utflyttade trålgränsen till tolv nautiska mil inte får samma effekt som länge söderut i Östersjön då fisket redan sker utanför den utflyttade gränsen.

Med anledning av det som anförts ovan är min fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren:

Vilka initiativ avser ministern och regeringen att ta, såväl inom EU som i dialogen med Finland, för att omsätta EU-parlamentets beslut i konkret politik, nå en paus för det storskaliga industrifisket, förbättra Ices rådgivning och säkerställa att kvotsättningen för 2027 tar bättre hänsyn till behoven av återhämtning för strömming och andra svaga fiskbestånd samt ekosystemen i stort?