Ingångslöner för kvinnliga agronomer
Skriftlig fråga 2005/06:885 av Acketoft, Tina (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-01-27
- Inlämnad
- 2006-01-27
- Besvarad
- 2006-02-01
- Svar anmält
- 2006-02-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 27 januari
Fråga 2005/06:885 av Tina Acketoft (fp) till statsrådet Jens Orback (s)
Ingångslöner för kvinnliga agronomer
DN har nyligen jämfört Sacos statistik över ingångslöner med Högskoleverkets uppgifter om andelen kvinnor och män som tar examen på högskolan. Jämförelsen tyder på att i yrken där andelen kvinnor ökar sjunker den genomsnittliga ingångslönen för samtliga i yrkesgruppen. Ett exempel är agronomutbildningen som hör till de utbildningar där andelen kvinnor som tar examen ökar, från 60 % läsåret 1994/95 till 69 % läsåret 2004/05. Men det verkar som att kvinnornas ingångslön även sjunker i jämförelse med deras manliga kollegers. I mitten av 1990-talet skilde bara 200 kr till kvinnornas nackdel, i dag får de 1 500 kr mindre än männen vid sin första anställning. Ulf Bergius, förbundsdirektör på agronomernas fackliga organisation Agrifack, uppger att för tio år sedan låg ingångslönerna för alla statligt anställda agronomer på samma nivå, men att männens ingångslöner nu är högre. Att kvinnor företrädesvis arbetar inom husdjurssektorn kan inte vara hela förklaringen till hur ingångslönerna ser ut för kvinnliga agronomer med statlig arbetsgivare.
Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att komma till rätta med de orättvisa ingångslönerna för kvinnliga agronomer inom statlig sektor?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:885 besvarad av Sven-Erik Österberg
den 1 februari
Svar på fråga 2005/06:885 om ingångslöner för kvinnliga agronomer
Statsrådet Sven-Erik Österberg
Tina Acketoft har frågat statsrådet Jens Orback vilka åtgärder han avser att vidta för att komma till rätta med de orättvisa ingångslönerna för kvinnliga agronomer inom statlig sektor.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Låt mig inledningsvis slå fast att osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män är oacceptabla. Principen om lika lön för lika arbete eller arbete av lika värde är självklar och fastställd i jämställdhetslagen. Staten ska vara ett föredöme vad gäller jämställda löner.
Ansvaret för arbetsgivarpolitiken i staten är delegerat till myndigheternas chefer. Delegeringen innebär att det är myndigheterna som arbetsgivare som ansvarar för den statliga arbetsgivarpolitiken. Häri ingår bland annat att anställa, utveckla och lönesätta sin personal utifrån verksamhetens krav. I delegeringen ligger även att de statliga arbetsgivarna har ett ansvar för att lönesättningen är saklig och inte diskriminerande.
Att den arbetsgivarpolitiska delegeringen ligger fast ställde sig riksdagen bakom så sent som vid behandlingen av budgetpropositionen för 2004. Mot bakgrund av den ordning vi har är det parterna som sköter lönebildningen.
Regeringen har dock givetvis det yttersta ansvaret för arbetsgivarpolitiken i staten. Regeringens roll är att ange övergripande och strategiska mål samt att följa utvecklingen. I uppföljningen ingår bland annat löneutvecklingen i staten inklusive lönenivåer och löneskillnader mellan kvinnor och män. Detta redovisas varje år till riksdagen i budgetpropositionen.
De uppgifter som Tina Acketoft har redovisat i sin fråga har tagits fram av en facklig organisation. Storleken på löneskillnader mellan kvinnor och män kan variera beroende på vilket dataunderlag och vilken metod som används. Det är Arbetsgivarverkets uppgifter utifrån partsgemensam statistik som används när regeringen årligen redovisar uppgifter om löneskillnader mellan statsanställda kvinnor och män till riksdagen. Om det på en arbetsplats finns löneskillnader som beror på kön har arbetsgivaren en skyldighet enligt jämställdhetslagen att åtgärda detta.
Avslutningsvis vill jag återigen betona att osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män är oacceptabla. Det anstår inte någon arbetsgivare @ vare sig statlig eller annan @ att göra skillnad på kvinnor och män när det gäller till exempel löner eller utvecklingsmöjligheter. Alla arbetsgivare har att följa jämställdhetslagen. Jag kommer även fortsättningsvis att noga följa utvecklingen.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.