information om klamydia
Skriftlig fråga 2001/02:563 av Sidén, Anita (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-01-21
- Anmäld
- 2002-01-29
- Besvarad
- 2002-01-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 21 januari
Fråga 2001/02:563
av Anita Sidén (m) till socialminister Lars Engqvist om information om klamydiaFör fjärde året i rad ökar antalet fall av klamydia. Statistik från Smittskyddsinstitutet som presenterades 18 januari i år, visar på mer än 22 000 rapporterade fall under 2001. Det är en ökning med 15 % jämfört med tidigare år. Sedan 1997 har rapporterade fall ökat med hela 60 %. Antalet smittade är dock fler än så, då många bär på klamydia utan att veta om det.
Enligt Folkhälsoinstitutets Kristina Ramstedt har klamydia blivit en folksjukdom bland unga. "Det är ett jätteproblem. Unga tycker att klamydia inte är något att oroa sig över. Men det kan ge oerhörda besvär och men för livet." Killar kan drabbas av testikel- och prostatainflammation och tjejer kan få bestående skador av äggledarna och därmed bli sterila. Många unga tror själva att ökningen beror på att färre ungdomar oroar sig för hiv i dag.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet följande:
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att öka informationsspridningen om klamydia?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:563 besvarad av socialminister Lars Engqvist
den 30 januari
Svar på fråga 2001/02:563 om information om klamydia
Socialminister Lars Engqvist
Anita Sidén har frågat mig om vilka åtgärder som jag avser att vidta för att öka informationsspridningen om klamydia.
De sexuellt överförbara sjukdomarna minskade kraftigt under den första halvan av 90-talet. Klamydiafallen minskade med 50 % från år 1990 till år 1995. Därefter har situationen försämrats för såväl klamydia som för syfilis och gonorré. De preliminära siffrorna som Smittskyddsinstitutet redovisat beträffande rapporterade fall av klamydia under 2001 visar en ökning för fjärde året i rad: 22 300 fall anmäldes under 2001 jämfört med 19 300 år 2000, en ökning med 16 %. Samtidigt ökade antalet nya fall av hiv med 14 % under 2001 jämfört med år 2000, till totalt 277 hivfall. Dessa ökningar av antalet nyupptäckta fall av hiv och de sexuellt överförbara sjukdomarna måste tas på största allvar.
En fortsatt samlad satsning för att motverka spridning av hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar är oerhört angelägen. Statens folkhälsoinstitut har av detta skäl haft regeringens uppdrag att ta fram ett förslag till nationell handlingsplan för hiv/STD-prevention. Institutet överlämnade sitt förslag till departementet i september 2000. Under år 2001 har Statens folkhälsoinstitut haft i uppdrag att med utgångspunkt i den nationella handlingsplanen och tillsammans med Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, smittskyddsläkarna och andra berörda aktörer inleda ett utvecklingsarbete av hiv/STD-preventionen i landet. En redovisning av hur arbetet bedrivits överlämnades till regeringen i december förra året.
Att samverkan mellan berörda aktörer på detta sätt har stärks har redan lett till förbättrade förutsättningar för att på ett tidigt stadium vidta åtgärder för att motverka fall av hiv såväl som andra sexuellt överförbara sjukdomar. Under år 2001 har samarbetet bl.a. resulterat i en särskild kampanj för att öka medvetenheten bland ungdomar om klamydia och särskilt vikten av att snabbt få behandling mot sjukdomen. Syftet har bl.a. varit att få människor att skydda sig och snabbt testa sig om de har haft oskyddad sex.
Sammanfattningsvis genomförs i nuläget en rad åtgärder för att öka ungdomars medvetenhet om riskerna med klamydia samt att stärka samarbetet mellan Folkhälsoinstitutet, Smittskyddsinstitutet, smittskyddsläkarna och andra aktörer i arbetet med att motverka spridningen av såväl hiv/aids som andra sexuellt överförbara sjukdomarna. Mot denna bakgrund finns det i nuläget inget behov av ytterligare åtgärder.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.