Införande av utmaningsrätt

Skriftlig fråga 2006/07:208 av Backman, Hans (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2006-11-24
Inlämnad
2006-11-24
Besvarad
2006-11-29
Svar anmält
2006-11-29

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 24 november

Fråga

2006/07:208 Införande av utmaningsrätt

av Hans Backman (fp)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

En av grundorsakerna till att nya företag inte etableras och att de befintliga företagen inte kan utöka sin verksamhet är den osunda konkurrens det privata näringslivet utsätts för av kommuner och landsting. Det finns exempel på kommunala verkstäder, tryckerier och gymanläggningar som finansierade med skattebetalarnas pengar konkurrerar med det privata näringslivet i sina kommuner. Olof Erixon på Svenskt Näringsliv skriver den 23 oktober 2006 i nyhetsbrevet Nytt från Svenskt Näringsliv bland annat följande:

”Den offentliga upphandlingen i Sverige omsätter årligen runt 400 miljarder kronor, drygt 20 procent av BNP. En mer effektiv, öppen och rättvis upphandling leder till ökad konkurrens och bättre affärer för skattebetalarna.”

Den offentliga sektorn behöver därför bli bättre på att öppna sig för konkurrens. Ett sätt att åstadkomma det skulle kunna vara att införa en utmaningsrätt som ger enskilda entreprenörer eller anställda inom offentlig sektor rätt att tvinga fram en upphandling av delar av kommunens och landstingets verksamhet. Utmaningsrätten innebär att den som utmanar måste kunna visa att man har kapacitet att lägga ett rimligt anbud på den utmanade verksamheten. Om upphandlingen leder till att det lämnas in externa anbud som är mer konkurrenskraftiga än den egna verksamheten ska kommunen eller landstinget vara skyldig att anta budet.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga om näringsministern avser att vidta åtgärder som innebär att en utmaningsrätt som ger enskilda entreprenörer eller anställda inom offentlig sektor rätt att tvinga fram en upphandling av delar av kommunens och landstingets verksamhet kan införas i Sverige.

Svar på skriftlig fråga 2006/07:208 besvarad av Statsrådet Mats Odell

den 29 november

Svar på fråga

2006/07:208 Införande av utmaningsrätt

Statsrådet Mats Odell

Hans Backman har frågat näringsminister Maud Olofsson om hon avser att vidta åtgärder för att införa en utmaningsrätt som ger enskilda entreprenörer eller anställda inom offentlig sektor rätt att tvinga fram en upphandling av delar av ett landstings eller en kommuns verksamhet.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Min inställning till mångfald är positiv. Inom till exempel hälso- och sjukvårdsområdet kan privata och andra alternativ bidra till att öka patientens valmöjlighet och understödja förnyelse, utveckling och effektivitet. En utmaningsrätt kan vara ett sätt att skapa mångfald. Att införa en obligatorisk utmaningsrätt i kommuner och landsting innebär dock ett betydande ingrepp i den kommunala självstyrelsen, något som jag i dag inte är beredd att föreslå utan noggranna överväganden.

En utmaningsrätt aktualiserar också upphandlingsrättsliga frågor. Även dessa fordrar fördjupade överväganden. Till bilden hör att den offentliga upphandlingen är föremål för översyn såväl på gemenskapsnivå som på nationell nivå. Förslag till lagstiftning som genomför nya EG-direktiv om offentlig upphandling behandlas för närvarande i Lagrådet. En proposition kommer att lämnas till riksdagen under 2007. Upphandlingsutredningens slutbetänkande Nya upphandlingsregler 2 (SOU 2006:28) med förslag till lagstiftning som bland annat genomför för medlemsstaterna frivilliga delar i de nya direktiven ska beredas inom Regeringskansliet. Därtill kommer kommissionens förslag till ändringar i de så kallade rättsmedelsdirektiven på upphandlingsområdet som för närvarande behandlas av medlemsstaterna i en rådsarbetsgrupp. Utrymmet för att i dagsläget göra de överväganden frågan kräver är alltså dessvärre begränsat.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.