industrins elskatter
Skriftlig fråga 2003/04:311 av Wibe, Sören (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2003-11-20
- Inlämnad
- 2003-11-20
- Besvarad
- 2003-11-26
- Svar anmält
- 2003-11-26
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 20 november
Fråga 2003/04:311
av Sören Wibe (s) till finansminister Bosse Ringholm om industrins elskatterEnligt uppgifter har EU-kommissionen krävt att Sverige ska ändra sina regler för industrins elskatter. Det handlar om att industrin inte längre får behålla den skattenedsättning som nu innebär en nästan total befrielse från elskatter. Om detta krav skulle drivas igenom, och industrin erhåller samma elskatter som gäller för hushållsel, skulle detta innebära skattehöjningar på drygt 20 öre per kilowattimme.
Eftersom frågan inte är definitivt avgjord vill jag fråga finansministern om vad han avser att vidta för åtgärder för att åstadkomma en lösning som innebär att industrin kan behålla sitt nuvarande undantag.
Svar på skriftlig fråga 2003/04:311 besvarad av Bosse Ringholm
Svar på fråga 2003/04:311 om industrins elskatter
Finansminister Bosse Ringholm
Sören Wibe har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att åstadkomma en lösning som innebär att industrin kan behålla sitt nuvarande undantag från elbeskattningen.
Som Sören Wibe nämner i sin fråga, har kommissionen vid sin statsstödsprövning av den svenska energibeskattningen av industriell verksamhet ifrågasatt den nollskattesats på el som gäller för sådan verksamhet. Kommissionen har därför beslutat att inleda ett formellt granskningsförfarande. Diskussioner pågår i detta ärende mellan kommissionen och regeringen och det är omöjligt för mig att säga vad som blir resultatet av dessa diskussioner. Regeringens utgångspunkt är att det inte föreligger något otillåtet statsstöd.
Det nya energiskattedirektivet, som nyligen beslutats av rådet, innehåller positiva minimiskattenivåer även för el. Riksdagen har med anledning härav beslutat att införa en energiskatt om 0,5 öre per kilowattimme på el som förbrukas inom tillverkningsindustrin. Härigenom uppfylls energiskattedirektivets minimiskattenivå för el. Energiskattedirektivet ger dock medlemsstaterna en möjlighet att underskrida minimiskattenivån under vissa förutsättningar. Energiintensiva företag som gör ett åtagande att genomföra åtgärder för en effektivare och mer miljövänlig användning av energi bör kunna få utnyttja denna möjlighet. Ett arbete pågår inom Regeringskansliet för att förbereda införande av ett sådant program för energieffektivisering och Näringsdepartementet har nyligen sänt ut ett förslag på remiss (Ds 2003:51). Regeringen avser att lämna ett förslag som kan behandlas av riksdagen under våren 2004. Förslaget ska godkännas av kommissionen och av riksdagen. Det är viktigt att energibeskattningen och införandet av ett program för energieffektivisering samordnas. Ändringarna av energiskatten ska träda i kraft den 1 juli 2004 då programmet för energieffektivisering förväntas ha blivit godkänt.
Även om skatt börjar tas ut för elförbrukning i industrin finns det vissa industriprocesser där elen alltjämt kommer att vara skattefri med stöd av de befintliga avdragsbestämmelserna. Det gäller till exempel vissa reduktionsprocesser genom elektrolys, som tillverkning av råaluminium, kloralkali och klorat. Vidare gäller det el som används för tillverkning av skattepliktiga produkter, till exempel i raffinaderier. Härutöver ger energiskattedirektivet möjlighet till ytterligare skattebefrielse för vissa processer. I vad mån dessa möjligheter bör utnyttjas är för närvarande föremål för beredning inom Regeringskansliet.
Sammantaget anser jag att energiskattedirektivets regler ger oss goda möjligheter att utforma de ekonomiska styrmedlen på ett sådant sätt att de elintensiva företagens konkurrenskraft kan säkerställas, inom ramen för de krav som ställs av EU:s regler om statligt stöd.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.