industrikemikalier
Skriftlig fråga 1999/2000:1055 av Norlander, Göran (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-05-30
- Anmäld
- 2000-06-06
- Besvarad
- 2000-06-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:1055
av Göran Norlander (s) till socialminister Lars Engqvist om industrikemikalierIndustrikemikalierna GBL och butandiol, som används inom industrin och av saneringsföretag, kan vara dödligt farliga eftersom ämnena omvandlas till drogen GHB via kroppens ämnesomsättning.
GBL och butandiol är däremot inte klassade som narkotika. Eftersom båda ämnena ger en GHB-effekt i kroppen kan en person som gripits och drogtestats av polisen uppvisa klara GHB-halter i urinen. Men den gripne kan hävda att det är det helt lagliga GBL.
Min fråga till socialministern är vad ministern avser att vidtaga för åtgärder så att GBL och butandiol blir klassade som narkotika och därmed likställda med GHB.
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1055 besvarad av socialminister Lars Engqvist
Svar på frågorna 1999/2000:1055 om industrikemikalier, 1059 om livsfarliga partydroger och 1060 om narkotikaklassning av olika preparat
Socialminister Lars Engqvist
Göran Norlander har frågat mig om vad jag avser vidta för åtgärder så att GBL och butandiol blir klassat som narkotika och därmed likställt med GHB. Birgitta Sellén har ställt två frågor. Dels vilka snabba åtgärder jag är beredd att vidta för att förhindra möjligheten att på ett enkelt sätt komma över ämnena GBL och butandiol. Dels vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att vid narkotikaklassning av olika preparat se på verkningarna i stället för den kemiska sammansättningen.
Då alla tre frågorna har en hänvisning till GBL eller butandiol så besvarar jag frågorna i ett sammanhang.
Jag börjar med frågan om narkotikaklassning. Det som efterfrågas av Birgitta Sellén har en direkt koppling till de ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64), som trädde i kraft den 1 april 1999. I narkotikastrafflagen har den tidigare lydelsen starkt vanebildande bytts ut mot beroendeframkallande egenskaper. Vidare vidgades definitionen av narkotika till att också omfatta varor med euforiserande effekter. Förändringarna gjordes framför allt för att det ska gå snabbare att narkotikaklassa nya syntetiska droger.
När det sedan gäller GBL och butandiol, som är s.k. prekursorer till GHB, har de det gemensamt, som mycket riktigt påpekas, att de i kroppen omvandlas till GHB. GBL är ett lösningsmedel som används till avfettning, rengöring, färgborttagning etc. GBL är ett milt lösningsmedel som industrin tagit fram som ett alternativ till de tidigare giftiga medlen. Att ta fram ett alternativ är förenat med stora kostnader. Ett annat alternativ som diskuteras är att tillsätta ett denatureringsmedel som gör GBL omöjligt att förtära.
Plast- och kemibranscherna har under senare år infört en striktare hållning när det gäller försäljning såväl till företag som till privatpersoner. Vidare tillämpar vissa företag ett internt kontrollsystem med varningsflagg på produkter som kan missbrukas och där nya kunder måste uppvisa registreringsbevis för företag före inköp.
Inom EU finns för närvarande ett förslag att sätta upp GBL på den s.k. prekursorlistan för att bättre kunna kontrollera handeln med varan.
När det gäller insatser från regeringen för att snabbt narkotikaklassa olika preparat vill jag peka på följande. Sedan våren 1999 är flera centrala myndigheter, bl.a. polisen och de sociala myndigheterna, skyldiga att rapportera till Folkhälsoinstitutet, när de i sin verksamhet träffar på nya medel som används för missbruksändamål. Syftet med denna rapporteringsskyldighet är att snabbare kunna ge regeringen ett underlag för beslut om klassificering av nya droger.
I den mån det föreligger behov av det sker således en fortlöpande klassificering av preparat som är avsedda för missbruks- eller berusningsändamål, antingen som hälsofarlig vara eller som narkotika.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.