industrifiske
Skriftlig fråga 1998/99:235 av Arvidsson, Eva (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-01-13
- Anmäld
- 1999-01-19
- Besvarad
- 1999-01-20
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 13 januari
I dag bedrivs i Östersjön ett omfattande riktat industrifiske, framför allt i de kustnära regionerna. Trålarna är motorstarka och maskstorlekarna är små. Stora mängder fisk tas även upp som inte går till konsumtion.
Yrkesfiskarna längs Östersjökusten som är verksamma inom det kustnära fisket blir lidande. Får det storskaliga industrifisket fortsätta i sin nuvarande omfattning kommer troligen underlaget för de mindre fiskeenheterna som bedriver ett mer kustnära, miljövänligare fiske för konsumtion att minska betydligt.
En lösning på problemet kan vara att flytta ut trålgränsen fyra sjömil. Trålarna skall först och främst ta upp skarpsill och behöver inte gå så nära land.
Staten, länsstyrelsen och andra satsar stora resurser på fiskevård samt utplanteringar av havsöring och gös. Dessa arter samt sik, lekbestånd av strömming, växande torsk m.m. riskerar att fångas i de kustnära regionerna som det fungerar i dag med riktat industrifiske.
Ämnar jordbruksministern vidta några åtgärder för att komma till rätta med problemen med det riktade industrifisket i Östersjön?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:235 besvarad av Jordbruksminister Margareta Winberg
- Jordbruksminister Margareta Winberg
den 20 januari
Eva Arvidsson har frågat mig om vilka åtgärder jag ämnar vidta för att komma till rätta med problemen med det riktade industrifisket i Östersjön.
Eva Arvidsson har uppmärksammat att det riktade fisket mot sill och skarpsill i Östersjön går till industrin och inte till direkt mänsklig konsumtion. Detta beror på att försäljning av fisk främst är en fråga för marknaden. Ur kvalitetssynpunkt är fisken att anse som fullgod för mänsklig konsumtion, men om det inte finns tillräcklig efterfrågan från konsumenterna kan den komma att säljas till industrin.
Det kustnära yrkesfisket längs Östersjökusten har under senare år fått sämre fångster av strömming. Men skälet till detta bedöms av Fiskeriverket inte vara det riktade fisket utan beror i huvudsak på att storleken på strömmingen har minskat väsentligt. Fisken har därigenom blivit svårfångad då fisknätens maskstorlek är för stor. Bland biologer råder det dock delade meningar om orsaken till att strömmingen blivit mindre. Det pågår för närvarande undersökningar både inom Internationella Havsforskningsrådet (ICES) och Fiskerikommissionen för Östersjön för att utreda orsakerna till detta. Det går i dagsläget inte att dra någon slutsats om att fisken minskat i storlek på grund av ett för intensivt fiske i området.
Angående förslaget att flytta ut trålgränsen kan påpekas att den generella gränsen är fyra sjömil i Östersjön, men till följd av ett förslag från kustfiskarna har gränsen flyttats in efter vissa kuststräckor. Detta medför att även stora trålare kan fiska närmare kusten, men trots detta är emellertid sannolikheten liten för att ett sådant fiske sker. Sill och skarpsill finns inte i tillräckliga koncentrationer så nära land. För att finna tillräckligt stora koncentrationer krävs ett djup av åtminstone 60-80 meter. Vanligtvis bedrivs därför inte denna typ av fiske närmare än 6-8 sjömil från land. Den största delen av det riktade fisket sker betydligt längre ut i Östersjön.
När det gäller bifångster av annan fisk har svenska och finska undersökningar påvisat att dessa är försumbara. I de områden i Östersjön där det kan förekomma bifångster av ung sill, dvs. i området väster om den 16 breddgraden, tillåts inte riktat fiske.
Jag bedömer således att Östersjöns fiskebestånd tål Sveriges nuvarande riktade fiske, vilket sker i enlighet med EU:s bestämmelser, och kommer inte att vidta några ytterligare åtgärder. Fiskeriverket följer dessutom fortlöpande fiskets utveckling och inför regleringar då dessa anses vara nödvändiga.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.